I gårdagens Siljan Runt fanns det minst två liggister
som cyklade längsta rundan, 16 mil. Det har är min
historia.
Anders Sandkvist skulle cykla och på ning efterlysta
han fler deltagare så jag nappade och bilade till
Anders i Bollnäs dagen innan. Det var trevligt för oss
två galna liggister att träffas första gången och
prata cykel, vi var dock tvungen att hålla det kort
för nästa dag skulle vi kliva upp kl.0400 för att
hinna bila till Sollerön, och så blev det.
Anders är ung och sugen på att köra om folk - en
snabb startare, vi försöker hålla ihop men jag känner
knappt nån fördel med att ligga tät bakom hans Fujin
Sl med bakkåpa. Dessutom tyckte jag det gick för fort,
42 i motvind, så jag lät Anders glida bort. Och det
var en för snabb start, fick genast ont i höger knäet,
som lyckligvis höll sig på bakgrunden resten av
loppet.
Efter två mil hittade jag en trevlig liten klunga på
fyra som höll lagom högt tempo så jag hängde med dem.
Vår lycka varade dock bara i två mil då vi blev
slukade av en monsterklunga, långt över hundra
cyklister som cyklade tävlingsfart, en bra bit över 40
i snitt på smala landsväger. Det var inget trevligt
att cykla med dem, det går inte att leka med ett
mönster...
Helst hängde med bredvid klungan blev kallad för
farlig av nån (går ej att se mig sa den mycket
allvarliga cyklisten - de är han som cyklar blind
tänkte jag) och la mig längst bak, en process som tar
lång tid med så många, hundratals cyklister. Väl
längst bak går det ryckigt och det blir hård körning
båda uppför och när klungan tappar trossor med
avhängda cyklister och man måste köra ikapp det
krympande monstret.
Sju mil in på loppet kör vi ikapp Anders, och vi
cyklar någorlunda ihop i drygt två mil tills vi båda,
tillsammans med många andra, blir avhängda efter
Rättvik i de upprepade uppförsbakar. Resten av loppet
cyklar jag ensam i eget tempo som är rätt skönt. Sista
milen ser jag Anders i bakspegeln bakom en mindre
klunga och sista halv milen kör han om mig och
försvinner framför mig på horisonten. Han kommer i mål
på 4:11 och jag två minuter efter, det är runt 38km/t
i snittfart, över förväntan för båda oss.
Jag är mycket nöjd med tiden men inte helt med
cyklandet. Egentligen gick det bra med maten och
dryckandet utan depåstopp fast jag var dålig i magen
redan innan loppet började och det var på varmt. Det
som oroar för nästa veckans lopp är dock att jag fick
värsta s.k. "recumbent butt", efter målgång hade jag
nästan ohållbart ont i rumpan. Jag var tvungen att
ligga på marken och stretcha och massera baken i
nästan en halv timme innan jag kunde gå därifrån.
Konstig nog har jag inte upplevt det som ett problem
förr, men tar man i allt så kommer sånt fram. På så
sätt är det bra, bättre nu än på Vättern. Det blir
spännande att se om jag lyckas anpassa M5:ans sits
tills nästa vecka så jag slipper lida i 20 mil...
Det var en kul dag och trots ett otrevligt kommentar
var bemötandet i övrigt väldigt positivt. Och vi har
nog visat en del människor att man kan cykla ganska
snabbt "på en sån", minst halva nöjen för oss
omkörningsglada människor... :-)
/Frederik