En viktig skillnad mellan DF och de flesta liggcyklar är att man på DF under tramptaget utövar kraft i samma riktning som gravitationen. Motsvarande så har man lite av en lyftande rörelse när foten är på väg upp. Tekniskt är detta mer likt att gå eller springa än den pedalrörelse man gör på en liggcykel. På liggcykeln finns det delar i rörelsen som jag själv särskilt i början upplevde som onaturliga vilket gör att det krävs mer koncentration och fokus för att få rörelsen rätt. Av den anledningen tror jag att tramptekniken helt enkelt är svårare att få till på en liggcykel än på en DF och särskilt om man är ovan.
Jag ser en direkt parallell med paddling. För ca 15 år sedan bestämde jag mig för att lära mig paddla racingkajak. Omställningen från de kajaker jag paddlat tidigare var avsevärt större än jag först kunde ana både vad gäller balansen som själva tekniken med paddelisättning, draget osv. Trots att jag var vältränad vid den tiden så tog det mig flera säsonger innan jag verkligen kunde omsätta min styrka och kondition någorlunda optimalt för att driva kajaken framåt.
Själva rörelsemomemtet känns visserligen ganska likt mellan DF och liggis, men jag upplever att det finns en mängd lite djupare liggande komponenter i tekniken som skiljer. Med bakgrund i diverse olika aktiviteter som ställer krav på förmåga att kontrollera sin kropp och sina rörelse så har jag tagit mig an utmaningen att lära mig liggcykla med en ganska stor ambition. Jag tycker mig ha kunnat identifiera vilka färdigheter som jag behövt utveckla för att så bra som möjligt kunna behärska mina cyklar. Jag måste säga att jag är fullt nöjd med resultatet såhär långt. Jag har nått dit att jag kan arbeta med samma intensitet (puls, grad av trötthet osv) på båda cykeltyperna. De viktigaste skillnaderna som jag ser det idag är att det med Baronen är svårt att bemästra tvära svängar, korsningar, start-stop och liknande krångel. Den känns också långsammare uppför när det är brantare än ca 6-7%. Vid sådan lutning så man nere i hastigheter där luftmotståndet nästan inte spelar någon roll längre vilket är en viktig aspekt i sammanhanget.
Det förra har väl mest att göra med cykeln som sådan. Det senare anser jag vara ett tecken på att jag är på väg att närma mig en bra teknik uppför, men att det fortfarande finns lite kvar att göra. Intressant är för övrigt att man inom racercyklingen uppmärksammar skillnaden mellan att sitta och stå och det tycks finnas en gräns vid ca 8% lutning där det börjar bli fördelaktigt att stå upp. Min slutsats av detta är att jag borde kunna matcha Baronen och DF:en ända upp till 8% motlut.