Hilfe!
Är det mitt balanssinne (om jag haft nåt) som tacklat av med åren, eller tar det ett tag att lära sig hålla sig på rätt köl med en lågracer? Nu när de äntligen fått bort sandstranden från asfalten utanför min port så man vågar sig ut med annat än cyclocross eller trike, har jag till slut vågat testa Rapton, med påtagligt vingligt resultat (men bara en vurpa hittills) & en ovilja att svänga åt höger (känd brist hos mitt balanssinne). Och hur 17 tar man sig upp från ett sån't där otyg utan att slå ihjäl sig? :) Tur att man har nära till marken ...
/tm
Hej,
Om du är nybörjare på liggcykel så räkna med att det kan ta några månader innan du känner dig hemtam på cykeln. Att hålla balansen på en liggcykel är ganska annorlunda mot en vanlig cykel där man balanserar med kroppen. På en liggcykel balanserar man med att svänga på styret. I början spänner man sig mkt och då blir det svårare att hålla balansen. Genom att slappna av och istället borra ner sig i sitsen och luta sig helt bakåt får du en bättre balans och du känner då dig mer ett med cykeln. Slappna av i kurvorna och borra ner dig i sitsen, så går det bättre. Mycket viktigt att du har rätt avstånd till pedalerna. Börja med avståndet med att ha foten i 90 grader med sko på. Du skall då precis röra vid pedalen med benet utsträckt och pedalen i det längst bortersta läget. Sedan kan du finjustera avståndet beroende på var du har klossen under skon (för du har väl spd-pedaler eller liknande?). Utan spd-pedaler blir det väldigt jobbigt att cykla en längre sträcka och du får inte så mkt kraft uppför. Det brukar dock bli några extra vurpor innan man vant sig vid dem och kan haka ur dem snabbt (så att det sitter i ryggmärgen). För min del så har jag klossen ca 1 cm mer mot mitten på skon än vad som är möjligt. har modofierat skorna och borrat nya ål för klossen. Det tycker jag känns bättre när jag kör liggcykel (Susanne Ljungskog kör också på det sättet).
Lycka till!
Den Sat, 04 May 2013 22:30 skrev Torleif:
Hej,
Om du är nybörjare på liggcykel så räkna med att det kan ta några månader innan du känner dig hemtam på cykeln.
Nybörjare på tvåhjuligt (efter 12 år med trike).
Citat:
Att hålla balansen på en liggcykel är ganska annorlunda mot en vanlig cykel där man balanserar med kroppen. På en liggcykel balanserar man med att svänga på styret. I början spänner man sig mkt och då blir det svårare att hålla balansen. Genom att slappna av och istället borra ner sig i sitsen och luta sig helt bakåt får du en bättre balans och du känner då dig mer ett med cykeln. Slappna av i kurvorna och borra ner dig i sitsen, så går det bättre.
Hur stor roll spelar sitslutningen?
Citat:
Mycket viktigt att du har rätt avstånd till pedalerna. Börja med avståndet med att ha foten i 90 grader med sko på. Du skall då precis röra vid pedalen med benet utsträckt och pedalen i det längst bortersta läget. Sedan kan du finjustera avståndet beroende på var du har klossen under skon (för du har väl spd-pedaler eller liknande?).
(Lite trist att all finjustering av avståndet till pedalerna involverar finjustering av kedjelängden också: kassetten är precis vad växeln klarar.)
Citat:
Utan spd-pedaler blir det väldigt jobbigt att cykla en längre sträcka och du får inte så mkt kraft uppför. Det brukar dock bli några extra vurpor innan man vant sig vid dem och kan haka ur dem snabbt (så att det sitter i ryggmärgen).
Efter dryga 20 år med SPD & liknande har jag fortfarande svårt att komma ur: kan inte vrida hälen utåt (inte mycket mer än för att få foten att peka rakt framåt), så i skogen har det blivit en eller annat intressant vurpa.
Innan jag klarade att cykla mer en nån enstaka meter tyckte jag inte det var nån idé med SPD på Rapton. Å andra sidan riskerar man utan SPD att tappa pedalerna vid minste ojämnhet (och ojämnheter är det gott om).
Citat:
För min del så har jag klossen ca 1 cm mer mot mitten på skon än vad som är möjligt. har modofierat skorna och borrat nya ål för klossen. Det tycker jag känns bättre när jag kör liggcykel (Susanne Ljungskog kör också på det sättet).
Lycka till!
Tack: kan behövas.
Skrev Torbjörn Molin
[…] tar det ett tag att lära sig hålla sig på rätt köl med en lågracer?
Låt oss anta, att du med tiden skulle kunna lära dig att kompensera för bristerna i balanssinnet, och köra din tvåhjuliga lågracer i hyfsad takt (mha gyroskop-effekten(?)). Men sedan kommer körning i trafiken, där du inte kan hålla en jämn, hög fart, och där din obalans kommer att göra sig påmind—om inte värre. Som trikist- javisst vet du naturligtvis allt detta, så din satsning på obalanserad lågracer kanske inte var den allra klokaste. Nu räcker det med pekpinnar på morgonkvisten.
Ian
Den Sun, 05 May 2013 07:21 skrev Ian:
Skrev Torbjörn Molin
Citat:
[...] tar det ett tag att lära sig hålla sig på rätt köl med en lågracer?
Låt oss anta, att du med tiden skulle kunna lära dig att kompensera för bristerna i balanssinnet [...]
Ian
Om jag drar ner på självironin en aning, så tror jag inte att jag klarar en enhjuling & är usel på track stand, och jag klarade inte bredsladd åt höger ens som barn, men balanssinnet är inte sämre än att jag kan stå på vänster ben med slutna ögon genom hela Strairway to Heaven :)
Å andra sidan var antagligen en lågracer en riktigt idiotisk idé: skulle köpt en Moulton ...
Den Sun, 05 May 2013 07:21 skrev Ian:
Låt oss anta, att du med tiden skulle kunna lära dig att kompensera för bristerna i balanssinnet, och köra din tvåhjuliga lågracer i hyfsad takt (mha gyroskop-effekten)
At gyroskopisk effekt hjælper med at balancere på en cykel er en skrøne. http://www2.eng.cam.ac.uk/~hemh/gyrobike.htm
Skrev Mikael Seierup
At gyroskopisk effekt hjælper med at balancere på en cykel er en skrøne. http://www2.eng.cam.ac.uk/~hemh/gyrobike.htm
Det är fullt möjligt att det jag kallar gyroskopeffekten inte är detsamma som fysikerna kallar gyroskopeffekten. Men något djävulskt är det, som gör att när man väl övervunnit trögheten, och uppnått viss hastighet (i förhållande till den sammanlagda massan), så blir cykeln plötsligt stabilare än förut. Med rätt trail o.d. faktiskt självrättande i sidled. Så vad heter den effekten?
Ian
Torleif har många bra råd. Själv kan jag inte låta bli att ta fram en gammal käpphäst - min dokumenterade motvilja mot "tillerstyrning" - jag antar att du har sådan. Det innebär att styret går i sidled när du svänger. Om du inte har god kontakt med sätet, förstärker det vingligheten. Likaså när du tar i ordentligt. Om du inte ligger fast i sätet blir det vingligt i takt med tramptagen.
Om du trots träning inte blir vän med cykeln finns det en radikal lösning: Open cockpit, dvs ett styre som sitter längre fram, så att benen går klara under och har bakåtriktade ändar (som ett Bacchettastyre t ex). Mycket lättare att cykla med och även att komma ur cykeln vid stopp!
Annars är "dynamiskt stopp" något att träna på när du blivit ett med cykeln. Det går till så här: Precis innan cykeln stannar slår du fötterna i marken och reser dig, samtidigt som cykeln rullar fram sista halvmetern så att du precis går fri från styret. Genom att din kropp fortfarande har lite fart framåt, gör retardationen att du kan resa dig utan att falla bakåt. Svårt ja, men väldigt snyggt!
Som namnet antyder är låg- racers byggda för racing. Racing å sin sida antyder kör- ning i slutet, eller åtminstone trafikavskiljt, omlopp. Att i det läget tycka att träning och motivation är allt som krävs för att kunna bemästra ett så pass svårbalanserat fordon som en lågracer i den ordinarie trafiken är närmast oansvarigt. Torbjörn, lyssna till dina in- stinkter, desamma som fick dig att resa frågan i detta eminenta forum. Låt de unga, kroppsviga stötarna äntra Stairway to Heaven, där de även kan hämta sina Darwin Awards.
Ian
Den Sun, 05 May 2013 10:50 skrev Ian:
Som namnet antyder är låg- racers byggda för racing. Racing å sin sida antyder kör- ning i slutet, eller åtminstone trafikavskiljt, omlopp.[...]
Ian
Utan att ifrågasätta slutsatsen, är det enkelt att konstatera den citerade delen av argumentet inte håller: jag har varit ute idag på en renodlad tävlingcykel, en cyclocross. Med tanke på kvaliteten på cykelfiler/-banor i trakten (Järva cykelleders grusvägar av varierande kvalitet, t.ex.) antagligen ett trafiksäkrare alternativ än en del icke-tävlingscyklar.
Nån som är intresserad av en föga använd (4 h) RaptoBike Low Racer med mindre skavanker på sitskanten (inte bra att välta på asfalt)?
Den Sun, 05 May 2013 09:18 skrev Anders D:
Torleif har många bra råd. Själv kan jag inte låta bli att ta fram en gammal käpphäst - min dokumenterade motvilja mot "tillerstyrning" - jag antar att du har sådan. Det innebär att styret går i sidled när du svänger. Om du inte har god kontakt med sätet, förstärker det vingligheten. Likaså när du tar i ordentligt. Om du inte ligger fast i sätet blir det vingligt i takt med tramptagen.
Tillerstyrningen är ett mindre problem än väntat; rakt fram går rimligt bra t o m i uppförsbacke (ska jag mer än 100 m blir det uppförsbacke). Att svänga å andra sidan ... På CX:en t.ex. kan man ju alltid sakta ner till nästan stillastående för att trixa sig runt, men saktar jag ner för mycket med Rapton går det bara rakt fram: med lagom fart kommer man runt. Om man hittar "lagom" och för tyst på instinkter & panik går det bättre (om än ännu inte bra). Trist nog måste jag ta mig genom en del otrevligheter för att komma till missödesvänligare cykelbanor (och de flesta av dessa verkar ha blivit utsatta för grävskopor: grovt stenkross är nog inte så lämplig underlag ...).
Citat:
Om du trots träning inte blir vän med cykeln finns det en radikal lösning: Open cockpit, dvs ett styre som sitter längre fram, så att benen går klara under och har bakåtriktade ändar (som ett Bacchettastyre t ex). Mycket lättare att cykla med och även att komma ur cykeln vid stopp!
Annars är "dynamiskt stopp" något att träna på när du blivit ett med cykeln. Det går till så här: Precis innan cykeln stannar slår du fötterna i marken och reser dig, samtidigt som cykeln rullar fram sista halvmetern så att du precis går fri från styret. Genom att din kropp fortfarande har lite fart framåt, gör retardationen att du kan resa dig utan att falla bakåt. Svårt ja, men väldigt snyggt!
Något enklare på triken, men där finns å andra sidan inget i vägen ;)
jag är heller inte speciellt förtjust i tillerstyrning. Det går ju an på landsväg men inne i stan där det är fråga om 90-graders svängar i låg fart blir det knepigare. På min gamla Hurricane löste jag det genom att lyfta upp styret så att det pekade nästan rakt upp. Men det går ju inte på din Rapto. På min Rans Rocket trivs jag också bäst med styret så upprätt som möjligt. Har jobbpendlat på tvåhjulig liggis hela våren men i fredags tog jag triken till jobbet. Oj, vad skönt det var! Man pratar ju "recumbent smile" men här var det "trike grin" hela vägen. Det var bara öronen som hindrade mungiporna från att gå hela vägen runt huvudet. Jag har cykelbana så gott som hela vägen till jobbet så jag slipper beblanda mig med bilarna. Men jag cyklar nästan hellre bland bilarna än som det är nu bland fotgängarna. Det är meningen att det skall vara skilda gång-och cykelbanor men det vet inte fotgängarna om. Dessutom har man tyckt att det är fint med kullersten på trottoaren under några hundra meter. Resultatet är att alla går på den släta fina cykelbanan bredvid. Mer än en fotgängare har hoppat högt när de plötsligt upptäcker mig på 2 meters håll. Ingen tittar nämligen framåt. Med triken gäller det att hålla tillräckligt hög fart så att de gör en volt och landar bakom mig när jag klipper dem i höjd med smalbenen! ;-) Hittills har jag alltid hävdat att man bör föregå med gott exempel när man cyklar liggcykel eftersom man sticker ut, men nu börjar jag tröttna och skall köpa mig en airsound-tuta! Min slutsats blir: Lowracer, typ Raptobike, gör sig bäst utanför stan och Trike äger!
H.d.s.l. Bernt
________________________________ Från: Torbjörn Molin cranky.old.curmudgeon@gmail.com Till: hpvs@lists.lysator.liu.se Skickat: söndag, 5 maj 2013 14:10 Ämne: Re: [hpvs] Obalanserad liggist
Den Sun, 05 May 2013 09:18 skrev Anders D:
Torleif har många bra råd. Själv kan jag inte låta bli att ta fram en gammal käpphäst - min dokumenterade motvilja mot "tillerstyrning" - jag antar att du har sådan. Det innebär att styret går i sidled när du svänger. Om du inte har god kontakt med sätet, förstärker det vingligheten. Likaså när du tar i ordentligt. Om du inte ligger fast i sätet blir det vingligt i takt med tramptagen.
Tillerstyrningen är ett mindre problem än väntat; rakt fram går rimligt bra t o m i uppförsbacke (ska jag mer än 100 m blir det uppförsbacke). Att svänga å andra sidan ... På CX:en t.ex. kan man ju alltid sakta ner till nästan stillastående för att trixa sig runt, men saktar jag ner för mycket med Rapton går det bara rakt fram: med lagom fart kommer man runt. Om man hittar "lagom" och för tyst på instinkter & panik går det bättre (om än ännu inte bra). Trist nog måste jag ta mig genom en del otrevligheter för att komma till missödesvänligare cykelbanor (och de flesta av dessa verkar ha blivit utsatta för grävskopor: grovt stenkross är nog inte så lämplig underlag ...).
Citat:
Om du trots träning inte blir vän med cykeln finns det en radikal lösning: Open cockpit, dvs ett styre som sitter längre fram, så att benen går klara under och har bakåtriktade ändar (som ett Bacchettastyre t ex). Mycket lättare att cykla med och även att komma ur cykeln vid stopp!
Annars är "dynamiskt stopp" något att träna på när du blivit ett med cykeln. Det går till så här: Precis innan cykeln stannar slår du fötterna i marken och reser dig, samtidigt som cykeln rullar fram sista halvmetern så att du precis går fri från styret. Genom att din kropp fortfarande har lite fart framåt, gör retardationen att du kan resa dig utan att falla bakåt. Svårt ja, men väldigt snyggt!
Något enklare på triken, men där finns å andra sidan inget i vägen ;)
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Jag har en Raptobike LR med aerobar . Jag tyckte att tillerstyret tvingade ner mig för mycket vid start och landning. Med aerobaren kan jag lätt sätta mig upp med fötterna i marken när jag stannar. Om jag i mycket låg fart skall göra en 90-graderssväng kan jag lossa fötterna och sitta upp och svänga, sedan lägger jag mig ner, kopplar fast fötterna och fortsätter som om inget hänt. Vinkeln i handlederna fungerar bra, man håller ju inte krampaktigt runt handtagen när det rullar på.
Rapton är inte en cykel som först och främst lämpar sig för stadstrafik, det gör knappast någon lågracer.
Om inte du hade tänkt att använda din rapto till just stadstrafik tycker jag du ska ge den en chans till.
Jag hade min rapto i 2½ år och var väldigt nöjd med den under den tiden. Det tog mig två dagar med någon timmes träning om dagen innan jag kunde cykla 10 meter. Efter 2 veckor vågade jag mig ut på en cykelstig för första gången. Efter 4 veckor satte jag nytt personbästa på sträckningen Malmö-Lund. Efter 2 månader slog jag min kompis personbästa på samma sträcka (han hade cyklat VR två gånger innan på under 9 timmar). Efter ytterligare ett par månader klarade jag av det dynamiska stoppet.
Min poäng är att det tar tid. Det är annorlunda, men i slutändan värt att lära sig - tycker jag åtminstone. Det är ju fantastiskt roligt att lära sig nya saker också, även om (eller kanske speciellt om) man känner sig som en femåring som ska lära sig cykla för första gången.
Vill du ha ett enklare sätt att kliva upp på så länge, så brukade jag göra så här:
Håll inne ena bromsen och placera den andra handen mitt på säteskanten. Skjut ifrån med denna så du kan sätta dig mitt på sätet. Få in fötterna under kroppen och res dig upp.
2013/5/6 Kjell Rylander kjellrylander@gmail.com
Jag har en Raptobike LR med aerobar . Jag tyckte att tillerstyret tvingade ner mig för mycket vid start och landning. Med aerobaren kan jag lätt sätta mig upp med fötterna i marken när jag stannar. Om jag i mycket låg fart skall göra en 90-graderssväng kan jag lossa fötterna och sitta upp och svänga, sedan lägger jag mig ner, kopplar fast fötterna och fortsätter som om inget hänt. Vinkeln i handlederna fungerar bra, man håller ju inte krampaktigt runt handtagen när det rullar på. -- KjellR
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Den Mon, 06 May 2013 11:17 skrev Petter Wingren-Rasmus:
Rapton är inte en cykel som först och främst lämpar sig för stadstrafik, det gör knappast någon lågracer.
Om inte du hade tänkt att använda din rapto till just stadstrafik tycker jag du ska ge den en chans till.
Beror vad man menar med stadstrafik: håller till på mindre vägar, cykelbanor och cykelvägar i Stockholms västra förorter med omnejd (ut från stan). In till stan cyklar jag inte (hjälper att jag numera får svindel på Tranebergsbron).
Lekte med tanke på att cykla till och fr jobbet (transport & motion i ett) Spånga till/fr Kista via Bagartorp & Helenelund.
Citat:
Jag hade min rapto i 2½ år och var väldigt nöjd med den under den tiden. Det tog mig två dagar med någon timmes träning om dagen innan jag kunde cykla 10 meter. Efter 2 veckor vågade jag mig ut på en cykelstig för första gången.
Då skall jag inte klaga: efter tre timmar tog jag mig en runda i villakvarteren. I och för sig vingligt och jag missade 90° vänster 90° höger kombinationen med "strategiskt" placerat hastighetsgupp in på området. Å andra sidan har det inte gått bättre därefter, tvärt om. Mitt sedan ett par decennier ansträngda förhållande till SPD & co. ställer till det (kan inte vrida hälen utåt). Å tredje sidan, man faller längre fr en upprätt (been there, done that, got the bruises).
Citat:
Efter 4 veckor satte jag nytt personbästa på sträckningen Malmö-Lund. Efter 2 månader slog jag min kompis personbästa på samma sträcka (han hade cyklat VR två gånger innan på under 9 timmar). Efter ytterligare ett par månader klarade jag av det dynamiska stoppet.
[...]
Vill du ha ett enklare sätt att kliva upp på så länge, så brukade jag göra så här:
Håll inne ena bromsen och placera den andra handen mitt på säteskanten. Skjut ifrån med denna så du kan sätta dig mitt på sätet. Få in fötterna under kroppen och res dig upp.
2013/5/6 Kjell Rylander <kjellrylander@gmail.com[/email]>
Gick lättare när jag efterjusterat bakbromsen så att den tog igen. Å andra sidan, när knäna förvandlats till överkokt spagetti ...
Att ta den uppfällbara varianten på tiller var nog en lyckodrag.
*****
Å andra sidan hävdar sakkunskapen att jag inte har på en dylik att göra och är obegriplig som trodde mig kunna lära mig cykla på en lågracer. Så det blir nog att avvika från mina vanliga vanor och skaffa något helt konventionellt.
För att inte några missuppfattningar ska råda: Jag äger ingen raptobike och har inte spenderat timmar-veckor på att lära mig behärska denna trevliga cykel, som dock har lite egenheter. Efter ett lårbensbrott för lite mer än ett år sen (åstadkommet med högräser på svarthalka) och en operation på ett känsligt ställe för en cyklist för ett år sen (vilket gör att liggcykel är ett förstahandsalternativ) och därtill en ålder på 66 år kan jag konstatera att man behöver inte vara ung och kroppsvig för att njuta av en raptobike.
De raptobikes jag har testat är en med tillerstyrning och en med open cockpit (vars ägare f ö är äldre än jag är). Jag kan bara konstatera att den med open cockpit är väldigt mycket enklare att hantera i låg fart och svängar. Man får helt ett helt annat "grepp" om cykeln, när inte styret far i sidled, utan kan användas för att hålla cykeln upprätt t ex vid start och stopp.
Däremot har alla låga cyklar ett mycket litet tröghetsmoment, dvs välter snabbt om man tappar balansen - ju högre cykel desto större tröghetsmoment i sidled och därmed lättare att balansera. Men det är en nackdel man får ta om man vill undkomma motvinden genom att vara nära marken.
Den Sun, 05 May 2013 15:05 skrev Anders D:
[D]enna trevliga cykel [RaptoBike], som dock har lite egenheter.
Egenheter? Som t.ex.?
Citat:
Däremot har alla låga cyklar ett mycket litet tröghetsmoment, dvs välter snabbt om man tappar balansen
- ju högre cykel desto större tröghetsmoment i sidled
och därmed lättare att balansera. Men det är en nackdel man får ta om man vill undkomma motvinden genom att vara nära marken.
Inte så långt att falla också (sa han som vid för många tillfällen upptäckt vad som händer när man inte får fötterna ur pedalerna när man blivit besegrad av en uppförsbacke). Om nu det är en fördel.
Den Sun, 05 May 2013 15:05 skrev Anders D:
De raptobikes jag har testat är en med tillerstyrning och en med open cockpit (vars ägare f ö är äldre än jag är). Jag kan bara konstatera att den med open cockpit är väldigt mycket enklare att hantera i låg fart och svängar. Man får helt ett helt annat "grepp" om cykeln, när inte styret far i sidled, utan kan användas för att hålla cykeln upprätt t ex vid start och stopp.
Av de bilder & youtube-clip jag sett av cyklar med open cockpit (aerobars kallar väl RaptoBike sin variant), Toxy ZR, Troytech, mfl, verkar handledsvinkeln inte helt bekväm: ur den synvinkeln verkar Zockra prototypen med vanligt bockstyre mer ergonomisk (det naturliga för mig vore en närmast vertikal position eller en lätt vinkel åt andra hållet). Men jag har ju inte testad, så jag pratar antagligen i nattmössan. Dock, handledspositionen med Raptons tiller är närmast perfekt (för mig).
Skrev Anders Drougge
[…] alla låga cyklar har ett mycket
litet tröghetsmoment, dvs välter
snabbt om man tappar balansen
- ju högre cykel desto större trög-
hetsmoment i sidled och därmed
lättare att balansera. Men det är
en nackdel man får ta om man vill
undkomma motvinden genom att
vara nära marken.
Vi alla begriper det instinktivt, men har ändå lätt för att förbise konsekvenserna av att tippa på en lågracer i TRAFIKEN. Du, som haft den tråkiga "erfarenheten" av ett lårbensbrott, och andra inte mindre "trevliga" cykel-relaterade skador, borde om någon veta tillräckligt om de sammanhangen. Även om vissa kan tycka att nöjet uppväger riskerna, är jag av den åsikten att inget nöje är så nojaktigt givande att det berättigar risken att bli dödad, eller—värre— lemlästad i trafiken. Måhända är det bara jag som tycker så, som efter några ganska ofarliga men ändock tillbud, i princip gett upp cykling på annat än Stockholms bakgator.
När jag började intressera mig för recumbents 1992, tog jag nattåget till Umeå för att träffa och prova Mats Nilssons 5 hojar, bland dessa hans Flevobike, som jag redan tidigare tyckte såg mest modern ut, därmed intressant för min del. Gissa om jag blev förvånad när jag mötte Mats med gipsat underben… några veckor tidigare har han vält och fått Flevos tunga vevpaket fram på sin fot (han kunde cykla sedan med det andra benet och SPD-pedalen på sin Trice). Jag upptäckte snart att jag inte är av denna flying-by-the-seat-of-your- pants-sort, som krävs för att bemästra Flevon. Några månader senare var jag i Holland, och berättade om det för en ganska så vig 45-årig fysiker–som dock bestämde sig att införskaffa en Flevo ändå. Ett par veckor senare råkade han ut för precis samma skada som Mats, med titanspikar i foten som följd. Finito Flevo fär min del (och jag har ändå besökt deras sterilt rena fabrik och fått bra intryck av dem).
Förresten, jag hittade nyligen arkiverat website om min Bikemania '92-resa, där allt detta står omskrivet: http://goo.gl/Tq3Io (men börja gärna med introt http://goo.gl/5vrxi OBS kan ta ett tag ;-))
För att inte några missuppfattningar
ska råda: Jag äger ingen raptobike
[…] man behöver inte vara ung
och kroppsvig för att njuta av en
raptobike.
Nej, det var ingen anklagelse från min sida mot dig heller, snarare en förundran, att du tycktes tro att Torbjörn, som redan aviserade vissa balansproblem, skulle klara av det —speciellt det dynamiska stoppet— lika bra som du lärt dig självt. Där- med vore saken biff. En ologisk åter- vändsgränd detta.
Jag hade för avsikt att avsluta med något käckt, men det har jag tappat under tiden… så ni får nöja er med min konstatering, att nyckeln till överlevnad i trafiken, läs: fortsatt cykling för egen maskin, är att tänka på sig självt som ett jagat villebråd, inte som en Allan med sin Magnifika Niokilos Femtiotusens Kålfiberlågräser med Rätt att Bli Åtittad.
Ian
Den Sun, 05 May 2013 18:38 skrev Ian:
Nej, det var ingen anklagelse från min sida mot dig heller, snarare en förundran, att du tycktes tro att Torbjörn, som redan aviserade vissa balansproblem, skulle klara av det --speciellt det dynamiska stoppet-- lika bra som du lärt dig självt. Där- med vore saken biff. En ologisk åter- vändsgränd detta.
Tillåt mig upprepa mig: referensen till balansproblem var IRONISK. Räknas att inte kunna stå still på en cykel som balansproblem? Att inte tro sig om att kunna cykla enhjuling? Att föredra vänster- framför högersvängar? (De flesta jag känner kan inte balansera på ett ben med slutna ögon i några minuter.) När jag inte trampar trike, bränner jag runt på usla grusvägar & skogstigar med en CX: jäpp, svåra balansproblem.
Och det dynamiska stoppet har jag aldrig trott mig kunna klara med Rapton: jag kan göra det med triken.
Men ingen fara, så fort jag skaffat en ny pendlarcykel ryker triken; Rapton lär gå samma väg.
/tm
Skrev Torbjörn Molin
[…] det dynamiska stoppet har jag aldrig trott mig kunna klara med Rapton: jag kan göra det med triken.
Om din trike är tadpole med outriggers fromför rumpan skulle jag starkt avråda dig från att överhuvudtaget prova det. Det är så ens ben riskerar att dras in, vikas under ramen, med åverkan på senor och knät. Jag hade en föraning av detta när jag en gång på tvåhjulig Roulandt avsiktligt satte ner ena foten vid inbromsning med avsikt att "hjälpa till." Hastigheten då måste ha legat på c:a 8-10km/h, men foten flög bakåt illa kvickt, jag höll på att välta, och i slutändan sträckte några muskler i ljumsken. Har även sett närbilder av än värre indragning under en tadpole där knät verkligen höll på att "gå åt", benpipan av.
Men ingen fara, så fort jag skaffat en ny pendlarcykel ryker triken; Rapton lär gå samma väg.
Det var tråkigt att höra, men säkert ett välgrundat beslut. Själv har jag ursprungligen börjat intressera mig för liggisar som fordon för långväga cykelturism utanför de etablerade rutterna. Några cyklar senare insåg jag att jag börjat i fel ände, agerat för långsamt och/eller att hotellpriserna ute i Europa har helt enkelt sprungit ifrån mig (speciellt som jag inte längre nöjer mig med enklare vandrarhem utan eget dass). Så mitt recumbent önsketankedröm har inte heller besannats
Vad gäller balansen… många av oss kommer att känna hur den förändras till det sämre med åren. Jag såg det på nära håll hos min mor, äldre kusiner, och har även vid några enstaka tillfällen själv vaknat upp mitt i natten med en känsla av att inte kunna bestämma vad som är upp. Det är bl. a. därför jag kör en trike.
Ang. ironin… denna är svår att förmedla om man inte känner varandra, du måste då använda hyperboler http://sv.wikipedia.org/wiki/Hyperbol eller något, vilket inte har skett här, hottar med fingret
Ian
Kom precis tillbaka ifrån specialcykelmässan på Gärdet och kan konstatera... när man väl har lyckats slappna av på liggcykeln så kan man enkelt hoppa upp och dra iväg med vilken liggcykel som helst känns det som. :)
Provade undersätetstyrning för första gången idag... Tog mig inte mindre 30 sekunder innan man kom underfund med styrningen och sen iväg... vända... sakta körning mellan en massa folk innan man kunde dra på igen.
Så att hittar man balansen som måste övas upp, så är det lugnt och förbanant kul... Både att cykla sin egna och att testa olika varianter... :d
Men man får ge balansen lite tid... det går inte att bemästra på några timmar... men hittar man den så är det svårt att cykla och inte glida runt och le... 8)
Skrev Tommy Leandersson
Kom precis tillbaka ifrån special-
cykelmässan på Gärdet […] hittar
man balansen som måste övas
upp, så är det lugnt och förbanant
kul... Både att cykla sin egna och
att testa olika varianter... :d
Pratar du om tvåhjulingar, eller om några trikes som också fanns på den mässan? Det är en väsentlig skillnad mellan dem: på en trike, speciellt i kniviga situatio- ner, slipper man avsätta någon energi alls till att hålla balansen, kan därmed koncentrera sig 100-procen- tigt på omgivningen.
Men man får ge balansen lite tid...
det går inte att bemästra på några
timmar... men hittar man den så
är det svårt att cykla och inte
glida runt och le... 8)
Jag förstår. Spela Allan m.a.o. ;-))
Ian
Behöver man ha balans på en trehjuling? :p
Huvudfrågan i denna tråd rör balans och Raptobike... så att hittar man balansen på en 2-hjuling så åker man runt med ett flin i ansiktet... och det behövs om man ska locka nya liggister. Hur skulle det se ut om man såg livrädd ut? :lol:
Den Sun, 05 May 2013 20:20 skrev Cranky O'Curmudgeon:
Den Sun, 05 May 2013 20:17 skrev MacTommy:
Behöver man ha balans på en trehjuling? :p
Om man tar kurvor på två hjul ;)
Sant... tyvärr fanns det inte tillräckligt med utrymme för det idag på Gärdet...
Raptobikes egenheter: T ex att det är lätt hänt att man vid tvär sväng får "hela kedjan" på marken. Att raptobiken troligen har ett ganska stort försprång vilket gör det orolig i låg fart, men stabil och fin i hög fart.
Kjells rapto är en av dem som jag har testat. Inget problem med handledsvinkeln som jag har kunnat känna.
Dynamiskt stopp har jag inte tränat på. Vid test av en tillerstyrd rapto berättade ägaren om att man kunde göra så, jag testade och det funkade.
Intressant att ta del av dina erfarenheter Torbjörn.
Själv är jag i en snarlik sits som du med några års erfarenhet av trike och med min första tvåhjuling införskaffad i höstas. Efter en provkörning av en Troytec på SPEZI förra året plus ytterligare ett antal cyklar så bestämde jag mig för en högracer vilket till slut blev en Optima HighBaron.
När det gäller balansen så känner jag igen de utmaningar som beskrivs i denna tråd. Själv känner jag att jag haft stor nytta av att bland annat ha paddlat racingkajak och klättrat. Båda är aktiviteter där man tränar mycket balans och inom klättringen ska man dessutom ständigt lära kroppen nya rörelser.
Det jag har med mig från andra sporter är kontrollen över kroppens rörelser. Jag har börjat hitta min balans i att å ena sidan ligga stabilt stilla på cykeln genom att kompensera/balansera alla rörelser genom bålen/magmusklerna och å andra sidan genom att våga låta cykel falla in i svängarna för att sedan kompensera försiktigt och kontrollerat med tillern. Jag är inte hundra procent förtjust i tillerstyrningen (ännu?), men till viss del känns det som att det är finmotoriken som behöver justeras. Jag kommer ofta på mig med att göra för snabba och stora utslag med tillern och då blir det lätt wobbligt.
Om jag nu ska försöka mig på ett råd från en nybörjare till en annan ;) så skulle det gå ut på att ligga still med överkroppen och hitta ett känsligt och följsamt grepp på tillern.
För egen del känner jag det inom räckhåll att så småningom köra baronen även i lite mer krävande trafik, men jag räknar också med att det kommer att ta sin tid innan jag är där. Som jämförelse kan jag nämna racingkajaken som jag började paddla när jag var närmare 30 och där tog det mig ca 2 år och sisådär 100 timmars paddling innan jag kunde anses behärska den farkosten. Därmed inte sagt att det ska behöva ta lika lång tid att cykla vare sig för dig eller mig :)
Vad är det för "sakkunskap" som säger att du inte kan lära dig att cykla på en lågräser/raptobike. Klart att du kan! Kan två 65+ grå pantrar i Trollhättetrakten så kan du. Tänk på att det som är lättillgängligt tröttnar man fort på, medan det man måste kämpa för blir värt mycket mer. Missa inte att så småningom få känna den fantastiska känslan att cykla i god fart med en lågräser, nära marken och "under" motvinden. Som att köra pedaldriven sportbil!
Ett tips: Kör med kombipedaler, så kan du klicka i, ute på de snabba stråken och ha fötterna fria i stan.
Tips 2: När du ändå är i inlärningsfas, ha lite kortare avstånd till pedalerna än optimalt. Då får du en "broeffekt" som gör det lättare att hålla kvar fötterna på pedalerna när de inte är iklickade.
Hold da helt ferie. Hvem sagde, at liggecyklister var fordomsfrie?
Som ejer af flere lowracere med tiller må jeg erklære mig stærkt uenig i nogle af de påstande, der fremføres her. Jeg kører mindst 6-8000 km på min VK2 hvert år, i byer (herunder København), på grus og andet dårligt underlag, uden problemer. Højden gør ingen forskel, når problemet som regel er, at ens medtrafikanter ikke ser sig for. Kør derfor altid defensivt.
Da jeg lige var begyndt på liggecykel, var jeg også vinglig de første 2-3 uger, mens reflekserne indfandt sig. Men da de først sad på rygraden, så var der ingen problemer. (Min allerførste liggecykel var en semilow.)
Så start med at træne, hvor der ikke er trafik, og hvor der er plads til at slingre. Vælter du meget, så klæd dig på, så du falder blødt. Jeg hørte om en, der monterede støttehjul på cyklen, til han var fortrolig med balancen. Kør uden spd i starten, så du hurtigt kan få fødderne ned. Det vil sikkert spare dig for nogle fald. Sæt eventuelt almindelige pedaler på i starten, men med tænder/godt greb. Er du helt håbløs, så start på en fodboldbane eller en jævn plæne. Så falder du blødere end på asfalt.
Sæt sædet i mest opret position, men prøv at slappe af, så du er helt tilbagelænet og ikke holder styret i et dødsgreb.
Af- og påstigning lettes ved at tage bremsen, selv om cyklen holder stille. Så ruller den ikke bagud imens. Afstigning i fart virker fint på en lowracer, bare ikke alt for meget fart. På en trike er det til gengæld opskriften på et kompliceret benbrud. Kan du slet ikke vikle dig ud pga. styret, så drej det enten 90 grader ud ved af- og påstigning (hold forbremsen) eller få et vippestyr.
Tiller _er_ mere følsomt, men det er igen et spørgsmål om tilvænning. Et "tyskerstyr" eller open cockpit vil hjælpe der. Et tyskerstyr føles som at køre en lastbil, mens tiller er mere racerbil/sportsvogn. Til gengæld brød jeg mig ikke om hånd- og armstilling med tyskerstyret (Volae Team).
At opgive efter fire timer er efter min mening for lidt. Men jeg har også oplevet folk, der fik en prøvetur, der opgav efter 20 meter. "Det er ikke noget for mig."
Held og lykke... om ikke andet så med salget af den.
mvh Mikael
Den Mon, 06 May 2013 21:16 skrev Mikael Seierup:
Hold da helt ferie. Hvem sagde, at liggecyklister var fordomsfrie?
[...]
Så start med at træne, hvor der ikke er trafik, og hvor der er plads til at slingre. Vælter du meget, så klæd dig på, så du falder blødt. Jeg hørte om en, der monterede støttehjul på cyklen, til han var fortrolig med balancen. Kør uden spd i starten, så du hurtigt kan få fødderne ned. Det vil sikkert spare dig for nogle fald. Sæt eventuelt almindelige pedaler på, men med tænder/godt greb. Er du helt håbløs, så start på en fodboldbane eller en jævn plæne. Så falder du blødere end på asfalt.
SPD eller ej är en avvägning mellan riskan att inte komma ur och risken att en ojämnhet slåt undan pedalerna från fötterna med en vurpa som följd (en risk som gjorde sig påmind och som jag inte tänkt på efter 20 år med SPD och inget annat).
Gräspaner är det ont om (och grusplaner nä ...) och den närmaste har jag för mig hälsar en med ett glatt "Beträd ej!" Annars en god idé. Allmänningarna är mer ogräs än gräs och allt annat än jämna, speciellt där Fortum och andra farit fram med grävskopor.
Citat:
Sæt sædet i mest opret position, men prøv at slappe af, så du er helt tilbagelænet og ikke holder styret i et dødsgreb.
Af- og påstigning lettes ved at tage bremsen, selv om cyklen holder stille. Så ruller den ikke bagud imens. Afstigning i fart virker fint på en lowracer, bare ikke alt for meget fart. På en trike er det til gengæld opskriften på et kompliceret benbrud.
For the record: min variant av dynamiskt uppstigande från trike är att fr lagom fart tvärnita och låta mitt momentum hjälpa till att få upp mig ur sitsen (jag ska stanna ngt senare än triken i tid & rum). Riktigt så korkad att jag sätter fötterna i backen innan triken stannat är jag inte.
Citat:
Kan du slet ikke vikle dig ud pga. styret, så drej det enten ud ved af- og påstigning (hold forbremsen) eller få et vippestyr.
Tiller _er_ mere følsomt, men det er igen et spørgsmål om tilvænning. Et "tyskerstyr" eller open cockpit vil hjælpe der. Et tyskerstyr føles som at køre en lastbil, mens tiller er mere racerbil/sportsvogn. Til gengæld brød jeg mig ikke om hånd- og armstilling med tyskerstyret (Volae Team).
At opgive efter fire timer er efter min mening for lidt. Men jeg har også oplevet folk, der fik en prøvetur, som opgav efter 20 meter. "Det er ikke noget for mig."
Held og lykke... om ikke andet så med salget af den.
Tack: lär behövas oavsett vägval.
Citat:
mvh Mikael
Den Mon, 06 May 2013 20:46 skrev Anders D:
Ett tips: Kör med kombipedaler, så kan du klicka i, ute på de snabba stråken och ha fötterna fria i stan.
Tips 2: När du ändå är i inlärningsfas, ha lite kortare avstånd till pedalerna än optimalt. Då får du en "broeffekt" som gör det lättare att hålla kvar fötterna på pedalerna när de inte är iklickade.
Började med vanliga, satte på kombi-pedaler i lördags, och nästa steg (om & när) är mina vanliga dubbelsidiga SPD.
Blev av misstag lite kort (försökte pricka in nåt som var lite kortare än triken där pedalerna är på gränsen till för långt bort men sittställningen inte precis densamma, men lyckades lite för väl :).
/tm
Ett sidospår av ren nyfikenhet, hur mycket lättare är det att lära sig framföra typ en Azub Mini än en lågracer? Om lågracern tar månader att behärska, hur lång tid innan man vågar sig ut med en högre, mer upprätt liggis i trafiken?
/tm
Skrev Torbjörn Molin
[…] Om lågracern tar månader att behärska, hur lång tid innan man vågar sig ut med en högre, mer upprätt liggis i trafiken?
Ju högre upp och ju mer upprätt du sitter, desto lättare är det att behärska cykeln. Ta det gamla blyertspennstricket: balansera först upprätt en ordinarie sådan, sedan en kort blyertspenna (eller en IKEA-variant) på fingret, och se det falla… direkt applicerbart för hur man kommer att falla beroende hur högt man sitter/ ligger på en liggis.
Förutom en trike, har jag även en Roulandt, den första europeiska kommersiella liggisen, vars konstruktörs främsta mål var att cyklisten inte skulle skilja sig från vanliga dito i trafiken. Därför är sitsen på ungefär samma plats gentemot 27"-bakhjulet, som cykelsadeln på upwrongs. Pgav det är den också rätt baktung, inget m.a.o. att sätta mycket bagage på pakethållaren. Förutom ett litet missöde alldeles i början, när jag försökte spela Allan vid ett övergångsställe, och föll ner i gatan inför två fnittrande småtjejer—de är numera förlorade för liggisar livet ut—har jag inte haft några som helst inlärnigssvårigheter.
Ian
Det där med höjden stämmer inte alltid Ian. Jag upplevde tex min rapto som mer stabil än min m5 chr,
2013/5/8 Ian velorg@gmail.com
Skrev Torbjörn Molin
[…] Om lågracern tar månader att behärska, hur lång tid innan man vågar sig ut med en högre, mer upprätt liggis i trafiken?
Ju högre upp och ju mer upprätt du sitter, desto lättare är det att behärska cykeln. Ta det gamla blyertspennstricket: balansera först upprätt en ordinarie sådan, sedan en kort blyertspenna (eller en IKEA-variant) på fingret, och se det falla… direkt applicerbart för hur man kommer att falla beroende hur högt man sitter/ ligger på en liggis.
Förutom en trike, har jag även en Roulandt, den första europeiska kommersiella liggisen, vars konstruktörs främsta mål var att cyklisten inte skulle skilja sig från vanliga dito i trafiken. Därför är sitsen på ungefär samma plats gentemot 27"-bakhjulet, som cykelsadeln på upwrongs. Pgav det är den också rätt baktung, inget m.a.o. att sätta mycket bagage på pakethållaren. Förutom ett litet missöde alldeles i början, när jag försökte spela Allan vid ett övergångsställe, och föll ner i gatan inför två fnittrande småtjejer—de är numera förlorade för liggisar livet ut—har jag inte haft några som helst inlärnigssvårigheter.
Ian
Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Höjden påverkar tröghetsmomentet i sidled, dvs ju lägre tyngdounkt, desto snabbare fall. (Blyerpennetricket)
Gyroskopeffekten finns nog rätt påtagligt på motorcyklar, med betydligt tyngre hjul och hög fart, men på cykelhjul i cykelfart är effekten liten.
Däremot har "rake" (gaffellutning) och "trail" (försprång) stor betydelse, i samspel och i olika fart.
Testa att hålla cykeln framför dig, vrid åt endera hållet. Framhjulet kommer då att svänga åt det hållet du vrider, eftersom hjulets kontaktpunkt med marken ligger bakom den punkt styraxeln skär marken.
Om man lutar cykeln händer samma sak eftersom försprånget bildar en lite hävarm och cykelns vikt fram får hjulet att svänga.
Sen kommer vi till det spännande: Vad händer i fart? Då uppträder centrifugalkraften. Den påverkar framhjulet åt andra hållet genom att cykeln påverkas av en kraft utåt - som man motverkar med nedlägget. Om försprånget är stort, så kommer tyngdkraften som vill vrida hjulet åt det hållet man svänger och lutar cykeln att överväga, speciellt i låg fart, när centrifugalkraften är liten. I hög fart blir centrifugalkraften större (ökar med kvadraten på hastigheten). Slutresultatet av stort försprång: Cykeln vill falla inåt i kurvor i låg fart, men blir stabil och fin i hög fart.
Jag har en gammal HD-motorcykel, med flack gaffellutning ("designfiness")och förhållandevis stort försprång. När man kör i stan får man gasa ordentligt runt gathörnen, för då vill den svänga mer än vad man tänkt sig. Ute på vägen är den hur stabil som helst. Jag har också en BMW-mc med mer normal gaffellutning och mindre försprång. Den har inga som helst sådana tendenser.
Störst försprång av alla tvåhjulingar jag har finns hos min "cruisercykel" (typ easyracer). På den får man hålla ordentligt i styret vid låg fart, men den är stabil i hög fart. Med de små krafter det är fråga om på cyklar, så kan man leva med att ha lite för stort försprång, men som i raptobikens fall blir det lite vingligt i låg fart.
Skrev Petter Wingren
Det där med höjden stämmer inte alltid Ian. Jag upplevde tex min rapto som mer stabil än min m5 chr,
Det är därför att du är en freak, som vägrar inse detta. Inse detta, så kommer bitarna automagiskt falla på plats.
Skrev Anders Drougge
Höjden påverkar tröghetsmomentet i sidled, dvs ju lägre tyngdounkt, desto snabbare fall. (Blyerpennetricket)
Måhända är det en definitionsfråga, men logiskt sett borde högplacerad tyngdpunkt vara mer instabil i sidled, mer påverkbar av sidvind och andra krafter, än en lägre dito (det som Petter vittnade om för egen del ovan). Så det tröghetsmomentet är nog mer beroende av den ev. fallbågens längd—cirkelns mitt samma som tyngdpunkten—än av själva tyngdpunkten höjd över marken. På en upwrong är den falllängden hyfsat lång, alltså medger den parering med benet. På lågracer är motsvarande distans, resp. tid att reagera (inkl. att hinna lösgöra sig från espedepepedalerna) väsentligt kortare. Därmed är risken att ens höft ska stifta bekantsskap med underlaget mycket större.
Gyroskopeffekten finns nog rätt påtagligt på motorcyklar, med betydligt tyngre hjul och hög fart, men på cykelhjul i cykelfart är effekten liten.
Det är riktigt, men om den i-motion-självstabiliserande effekten inte är densamma som hos betydligt tyngre motorcyklar, så måste den heta något annat. Som sagt, något FINNS DÄR.
Däremot har "rake" (gaffellutning) och "trail" (försprång) stor betydelse,
i samspel och i olika fart.
Mycket riktigt. Den självlärde gamle glasfibertrikebyggaren i norra Stockholm, f.d. titansvetsare m. fl. Anders Jönsson har byggt sig en tadpole med så perfekt styrgeometri att, om man avsiktligt tar bort (eller säg skulle råka tappa) styrpinnen till ena hjulet under gång, så följer den med av sig självt parallellt med det andra hjulet i alla inte alltför våldsamma svängningar. Det är så nära cykelmagin som man bara kan tänka sig. Hade gärna velat dokumentera det på film, men det överstiger min produktionsförmåga.
Ian
Det är väl inte bara hur lätt balanserad cykeln är som spelar roll? T.ex. hur mycket gymnastik som krävs vid start & stopp (vid trafikljus & så) är ju inte helt irrelevant.
Den Wed, 08 May 2013 18:34 skrev Cranky O'Curmudgeon:
Det är väl inte bara hur lätt balanserad cykeln är som spelar roll? T.ex. hur mycket gymnastik som krävs vid start & stopp (vid trafikljus & så) är ju inte helt irrelevant.
För min del(som jag upplevde det) så handlar det inte så mycket om gymnastik, utan för min del handlade det mycket om balans och att slappna av. Det gymnastiska är kanske att få upp fötterna till pedalerna, och om man inte har SPD- eller look-pedaler. Även hålla upp fötterna när man trampar, det kan vara rätt så tufft i längden. Så det kan jag tänka mig kan vara rätt så gymnastiskt, och att man kan få träningsvärk lite varstans.
Mvh Claus P
Den Wed, 08 May 2013 18:34 skrev Cranky O'Curmudgeon:
Det är väl inte bara hur lätt balanserad cykeln är som spelar roll? T.ex. hur mycket gymnastik som krävs vid start & stopp (vid trafikljus & så) är ju inte helt irrelevant.
För min del(som jag upplevde det) så handlar det inte så mycket om gymnastik, utan för min del handlade det mycket om balans och att slappna av. Det gymnastiska är kanske att få upp fötterna till pedalerna, och om man inte har SPD- eller look-pedaler. Även hålla upp fötterna när man trampar, det kan vara rätt så tufft i längden. Så det kan jag tänka mig kan vara rätt så gymnastiskt, och att man kan få träningsvärk lite varstans.
Mvh Claus P
Man kan inte få alla fördelar på en gång. Min högräser (byggd efter Bacchetta Giro 26) är bra i stan, när den rullar, eftersom man syns hyggligt och sitter förhållandevis högt (60 cm), så att man ser bra. Men den är en pest vid stopp/start. I regel sätter jag mig upprätt när jag ska igång och sparkar mig upp i lite fart, som med en springcykel. (liknar vaggande anka dessvärre). Sen kastar jag mig bakåt mot sätet, och slänger upp fötterna på pedalerna. En viss gymnastisk övning! Eftersom den är väldigt lättbalanserad funkar det. Bäst är när det finns en stolpe eller ett räcke att stanna vid. Då behöver man ju inte ta ner fötterna från pedalerna.
Den låga räsern (LWB, sitthöjd knappt 30 cm) syns inte så bra pga sin låga höjd, men är väldigt bra vid stopp/start, tack vare att det är så nära till marken för fötterna. Den startas bäst genom att jag håller cykeln med ena foten och sätter upp den andra foten på pedalen. När det blir grönt är det bara att trampa iväg. Men det händer att jag tappar balansen och måste slå ner fötterna snabbt för att inte välta. Och sen "starta om".
Bäst i stan är "cruisern" (easy racer-liknande) med sitthöjd 50 cm, trots sin längd. Lättstartad och lättbalanserad, men ändå suveränt bekväm på korta distanser. (Ej på riktigt långa, man får träsmak faktiskt)
Mikael skriver en bra sak, som jag också har tillämpat, och det är att ha "taggiga" pedaler, som gör att foten hålls kvar utan clips eller liknande. Att ha välmönstrade skor som "fastnar" mot pedalerna gör saken ännu bättre. Bra att använda vid "lärotid" när man kan behöva sätta ner fötterna snabbt.
Den Thu, 09 May 2013 10:07 skrev Anders D:
Man kan inte få alla fördelar på en gång. Min högräser (byggd efter Bacchetta Giro 26) är bra i stan, när den rullar, eftersom man syns hyggligt och sitter förhållandevis högt (60 cm), så att man ser bra. Men den är en pest vid stopp/start. I regel sätter jag mig upprätt när jag ska igång och sparkar mig upp i lite fart, som med en springcykel. (liknar vaggande anka dessvärre). Sen kastar jag mig bakåt mot sätet, och slänger upp fötterna på pedalerna. En viss gymnastisk övning! Eftersom den är väldigt lättbalanserad funkar det. Bäst är när det finns en stolpe eller ett räcke att stanna vid. Då behöver man ju inte ta ner fötterna från pedalerna.
Det var nåt i den vägen jag hade i tankarna. Med reservation att jag inte fått till den felfria starten riktigt än, så är det inga direkta problem att stanna & starta med Rapton.
Citat:
Mikael skriver en bra sak, som jag också har tillämpat, och det är att ha "taggiga" pedaler, som gör att foten hålls kvar utan clips eller liknande. Att ha välmönstrade skor som "fastnar" mot pedalerna gör saken ännu bättre. Bra att använda vid "lärotid" när man kan behöva sätta ner fötterna snabbt.
Shimano PD-M324, vanlig + SPD, fungerar rätt bra (med rätt skor (!))
Hade varit bättre om vi hållit fast vid gyroskopeffekten. Ty alternativet verkar heta *Kvant-* *elektro**dynamik* - åtminstone som jag tolkar avsnittet nedan ur en artikel i The Telegraph.
Applicerat till cykelvetenskap borde nyckelprincipen vara »ju högre rotationshastighet desto mindre svaj i sidled«. Eller döm själva.
[…] In the canteen at Cornell one lunchtime [Richard Feynman] became distracted by a student, who had thrown a plate into the air. As it clattered onto the floor Feynman observed that the plate ROTATED FASTER THAN IT WOBBLED. It made him wonder what the relationship was between these two motions.
Playing with the equations which described this movement […] led him to Paul Dirac’s theory of Quantum Electro- dynamics (QED); a theory which had tried to make sense of the subatomic world but had posed as many questions as it answered […]
http://sv.wikipedia.org/ http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvantelektrodynamik wiki/Kvantelektrodynamik http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvantelektrodynamik
-
Anders Drougge -
Bernt Carlberg -
Claus Prehn -
Ian -
Kjell Rylander -
Magnus Billberger -
Mikael Seierup -
Petter Wingren -
Tommy Leandersson -
Torbjörn Molin -
Torleif