Ja, jag har som pendlingsfordon gått från upprätt cykel till Velomobil och ökat snitthastigheten från 27 till 36 km/tim vilket också talar sitt tydliga språk.

Upprätt är FEL. :p

Jag tycker det verkar lite konstigt att han kör långsammare på sin HighBaron än på racern. På mina rundor så får jag medelhastigheter som är 10% högre på min HighBaron jämfört med en upprät cx. Skillnaden skulle vara större om det inte vore för de inslag jag har av den krångelkörning i stan och på cykelvägar som jag måste igenom innan jag kommer ut på mer fri körning. Jag har också konstaterat att jag är snabbare uppför på min HighBaron så länge lutningen inte är värre än 5-7%.

På förra turen kom jag ikapp ett par killar på triatloncyklar. Låg och smög bakom en stund, men gled förbi innan ett krön. Utför så gled jag förstås ifrån, men jag tänkte att de nog jagar ifatt i kommande stigning på 50 hm. Hörde visserligen mot slutet av backen att det rasslade efter mig, men någon km senare var de helt utom synhåll.

En viktig skillnad mellan DF och de flesta liggcyklar är att man på DF under tramptaget utövar kraft i samma riktning som gravitationen. Motsvarande så har man lite av en lyftande rörelse när foten är på väg upp. Tekniskt är detta mer likt att gå eller springa än den pedalrörelse man gör på en liggcykel. På liggcykeln finns det delar i rörelsen som jag själv särskilt i början upplevde som onaturliga vilket gör att det krävs mer koncentration och fokus för att få rörelsen rätt. Av den anledningen tror jag att tramptekniken helt enkelt är svårare att få till på en liggcykel än på en DF och särskilt om man är ovan.

Jag ser en direkt parallell med paddling. För ca 15 år sedan bestämde jag mig för att lära mig paddla racingkajak. Omställningen från de kajaker jag paddlat tidigare var avsevärt större än jag först kunde ana både vad gäller balansen som själva tekniken med paddelisättning, draget osv. Trots att jag var vältränad vid den tiden så tog det mig flera säsonger innan jag verkligen kunde omsätta min styrka och kondition någorlunda optimalt för att driva kajaken framåt.

Själva rörelsemomemtet känns visserligen ganska likt mellan DF och liggis, men jag upplever att det finns en mängd lite djupare liggande komponenter i tekniken som skiljer. Med bakgrund i diverse olika aktiviteter som ställer krav på förmåga att kontrollera sin kropp och sina rörelse så har jag tagit mig an utmaningen att lära mig liggcykla med en ganska stor ambition. Jag tycker mig ha kunnat identifiera vilka färdigheter som jag behövt utveckla för att så bra som möjligt kunna behärska mina cyklar. Jag måste säga att jag är fullt nöjd med resultatet såhär långt. Jag har nått dit att jag kan arbeta med samma intensitet (puls, grad av trötthet osv) på båda cykeltyperna. De viktigaste skillnaderna som jag ser det idag är att det med Baronen är svårt att bemästra tvära svängar, korsningar, start-stop och liknande krångel. Den känns också långsammare uppför när det är brantare än ca 6-7%. Vid sådan lutning så man nere i hastigheter där luftmotståndet nästan inte spelar någon roll längre vilket är en viktig aspekt i sammanhanget.

Det förra har väl mest att göra med cykeln som sådan. Det senare anser jag vara ett tecken på att jag är på väg att närma mig en bra teknik uppför, men att det fortfarande finns lite kvar att göra. Intressant är för övrigt att man inom racercyklingen uppmärksammar skillnaden mellan att sitta och stå och det tycks finnas en gräns vid ca 8% lutning där det börjar bli fördelaktigt att stå upp. Min slutsats av detta är att jag borde kunna matcha Baronen och DF:en ända upp till 8% motlut.

Tog mig ungefär ett halvår av liggcykling innan isandet i benen försvann i uppförsbackar. Det kom tillbaka igen i början av nästa säsong (efter vinteruppehållet). Fortfarande är jag helt fascinerad av hur mycket det sliter att cykla i uppförsbackar. Även i jämförelsevis svag lutning i lite längre backar (vi ska minnas att det är Göteborgstrakten vi pratar om). Detta på Munzon, som är en lågracer.

Jag sitter relativt utsträckt, med vevlagret högt i förhållande till baken. Raptobikens geometri är ganska lik, men jag kan eventuellt sitta ännu lägre. Är inte och kommer aldrig att bli någon elitcyklist, men cyklar utan problem 4-5 mil på Munzon. Så fort jag kommer ut på rakan börjar det gå fort - nerförsbackar ska vi inte tala om, även om det bara är svaga nerförsbackar då går det det alldeles för lätt att komma upp i typ 50. Samtidigt är det en otroligt avslappnad och på nåt sätt "fri" sittställning.

Så jag tror att det i första hand är geometrin som skiljer. Uppför med vanlig hoj är inga problem - eller, åtminstone inte jämfört med liggcykeln.

Även om man försöker testa saker förutsättningslöst, så är det svårt att dra säkra slutsatser. Jag har märkt att min tidigare "dåliga rygg" blev mycket bättre efter att jag började liggcykla.

Men beror det på att liggcyklingen aktiverar ryggmuskulaturen på ett positivt sätt jämfört med DF-cykeln, eller beror det på att liggcyklingen med sin avlastande körställning är mer skonsam mot ryggen? Kanske gäller båda sakerna?

Vad jag nu, som konvalescent efter en ryggoperation i somras, kan konstatera, är att mina stundtals kraftiga ischiassmärtor försvinner efter en stund på lågräsern. Å andra sidan försvinner smärtorna även när jag lägger mig på sängen. I båda fallen handlar det om att ryggen avlastas från statisk belastning, vilket även spar energi, när det gäller cyklingen.

Med förhoppningen att liggcyklingen gör nytta, har jag de senaste veckorna cyklat en hel del med lågräsern, och jag har blivit bättre - men det hade jag kanske blivit ändå?

Så till frågan om backarna. Ett stort luftmotstånd kan minskas genom liggcykling, och rullmotståndet kan minskas med bra och lättrullade däck. Backarna är det svårare att göra något åt, där är det huvudsakligen vikten som avgör.

Våra liggcyklar går ju så mycket bättre än DF-cyklarna på plan väg och nedför, så kontrasten blir större för dem än för DF-cyklarna, när vi kommer till en backe. Dvs, vi tycker subjektivt att liggcyklarna går dåligt i backarna, när de i verkligheten inte är sämre än DF-cyklarna?

starhawks senaste inlägg får in mig på spåret att man ska vara lite försiktig med begreppen DF respektive liggcykel. Båda begreppen innefattar en stor diversitet av cyklar. Visserligen är spannet betydligt bredare inom liggcykel, men det är högst signifikant även för DF.

McCraw i den tidigare länkade artikeln jämför två cyklar som är byggda för hyfsat samma typ av användning, de är optimerade för att köras fort på landsväg. Jag har själv ett snarlikt par av leksaker i form av en högracer kontra en cyclocross. starhawk cyklar liksom jag på en el-konverterad trike och vad jag har förstått så är båda våra trikar av bruks-/touringkaraktär. Dvs de är mer robusta, har kapacitet att ta med packning, har ordentliga skärmar osv. En jämförbar DF anser jag i det fallet vara en Hybrid av city- eller touringtyp. Min egen Nishiki 501 är i mina ögon en lämplig jämförelse.

Min (givetvis högst subjektiva) uppfattning är att det är större skillnad att cykla högracer kontra trike än högracer kontra cx. Inom både kategorierna känns dock liggcyklarna generellet snabbare än sin DF-motsvarighet. När det gäller backarna så tycker jag jag att triken tappar tidigare mot sin DF-motsvarighet än vad högracern gör. En särskilt fördel med en liggracer är att man oftas har betydligt högre hastighet i ingången till en backe än man har med DF:en och vidare så har man även uppför en fördel av det lägre luftmotståndet. En fördel som håller i sig ner till ca 20 km/h.