Över huvud taget råder förvirring när det gäller trafik och trafikplanering. Många motstridiga uppgifter cirkulerar. Säkerhetstänkande kolliderar ibland med önskan att bilar ska fram fort för samhällets fromma (vilket på sikt är en fälla, se tidigare kommentar av mig, och det är inte bara min åsikt, det har stöd i undersökningar som gjorts på verkligheten). Blandtrafik ska undvikas, "oskyddade" trafikaner (hur nu skyddade bilister är, eftersom det dör några hundra varje år) ska bort från vägarna, samtidigt som de på vajervägar trängs ihop tätare med den farliga motortrafiken, samma effekt har frånvaro av GC-vägar (rena cykelvägar får vi nog se som sällsynta undantag) eller sådana av låg kvalitet. Frågan är hur många som till slut vill cykla när det ser ut som det gör. Det är ganska smart egentligen att skapa dåliga förutsättningar för cykling och sedan peka på att cyklingen minskar eller andelen cyklister är låg, och det föranleder ännu mindre satsning på framkomlighet med cykel. Smart, smart, smart av trafikplanerare och ansvariga politiker. Cykeln har mycket låg status i Sverige, och man skyller på klimat och backar, vilket jag tycker är dåliga ursäkter. Frågan är hur man ska komma till rätta med detta.
/Bruno