Hej alla.
Har börjat gå på gymträning nu när mörkret har kommit och det enda man får utav lågracercykling är grus och vattenstänk i nacken.
Vad är bästa sättet att stärka benen inför nästa liggcykelfajt? man är ju lite orolig för knäna det är ju känsliga grejer det där, samtidigt som det är själva styrkan man vill träna och då behövs det ju vikt.
är det någon som tränar benen med syfte att cykla snabbare?
//zephyr jonas.
Hej Jonas och allihop!
Tja, jag har väl relativt dåliga erfarenheter av knäträning, men tror på följande: - Träna helst på träningcykel. Även om du står upp istället för att ligga så blir det rätt sorts rörelse, och du har lätt att anpassa träningen till det du vill träna på. Ett enkelt sätt att träna är 'trappan': från låg belastning till hög, och sedan tillbaka igen. Om det är 200 meter Sprint du siktar på, så träna 20-30 sekunders spurter med tung belastning och högt varvtal, däremellan lätt cykling i några minuter. Håll varvtalet uppe, och belastningen nere, så finns det en bra chans att du slipper mitt elände. Om träningscykeln går att lägga ner, eller om du kan ligga på madrass på golvet och trampa, gör det, så att du får rätt fysiologiska förhållanden för liggcykelträning.
- Om du skall träna i maskin, använd hellre en maskin där du rätar ut benen mot en platta, än en där du bara rätar ut benet från knät och neråt, med vikt mot fotleden. Det blir helt annorlunda träning på den förstnämnda, många fler muskler. Börja med bekvämt låg vikt och 3*15 repetitioner, vila mellan varje set. När det känns alldeles för enkelt, höj vikten så litet som möjligt och sänk till 3*10. Öka sedan repetitionerna via 3*12 till 3*15. Träna sakta upp dig mot tyngre vikter, kör minst tre träningstillfällen på varje ny nivå innan du höjer antal repetitioner eller vikt. Med ett så försiktigt program hinner du inte lyfta sönder dig i början, som jag gjorde. Det går att öka antalet repetitioner till 3*20, eller mer, om du vill ha mer uthållighet och mindre sprintmuskler.
- Jag tränar benen med syfte att kunna gå och cykla utan smärta, och för att undvika operation...
måndagen den 9 december 2002 kl 09.19 skrev jonas westerdahl:
Hej alla. Har börjat gå på gymträning nu när mörkret har kommit och det enda man får utav lågracercykling är grus och vattenstänk i nacken. Vad är bästa sättet att stärka benen inför nästa liggcykelfajt? man är ju lite orolig för knäna det är ju känsliga grejer det där, samtidigt som det är själva styrkan man vill träna och då behövs det ju vikt. är det någon som tränar benen med syfte att cykla snabbare? //zephyr jonas.
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
----------------------------- Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment)
Hemsidor/Homepages: http://www.ekokompaniet.se/ http://www.bildelning.nu/
Tel: +46 (0)705-12 71 60
Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg
Det finns faktiskt motionscyklar i recumbent-position. Min lokala cykelhandlare har varit något bent-kritiskt, men jag upptäckte att han har sådana träningscyklar i sitt sortiment som beställningsvara, samt att hans favoritmärke på vanliga cyklar (Batavus) har gjort en rätt OK bent också :-) Att den sen var licenstillverkad e.d. från Fevobike behöver inte sägas.
/Per Eric -- ^): Per Eric Rosén http://rosnix.nu/~per/ / per@rosnix.nu GPG 7A7A BD68 ADC0 01E1 F560 79FD 33D1 1EC3 1EBB 7311
Hej alla,
Jag heter Reinhold Skoglund och är bosatt i Brunflo, Östersunds kommun och en nybliven ägare till en supersnygg Challenge Mistral. Jag har varit medlem och läst listan ett par år.
Detta med knäträning är intressant. När man läser listan finns det tydligen någon eller några med knäproblem. Har själv cyklat i över 30 år. Mycket tävlingscykling i ungdomen. De senaste åren har det blivit drygt 1000 mil semestercykling (på det som kallas "ståcykel" även om man inte står särskilt mycket), men även lite racercykel med bl.a. de senaste 12 Vätternrundorna i rad.
En lång historia göres härmed kort. Jag har också knäproblem. - Opererade för menisk i mars 2002. - Körde Vätternrundan juni 2002. Var tvungen att fixa racercykeln så att jag fick riktigt låga växlar då jag inte kunde stå och trampa. Kunde inte gå uppför backarna heller då knät gjorde ont vid gång. Satt alltså hela Vätternrundan och hade fruktansvärt ont i baken. Att cykla med lätta växlar var däremot inga problem. Enligt doktorn var det dessutom bra med cykling - om jag inte belastade för hårt. - Operationen måste göras om i januari 2003. - Körde Vätternrundan i juni i år igen. Denna gång kunde jag stå och trampa ibland.
Jag var med på Bernt Johanssons träningsläger i Italien 2001. Där fick vi inpräntat att vi skall försöka hålla så hög cadens som möjligt eller åtminstone så hög som kändes bekvämt. Detta för att spara knäna. Dessutom fick vi lära oss att "trampa runt". Jag tror att det var tack vare detta som jag kunde köra Vätternrundan utan problem så snart efter operationerna. Efter detta har jag försökt att alltid hålla relativt hög cadens, 95 - 105 varv per minut. Med den cadensen blir belastningen på knäna mycket liten. Detta är ganska lätt på en racercykel då benen ju hänger rakt ner och känns "viktlösa".
Detta var bakgrunden. Nu till saken. I våras köpte jag min Mistral och har väl hittills inte hunnit att köra mer än 50 - 75 mil på den. En sak som jag direkt märkte redan första turen var att man måste passa sig. Annars tar knäna stryk. Jag fick direkt ont i knäna efter de första turerna. På grund av eller tack vare (beror på hur man ser det) att man faktiskt har ryggstödet att pressa mot gör nog att det är lätt att pressa för hårt - i stället för att öka cadensen och lätta på belastningen. Det är inte helt självklart att det går att hålla en lika hög cadens med en liggis som med en racercykel. Varför är jag inte säker på men det kändes i alla fall så direkt. Kanske beror det delvis på följande. Benen är ju i huvudsak riktade horisontellt (och bildar en "bro", vilket faktiskt innebär att man verkligen känner hur tunga de är. Enligt mekaniken borde enbart detta ge en extra belastning. Det blir ett extra tryck på knäna som man inte har vid vanlig cykel. Med tanke på benens vikt och den vinkel som de har vid cykling blir detta extra tryck kanske inte direkt högt, men det kanske har sin betydelse.
Jag slänger väl en riktig brandfackla nu men jag tror att liggcykling belastar knän mer än vanlig cykel och jag tror att vi med lite dåliga knän måste vara extra försiktiga när vi kör liggcykel. Håller någon med eller är jag helt galet ute???
Så småningom har jag lärt mig att hålla relativt hög cadens även på liggcykeln och det känns mycket bättre nu. Jag kan tillägga att det fortfarande gör ganska ont i knät om jag går längre sträckor än ett par km.
Min erfarenhet för att akta knäna är alltså följande: Hög cadens och trampa runt!
Reinhold Skoglund Brunflo
Peter Markusson wrote:
Hej Jonas och allihop!
Tja, jag har väl relativt dåliga erfarenheter av knäträning, men tror på följande:
- Träna helst på träningcykel. Även om du står upp istället för att
ligga så blir det rätt sorts rörelse, och du har lätt att anpassa träningen till det du vill träna på. Ett enkelt sätt att träna är 'trappan': från låg belastning till hög, och sedan tillbaka igen. Om det är 200 meter Sprint du siktar på, så träna 20-30 sekunders spurter med tung belastning och högt varvtal, däremellan lätt cykling i några minuter. Håll varvtalet uppe, och belastningen nere, så finns det en bra chans att du slipper mitt elände. Om träningscykeln går att lägga ner, eller om du kan ligga på madrass på golvet och trampa, gör det, så att du får rätt fysiologiska förhållanden för liggcykelträning.
- Om du skall träna i maskin, använd hellre en maskin där du rätar ut
benen mot en platta, än en där du bara rätar ut benet från knät och neråt, med vikt mot fotleden. Det blir helt annorlunda träning på den förstnämnda, många fler muskler. Börja med bekvämt låg vikt och 3*15 repetitioner, vila mellan varje set. När det känns alldeles för enkelt, höj vikten så litet som möjligt och sänk till 3*10. Öka sedan repetitionerna via 3*12 till 3*15. Träna sakta upp dig mot tyngre vikter, kör minst tre träningstillfällen på varje ny nivå innan du höjer antal repetitioner eller vikt. Med ett så försiktigt program hinner du inte lyfta sönder dig i början, som jag gjorde. Det går att öka antalet repetitioner till 3*20, eller mer, om du vill ha mer uthållighet och mindre sprintmuskler.
- Jag tränar benen med syfte att kunna gå och cykla utan smärta, och
för att undvika operation...
måndagen den 9 december 2002 kl 09.19 skrev jonas westerdahl:
Hej alla. Har börjat gå på gymträning nu när mörkret har kommit och det enda man får utav lågracercykling är grus och vattenstänk i nacken. Vad är bästa sättet att stärka benen inför nästa liggcykelfajt? man är ju lite orolig för knäna det är ju känsliga grejer det där, samtidigt som det är själva styrkan man vill träna och då behövs det ju vikt. är det någon som tränar benen med syfte att cykla snabbare? //zephyr jonas.Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment)
Hemsidor/Homepages: http://www.ekokompaniet.se/ http://www.bildelning.nu/
Tel: +46 (0)705-12 71 60
Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg
Hej Reinhold och allihop!
Tack för ditt brev! Jag håller helt och hållet med dig, bro-fenomenet finns, och det går att ta i alldeles för mycket med liggcykel. Egentligen skulle alla liggcyklar ha kadensmätare, så att man kan hålla den uppe.
onsdagen den 10 december 2003 kl 12.41 skrev Reinhold Skoglund:
Hej alla,
Jag heter Reinhold Skoglund och är bosatt i Brunflo, Östersunds kommun och en nybliven ägare till en supersnygg Challenge Mistral. Jag har varit medlem och läst listan ett par år.
Detta med knäträning är intressant. När man läser listan finns det tydligen någon eller några med knäproblem. Har själv cyklat i över 30 år. Mycket tävlingscykling i ungdomen. De senaste åren har det blivit drygt 1000 mil semestercykling (på det som kallas ”ståcykel” även om man inte står särskilt mycket), men även lite racercykel med bl.a. de senaste 12 Vätternrundorna i rad.
En lång historia göres härmed kort. Jag har också knäproblem.
- Opererade för menisk i mars 2002.
- Körde Vätternrundan juni 2002. Var tvungen att fixa racercykeln så
att jag fick riktigt låga växlar då jag inte kunde stå och trampa. Kunde inte gå uppför backarna heller då knät gjorde ont vid gång. Satt alltså hela Vätternrundan och hade fruktansvärt ont i baken. Att cykla med lätta växlar var däremot inga problem. Enligt doktorn var det dessutom bra med cykling – om jag inte belastade för hårt.
- Operationen måste göras om i januari 2003.
- Körde Vätternrundan i juni i år igen. Denna gång kunde jag stå och
trampa ibland.
Jag var med på Bernt Johanssons träningsläger i Italien 2001. Där fick vi inpräntat att vi skall försöka hålla så hög cadens som möjligt eller åtminstone så hög som kändes bekvämt. Detta för att spara knäna. Dessutom fick vi lära oss att ”trampa runt”. Jag tror att det var tack vare detta som jag kunde köra Vätternrundan utan problem så snart efter operationerna. Efter detta har jag försökt att alltid hålla relativt hög cadens, 95 – 105 varv per minut. Med den cadensen blir belastningen på knäna mycket liten. Detta är ganska lätt på en racercykel då benen ju hänger rakt ner och känns ”viktlösa”.
Detta var bakgrunden. Nu till saken. I våras köpte jag min Mistral och har väl hittills inte hunnit att köra mer än 50 – 75 mil på den. En sak som jag direkt märkte redan första turen var att man måste passa sig. Annars tar knäna stryk. Jag fick direkt ont i knäna efter de första turerna. På grund av eller tack vare (beror på hur man ser det) att man faktiskt har ryggstödet att pressa mot gör nog att det är lätt att pressa för hårt - i stället för att öka cadensen och lätta på belastningen. Det är inte helt självklart att det går att hålla en lika hög cadens med en liggis som med en racercykel. Varför är jag inte säker på men det kändes i alla fall så direkt. Kanske beror det delvis på följande. Benen är ju i huvudsak riktade horisontellt (och bildar en ”bro”, vilket faktiskt innebär att man verkligen känner hur tunga de är. Enligt mekaniken borde enbart detta ge en extra belastning. Det blir ett extra tryck på knäna som man inte har vid vanlig cykel. Med tanke på benens vikt och den vinkel som de har vid cykling blir detta extra tryck kanske inte direkt högt, men det kanske har sin betydelse.
Jag slänger väl en riktig brandfackla nu men jag tror att liggcykling belastar knän mer än vanlig cykel och jag tror att vi med lite dåliga knän måste vara extra försiktiga när vi kör liggcykel. Håller någon med eller är jag helt galet ute???
Så småningom har jag lärt mig att hålla relativt hög cadens även på liggcykeln och det känns mycket bättre nu. Jag kan tillägga att det fortfarande gör ganska ont i knät om jag går längre sträckor än ett par km.
Min erfarenhet för att akta knäna är alltså följande: Hög cadens och trampa runt!
Reinhold Skoglund Brunflo
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
----------------------------- Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment)
Hemsidor/Homepages: http://www.ekokompaniet.se/ http://www.bildelning.nu/
Tel: +46 (0)705-12 71 60
Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg
det är här jag undrar: räknas kadens på en fot, eller båda? dvs, har jag två kadenscykler på en trampcykel, eller hur är det?
Reinhold Skoglund writes:
Hej alla,
Jag heter Reinhold Skoglund och är bosatt i Brunflo, Östersunds kommun och en nybliven ägare till en supersnygg Challenge Mistral. Jag har varit medlem och läst listan ett par år.
Detta med knäträning är intressant. När man läser listan finns det tydligen någon eller några med knäproblem. Har själv cyklat i över 30 år. Mycket tävlingscykling i ungdomen. De senaste åren har det blivit drygt 1000 mil semestercykling (på det som kallas "ståcykel" även om man inte står särskilt mycket), men även lite racercykel med bl.a. de senaste 12 Vätternrundorna i rad.
En lång historia göres härmed kort. Jag har också knäproblem.
- Opererade för menisk i mars 2002.
- Körde Vätternrundan juni 2002. Var tvungen att fixa racercykeln så att
jag fick riktigt låga växlar då jag inte kunde stå och trampa. Kunde inte gå uppför backarna heller då knät gjorde ont vid gång. Satt alltså hela Vätternrundan och hade fruktansvärt ont i baken. Att cykla med lätta växlar var däremot inga problem. Enligt doktorn var det dessutom bra med cykling - om jag inte belastade för hårt.
- Operationen måste göras om i januari 2003.
- Körde Vätternrundan i juni i år igen. Denna gång kunde jag stå och
trampa ibland.
Jag var med på Bernt Johanssons träningsläger i Italien 2001. Där fick vi inpräntat att vi skall försöka hålla så hög cadens som möjligt eller åtminstone så hög som kändes bekvämt. Detta för att spara knäna. Dessutom fick vi lära oss att "trampa runt". Jag tror att det var tack vare detta som jag kunde köra Vätternrundan utan problem så snart efter operationerna. Efter detta har jag försökt att alltid hålla relativt hög cadens, 95 - 105 varv per minut. Med den cadensen blir belastningen på knäna mycket liten. Detta är ganska lätt på en racercykel då benen ju hänger rakt ner och känns "viktlösa".
Detta var bakgrunden. Nu till saken. I våras köpte jag min Mistral och har väl hittills inte hunnit att köra mer än 50 - 75 mil på den. En sak som jag direkt märkte redan första turen var att man måste passa sig. Annars tar knäna stryk. Jag fick direkt ont i knäna efter de första turerna. På grund av eller tack vare (beror på hur man ser det) att man faktiskt har ryggstödet att pressa mot gör nog att det är lätt att pressa för hårt - i stället för att öka cadensen och lätta på belastningen. Det är inte helt självklart att det går att hålla en lika hög cadens med en liggis som med en racercykel. Varför är jag inte säker på men det kändes i alla fall så direkt. Kanske beror det delvis på följande. Benen är ju i huvudsak riktade horisontellt (och bildar en "bro", vilket faktiskt innebär att man verkligen känner hur tunga de är. Enligt mekaniken borde enbart detta ge en extra belastning. Det blir ett extra tryck på knäna som man inte har vid vanlig cykel. Med tanke på benens vikt och den vinkel som de har vid cykling blir detta extra tryck kanske inte direkt högt, men det kanske har sin betydelse.
Jag slänger väl en riktig brandfackla nu men jag tror att liggcykling belastar knän mer än vanlig cykel och jag tror att vi med lite dåliga knän måste vara extra försiktiga när vi kör liggcykel. Håller någon med eller är jag helt galet ute???
Så småningom har jag lärt mig att hålla relativt hög cadens även på liggcykeln och det känns mycket bättre nu. Jag kan tillägga att det fortfarande gör ganska ont i knät om jag går längre sträckor än ett par km.
Min erfarenhet för att akta knäna är alltså följande: Hög cadens och trampa runt!
Reinhold Skoglund Brunflo
Peter Markusson wrote:
Hej Jonas och allihop!
Tja, jag har väl relativt dåliga erfarenheter av knäträning, men tror på följande:
- Träna helst på träningcykel. Även om du står upp istället för att ligga
så blir det rätt sorts rörelse, och du har lätt att anpassa träningen till det du vill träna på. Ett enkelt sätt att träna är 'trappan': från låg belastning till hög, och sedan tillbaka igen. Om det är 200 meter Sprint du siktar på, så träna 20-30 sekunders spurter med tung belastning och högt varvtal, däremellan lätt cykling i några minuter. Håll varvtalet uppe, och belastningen nere, så finns det en bra chans att du slipper mitt elände. Om träningscykeln går att lägga ner, eller om du kan ligga på madrass på golvet och trampa, gör det, så att du får rätt fysiologiska förhållanden för liggcykelträning.
- Om du skall träna i maskin, använd hellre en maskin där du rätar ut
benen mot en platta, än en där du bara rätar ut benet från knät och neråt, med vikt mot fotleden. Det blir helt annorlunda träning på den förstnämnda, många fler muskler. Börja med bekvämt låg vikt och 3*15 repetitioner, vila mellan varje set. När det känns alldeles för enkelt, höj vikten så litet som möjligt och sänk till 3*10. Öka sedan repetitionerna via 3*12 till 3*15. Träna sakta upp dig mot tyngre vikter, kör minst tre träningstillfällen på varje ny nivå innan du höjer antal repetitioner eller vikt. Med ett så försiktigt program hinner du inte lyfta sönder dig i början, som jag gjorde. Det går att öka antalet repetitioner till 3*20, eller mer, om du vill ha mer uthållighet och mindre sprintmuskler.
- Jag tränar benen med syfte att kunna gå och cykla utan smärta, och för
att undvika operation...
måndagen den 9 december 2002 kl 09.19 skrev jonas westerdahl:
Hej alla. Har börjat gå på gymträning nu när mörkret har kommit och det enda man får utav lågracercykling är grus och vattenstänk i nacken. Vad är bästa sättet att stärka benen inför nästa liggcykelfajt? man är ju lite orolig för knäna det är ju känsliga grejer det där, samtidigt som det är själva styrkan man vill träna och då behövs det ju vikt. är det någon som tränar benen med syfte att cykla snabbare? //zephyr jonas.Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment)
Hemsidor/Homepages: http://www.ekokompaniet.se/ http://www.bildelning.nu/
Tel: +46 (0)705-12 71 60
Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg
--
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Alfonso Orion Allende - alfonso@kasuar.net Kronetorpsgatan 58b - 21226 Malmö - Sweden tel: +46 40 185913 - mobil: +46 737 568104 --- --- --- --- --- --- --- --- --- --- -- Kasuar Idea Communication Network info@kasuar.net http://www.kasuar.net/ -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Kadensen räknas på en fot, dvs antalet hela varv per minut.
Jag håller helt med Reinhold om att det är svårare att hålla hög kadens på liggcykel. Överhuvudtaget är det svårare att utnyttja benen och hjärta/lungor på liggcykel. Att det ändå oftast går fortare beror helt på aerodynamikvinsten. I alla fall är detta min erfarenhet. Jag tillhör de få i sverige (tror jag) som tävlat mot diamantramar i tempolopp över 3 ganska kuperade mil ett tiotal gånger. Jag VET att jag tappar mycket i uppförsbackarna jämfört med den fart jag skulle hållit på en vanlig racer (jag har provat det också). Totalt sett körde jag något snabbare på liggcyklarna (Dalli, ZOX) än jag någonsin gjorde med diamantram tack vare ett par svaga utförsbackar med efterföljande rakor där liggcykeln höll 45 km/h efter det att alla andra sjunkit till 35 km/h (kul!). Liggcykeln tappar ju som bekant inte farten efter en nedförsbacke alls lika fort som en traditionell cykel. På streamliners måste detta vara extremt uttalat :). Jag kan hålla en kadens på 200+ v/min ett par sekunder på vanlig cykel, på liggcykel klarar jag kanske 155 v/min. Mjölksyran kommer mycket fortare i backarna. Min hypotes är att det beror på att kroppen är byggd för att gå/springa vilket påminner om benens arbete på en vanlig cykel. På liggcykeln arbetar man liggande, knappast något som kroppen är byggd för. Tyvärr finns det ju en motsätting i lågt vevparti och liten frontarea. Vad som är optimalt vete fåglarna.
Jag tror inte att det är särskilt kontroversiellt att säga att vi blir sämre cyklister rent fysiskt på liggcykeln, men att liggcykelns aerodynamik sedan kompenserar för detta och dessutom ger ett "överskott". Tyvärr gäller detta inte i uppförsbackar i låg fart. Ungefär samma resonemang kan man läsa i RCNs provutgåvor på nätet, bl a artikeln om Bachetta Aero som tydligen är en ovanligt bra HPV i sammanhanget. En äkta racer-killer!
/Dick
----- Original Message ----- From: "Alfonso Allende Axelsson" morpheo@sarlacc.anti.nu To: rs@brevet.se Cc: "Peter Markusson" peter.markusson@telia.com; hpvs@lists.lysator.liu.se Sent: Wednesday, December 10, 2003 2:23 PM Subject: [hpvs] Re: benträning.
det är här jag undrar: räknas kadens på en fot, eller båda? dvs, har jag
två
kadenscykler på en trampcykel, eller hur är det?
Reinhold Skoglund writes:
Hej alla,
Jag heter Reinhold Skoglund och är bosatt i Brunflo, Östersunds kommun
och
en nybliven ägare till en supersnygg Challenge Mistral. Jag har varit medlem och läst listan ett par år.
Detta med knäträning är intressant. När man läser listan finns det tydligen någon eller några med knäproblem. Har själv cyklat i över 30
år.
Mycket tävlingscykling i ungdomen. De senaste åren har det blivit drygt 1000 mil semestercykling (på det som kallas "ståcykel" även om man inte står särskilt mycket), men även lite racercykel med bl.a. de senaste 12 Vätternrundorna i rad.
En lång historia göres härmed kort. Jag har också knäproblem.
- Opererade för menisk i mars 2002.
- Körde Vätternrundan juni 2002. Var tvungen att fixa racercykeln så att
jag fick riktigt låga växlar då jag inte kunde stå och trampa. Kunde
inte
gå uppför backarna heller då knät gjorde ont vid gång. Satt alltså hela Vätternrundan och hade fruktansvärt ont i baken. Att cykla med lätta växlar var däremot inga problem. Enligt doktorn var det dessutom bra med cykling - om jag inte belastade för hårt.
- Operationen måste göras om i januari 2003.
- Körde Vätternrundan i juni i år igen. Denna gång kunde jag stå och
trampa ibland.
Jag var med på Bernt Johanssons träningsläger i Italien 2001. Där fick
vi
inpräntat att vi skall försöka hålla så hög cadens som möjligt eller åtminstone så hög som kändes bekvämt. Detta för att spara knäna.
Dessutom
fick vi lära oss att "trampa runt". Jag tror att det var tack vare detta som jag kunde köra Vätternrundan utan problem så snart efter operationerna. Efter detta har jag försökt att alltid hålla relativt hög cadens, 95 - 105 varv per minut. Med den cadensen blir belastningen på knäna mycket liten. Detta är ganska lätt på en racercykel då benen ju hänger rakt ner och känns "viktlösa".
Detta var bakgrunden. Nu till saken. I våras köpte jag min Mistral och
har
väl hittills inte hunnit att köra mer än 50 - 75 mil på den. En sak som jag direkt märkte redan första turen var att man måste passa sig. Annars tar knäna stryk. Jag fick direkt ont i knäna efter de första turerna. På grund av eller tack vare (beror på hur man ser det) att man faktiskt har ryggstödet att pressa mot gör nog att det är lätt att pressa för hårt - i stället för att öka cadensen och lätta på belastningen. Det är inte
helt
självklart att det går att hålla en lika hög cadens med en liggis som
med
en racercykel. Varför är jag inte säker på men det kändes i alla fall så direkt. Kanske beror det delvis på följande. Benen är ju i huvudsak riktade horisontellt (och bildar en "bro", vilket faktiskt innebär att
man
verkligen känner hur tunga de är. Enligt mekaniken borde enbart detta ge en extra belastning. Det blir ett extra tryck på knäna som man inte har vid vanlig cykel. Med tanke på benens vikt och den vinkel som de har vid cykling blir detta extra tryck kanske inte direkt högt, men det kanske
har
sin betydelse.
Jag slänger väl en riktig brandfackla nu men jag tror att liggcykling belastar knän mer än vanlig cykel och jag tror att vi med lite dåliga
knän
måste vara extra försiktiga när vi kör liggcykel. Håller någon med eller är jag helt galet ute???
Så småningom har jag lärt mig att hålla relativt hög cadens även på liggcykeln och det känns mycket bättre nu. Jag kan tillägga att det fortfarande gör ganska ont i knät om jag går längre sträckor än ett par km.
Min erfarenhet för att akta knäna är alltså följande: Hög cadens och trampa runt!
Reinhold Skoglund Brunflo
Peter Markusson wrote:
Hej Jonas och allihop!
Tja, jag har väl relativt dåliga erfarenheter av knäträning, men tror
på
följande:
- Träna helst på träningcykel. Även om du står upp istället för att
ligga
så blir det rätt sorts rörelse, och du har lätt att anpassa träningen till det du vill träna på. Ett enkelt sätt att träna är 'trappan': från låg belastning till hög, och sedan tillbaka igen. Om det är 200 meter Sprint du siktar på, så träna 20-30 sekunders spurter med tung
belastning
och högt varvtal, däremellan lätt cykling i några minuter. Håll
varvtalet
uppe, och belastningen nere, så finns det en bra chans att du slipper mitt elände. Om träningscykeln går att lägga ner, eller om du kan ligga på madrass på golvet och trampa, gör det, så att du får rätt
fysiologiska
förhållanden för liggcykelträning.
- Om du skall träna i maskin, använd hellre en maskin där du rätar ut
benen mot en platta, än en där du bara rätar ut benet från knät och neråt, med vikt mot fotleden. Det blir helt annorlunda träning på den förstnämnda, många fler muskler. Börja med bekvämt låg vikt och 3*15 repetitioner, vila mellan varje set. När det känns alldeles för enkelt, höj vikten så litet som möjligt och sänk till 3*10. Öka sedan repetitionerna via 3*12 till 3*15. Träna sakta upp dig mot tyngre
vikter,
kör minst tre träningstillfällen på varje ny nivå innan du höjer antal repetitioner eller vikt. Med ett så försiktigt program hinner du inte lyfta sönder dig i början, som jag gjorde. Det går att öka antalet repetitioner till 3*20, eller mer, om du vill ha mer uthållighet och mindre sprintmuskler.
- Jag tränar benen med syfte att kunna gå och cykla utan smärta, och
för
att undvika operation...
måndagen den 9 december 2002 kl 09.19 skrev jonas westerdahl:
Hej alla. Har börjat gå på gymträning nu när mörkret har kommit och det enda man får utav lågracercykling är grus och vattenstänk i nacken. Vad är bästa sättet att stärka benen inför nästa
liggcykelfajt?
man är ju lite orolig för knäna det är ju känsliga grejer det där, samtidigt som det är själva styrkan man vill träna och då behövs det ju vikt. är det någon som tränar benen med syfte att cykla snabbare? //zephyr jonas.Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment)
Hemsidor/Homepages: http://www.ekokompaniet.se/ http://www.bildelning.nu/
Tel: +46 (0)705-12 71 60
Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg
--
Alfonso Orion Allende - alfonso@kasuar.net Kronetorpsgatan 58b - 21226 Malmö - Sweden tel: +46 40 185913 - mobil: +46 737 568104
Kasuar Idea Communication Network info@kasuar.net http://www.kasuar.net/
HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Kadensen har jag dålig koll på. Däremot försöker jag hela tiden känna av belastningen på benen under tiden jag trampar. Jag vet att knäna är känsliga och att när jag väl fått ont i dem tar det tid att bli av med det onda. Så, när jag känner att jag tar i för mycket tar jag i lite mindre. Brukar inte tänka på hastigheten så mycket utan accepterar att det går lite långsammare uppför och i hård motvind. I slutet av säsongen när hela kroppen inklusive knän, är "inkörd" kan jag cykla betydligt tuffare än i början av säsongen. Men det är lätt hänt att man glömmer var man befinner sig på träningsskalan och tar i mer än vad som är bra. Hjärnan vill en massa och tyvärr lyssnar man ibland mer till den än till kroppen. Jag gjorde så i somras och fick betala inte med onda knän utan med en hälseneinflammation.
Jag håller med Mats om att en liggcykel kräver mycket finjusterande för att man ska nå optimal nivå när det gäller komfort och effektivitet. En inställning är heller inte permanent utan behöver justeras mer än en gång. Som exempel kan nämnas att jag just nu upplever ett tryck från främre sitskant mot lårens undersida och det hämmar märkbart cirkulationen i benen. Det märks tydligast på att fötterna känns kalla liksom underdelen på låren. Så jag provar mig fram genom att bygga upp sitsen och göra skålningen lite flackare. Så där får man hålla på tror jag. Känsligheten i kroppens olika delar avtar eller ökar liksom antagligen även ens sätt att cykla förändras. I motsats till cykeln förändras vi människor hela tiden och bästa sättet att undvika skador är att vara uppmärksam och lyssna på sin kropp. Försöka ta även små varningssignaler på allvar. Det som känns lite obekvämt i dag kan göra ordentligt ont om ett par veckor.
Det är kanske ingen dum idé att ofta påminna sig om varför man överhuvudtaget har valt att cykla. Själv gör jag det för att må bra.
olaf
Hpv syd tänker försöka få lite rabatt genom att sambeställa däck hos en lokal cykelhandlare. Jag lägger ut detta på 'rikslistan' därför att det kan finnas fler här nere i trakterna som är sugna på att vara med men som inte fått informationen via vår lokala e-postlista.
- - -
Här är aktuell däckköpslista. Blir intressant att se om vi kan ordna en liten rabatt hos någon cykelhandlare här i Malmö. Priserna nedan är oprutade listpriser. Är det fler som vill vara med? Beställningen behöver inte begränsa sig till vare sig 20" eller Schwalbe.
Göran: Schwalbe Marathon 47–406/20x1.75 (2x200kr) Jan-Inge: Schwalbe Marathon Slick 35-406/20x1.35 (1x180kr) Kristian: Schwalbe Marathon Slick 35-406/20x1.35 (2x180kr) Olaf: Schwalbe Marathon Slick 35-406/20x1.35 (2x180kr)
- - -
olaf
Efter vad jag förstår är cadens ett helt varv med pedalerna. Reinhold
Alfonso Allende Axelsson wrote:
det är här jag undrar: räknas kadens på en fot, eller båda? dvs, har jag två kadenscykler på en trampcykel, eller hur är det? Reinhold Skoglund writes:
Hej alla, Jag heter Reinhold Skoglund och är bosatt i Brunflo, Östersunds kommun och en nybliven ägare till en supersnygg Challenge Mistral. Jag har varit medlem och läst listan ett par år. Detta med knäträning är intressant. När man läser listan finns det tydligen någon eller några med knäproblem. Har själv cyklat i över 30 år. Mycket tävlingscykling i ungdomen. De senaste åren har det blivit drygt 1000 mil semestercykling (på det som kallas "ståcykel" även om man inte står särskilt mycket), men även lite racercykel med bl.a. de senaste 12 Vätternrundorna i rad. En lång historia göres härmed kort. Jag har också knäproblem.
- Opererade för menisk i mars 2002.
- Körde Vätternrundan juni 2002. Var tvungen att fixa racercykeln så
att jag fick riktigt låga växlar då jag inte kunde stå och trampa. Kunde inte gå uppför backarna heller då knät gjorde ont vid gång. Satt alltså hela Vätternrundan och hade fruktansvärt ont i baken. Att cykla med lätta växlar var däremot inga problem. Enligt doktorn var det dessutom bra med cykling - om jag inte belastade för hårt.
- Operationen måste göras om i januari 2003.
- Körde Vätternrundan i juni i år igen. Denna gång kunde jag stå och
trampa ibland. Jag var med på Bernt Johanssons träningsläger i Italien 2001. Där fick vi inpräntat att vi skall försöka hålla så hög cadens som möjligt eller åtminstone så hög som kändes bekvämt. Detta för att spara knäna. Dessutom fick vi lära oss att "trampa runt". Jag tror att det var tack vare detta som jag kunde köra Vätternrundan utan problem så snart efter operationerna. Efter detta har jag försökt att alltid hålla relativt hög cadens, 95 - 105 varv per minut. Med den cadensen blir belastningen på knäna mycket liten. Detta är ganska lätt på en racercykel då benen ju hänger rakt ner och känns "viktlösa". Detta var bakgrunden. Nu till saken. I våras köpte jag min Mistral och har väl hittills inte hunnit att köra mer än 50 - 75 mil på den. En sak som jag direkt märkte redan första turen var att man måste passa sig. Annars tar knäna stryk. Jag fick direkt ont i knäna efter de första turerna. På grund av eller tack vare (beror på hur man ser det) att man faktiskt har ryggstödet att pressa mot gör nog att det är lätt att pressa för hårt - i stället för att öka cadensen och lätta på belastningen. Det är inte helt självklart att det går att hålla en lika hög cadens med en liggis som med en racercykel. Varför är jag inte säker på men det kändes i alla fall så direkt. Kanske beror det delvis på följande. Benen är ju i huvudsak riktade horisontellt (och bildar en "bro", vilket faktiskt innebär att man verkligen känner hur tunga de är. Enligt mekaniken borde enbart detta ge en extra belastning. Det blir ett extra tryck på knäna som man inte har vid vanlig cykel. Med tanke på benens vikt och den vinkel som de har vid cykling blir detta extra tryck kanske inte direkt högt, men det kanske har sin betydelse. Jag slänger väl en riktig brandfackla nu men jag tror att liggcykling belastar knän mer än vanlig cykel och jag tror att vi med lite dåliga knän måste vara extra försiktiga när vi kör liggcykel. Håller någon med eller är jag helt galet ute??? Så småningom har jag lärt mig att hålla relativt hög cadens även på liggcykeln och det känns mycket bättre nu. Jag kan tillägga att det fortfarande gör ganska ont i knät om jag går längre sträckor än ett par km. Min erfarenhet för att akta knäna är alltså följande: Hög cadens och trampa runt! Reinhold Skoglund Brunflo
Peter Markusson wrote:
Hej Jonas och allihop! Tja, jag har väl relativt dåliga erfarenheter av knäträning, men tror på följande:
- Träna helst på träningcykel. Även om du står upp istället för att
ligga så blir det rätt sorts rörelse, och du har lätt att anpassa träningen till det du vill träna på. Ett enkelt sätt att träna är 'trappan': från låg belastning till hög, och sedan tillbaka igen. Om det är 200 meter Sprint du siktar på, så träna 20-30 sekunders spurter med tung belastning och högt varvtal, däremellan lätt cykling i några minuter. Håll varvtalet uppe, och belastningen nere, så finns det en bra chans att du slipper mitt elände. Om träningscykeln går att lägga ner, eller om du kan ligga på madrass på golvet och trampa, gör det, så att du får rätt fysiologiska förhållanden för liggcykelträning.
- Om du skall träna i maskin, använd hellre en maskin där du rätar
ut benen mot en platta, än en där du bara rätar ut benet från knät och neråt, med vikt mot fotleden. Det blir helt annorlunda träning på den förstnämnda, många fler muskler. Börja med bekvämt låg vikt och 3*15 repetitioner, vila mellan varje set. När det känns alldeles för enkelt, höj vikten så litet som möjligt och sänk till 3*10. Öka sedan repetitionerna via 3*12 till 3*15. Träna sakta upp dig mot tyngre vikter, kör minst tre träningstillfällen på varje ny nivå innan du höjer antal repetitioner eller vikt. Med ett så försiktigt program hinner du inte lyfta sönder dig i början, som jag gjorde. Det går att öka antalet repetitioner till 3*20, eller mer, om du vill ha mer uthållighet och mindre sprintmuskler.
- Jag tränar benen med syfte att kunna gå och cykla utan smärta, och
för att undvika operation...
måndagen den 9 december 2002 kl 09.19 skrev jonas westerdahl: Hej alla. Har börjat gå på gymträning nu när mörkret har kommit och det enda man får utav lågracercykling är grus och vattenstänk i nacken. Vad är bästa sättet att stärka benen inför nästa liggcykelfajt? man är ju lite orolig för knäna det är ju känsliga grejer det där, samtidigt som det är själva styrkan man vill träna och då behövs det ju vikt. är det någon som tränar benen med syfte att cykla snabbare? //zephyr jonas.
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment) Hemsidor/Homepages: http://www.ekokompaniet.se/ http://www.bildelning.nu/ Tel: +46 (0)705-12 71 60 Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg
Hej på oss
Reinhold skriver något jag varit och berört i Trampkraft tidigare att med liggcykel är det lätt att överbelasta knän. Man blir för stark mot ryggstöd och det kan bli överlast på knän.
Något som am RCN -Recumbent Cyclist News haft upp i artiklar är att precis som med vanlig cykel och än mer med racer så skall liggcykeln vara rätt inställd. - Spd-klossar under skor skall sitta rätt och inte bara skruvas fast som det passar, kräver att man är seriös om man har känsliga knän. - Vevpartiet skall inte vara för långt bort så knän riskerar vika sig åt fel håll när man sträcker på det som längst, bättre med lite för kort avstånd tills man är upptränad. - Vevarmslängd går att nyttja erfarenheter från vanlig cykling 170-175mm är normalt lagom, formler för att räkna ut optimal finns i cykellitteratur för den som vill gräva ner sig.
Att tänka på är att med SPD motsv pedaler på liggcykel kan man frestas att dra åt sig pedalen och är man otränad så kan även det ställa till med besvär.
Är man året runt cyklist och dålig på att spinna (=jag) så är knäna starkare och tål liggcykling bättre än om man är en som spinner på jämnt. Nyare forskning har visat på att varvtal på 70-80 är mest effektivt stick i stäv med vedertagna att man skall spinna på. Nu sliter hög kadens mindre på knän men kan man inte eller har det inte i kroppen så skall man inte försöka. Bättre att köra sina varv men lära sig att växla ner resp att gå om det så behövs.
En del tror blint på mer eller mindre utvecklade vevpartier där man försöker minsak dödläget på olika sätt, TRO INTE PÅ DEM. tills jag sett någon tungvikare uttala sig positivt så är det emr att se som sockerpiller men dyra sådana. Man kan experimentera med vevarmarnas längd och lång vevarm ger mindre belastning initialt eftersom hävstången blir längre. Att tänka på är att knät böjs mer ev mer än det gör när du är ute och går ex och du kan få problem för att det böjs för mycket !, går givetvis att träna upp. misstänker att de som springer i terräng mycket kan klara det bättre än vi soffliggare. Det är även svårt att få bra kadens om vevarm är mycket längre än vad dina ben medger. Korta vevarmar är däremot mindre bekymmer, du får bara se till att ha gott om låga växlar samt träna upp hög kadens.
Knän är komplicerade, har du problem ta det lugnt. Försök analysera problem och kan du inte hitta i vården som håller på med cykelskador så han/ hon vet vad det handlar om.
Vill det sig nu illa så finns ju alltid armdrivna cyklar :-), tjocka armmuskler imponerar många gånger mer än fina cykelben.
hpvmats
-
Alfonso Allende Axelsson -
Dick Vizins -
jonas westerdahl -
Mats Nilsson -
olaf -
Per Eric Rosén -
Peter Markusson -
Reinhold Skoglund