Kikade lite på ett Velomobilskal som antagligen skulle passa till min trike. Ger ju vissa fördelar, skyddad från väder och vind backspeglar och lyse inbyggda och lätt att packa. Men den ger ju upphov till en del frågor. Jag kunde inte lura ut hur man tar sig in och ut ur skalet, det var "helt" så det gick ju inte att fälla upp. fanns instruktion hur man satte ihop den men inget om hur man kommer i och ur den. Det är en ganska tung sak dessutom väger 36 kg. Nån som har erfarenhet av velomobilskal i allmänhet och Borealis i synnerhet?
Det är hela velomobilen som väger 36 kg. Skulle jag ha missförstått hemsidan så att skalet verkligen väger 36 i sig själv så kan man göra lättare av stålplåt. Eller betong.
När man cyklar så är det hela velocykeln, alltså saken som man förflyttar, och den väger 36 kg. vad skalets enskilda del av vikten är är ju ganska ointressant i det sammanhanget. Så vad är det som får dig att tro att jag med "saken" menar enbart skalet?
Den har en "dörr" som man öppnar för att kunna komma i. http://www.youtube.com/watch?v=cE3KLphD73c Syns i början på videon. 36kg är som en Alleweder väger så inte avskrämmande tungt men visst är det långt i från Mango Sport som väger 26kg, ska det vara lätt så vill man nog slippa ramen (tiken) och ha en självbärande kaross istället. Borealis verkar inte ha något "lastutrymme" vad jag kan se, mer än då att man nog kan lägga lite saker brevid sittsen. Oftast finns det ett lastutrymme bakom sätet och överbakhjulet på velomobiler även om det inte är så lätt lastat alla gånger, dom byggs nog mest för pendling och då har man inte så mycket last med sig.
Den Mon, 06 February 2012 07:26 skrev Lasse:
Den har en "dörr" som man öppnar för att kunna komma i. Syns i början på filmerna.
Borealis verkar inte ha något "lastutrymme" vad jag kan se, mer än då att man nog kan lägga lite saker brevid sittsen. Oftast finns det ett lastutrymme bakom sätet och överbakhjulet på velomobiler även om det inte är så lätt lastat alla gånger, dom byggs nog mest för pendling och då har man inte så mycket last med sig.
Såg inte mycket av den där dörren men det låter rimligt! Tack för det! När jag såg på bildserien "hur man sätter ihop en Borealis" så var det en kåpa över bakhjulet så man kan packa en hel del vid sidorna av den kåpan
En bild till på den, spännande en blåsig dag ;)
http://www.velomobiles.net/news/borealis2.JPG
Moah! Mja. Min mango har inspirerat till en hel del tankar. Dels gillar jag att slippa en dörr med krångel och vikt som inte bär. Också en vindruta som immar igen är bra att slippa, tillräckligt krångligt med immande glasögon. Sedan mindre spetsig baktill, d v s en bredare bakdel, för bättre lastutrymme.
/Bruno
________________________________ Från: Lasse lasse_vasteras@hotmail.com Till: hpvs@lists.lysator.liu.se Skickat: måndag, 6 februari 2012 14:13 Ämne: Re: [hpvs] Velomobilskal
En bild till på den, spännande en blåsig dag ;)
http://www.velomobiles.net/news/borealis2.JPG
Jag misstänker att många tadpole-velomobiler kan göras bredare baktill för en viss "kamm-effekt" utan särskilt mycket högre luftmotstånd och samtidigt få mycket bättre lastutrymme. /Bruno
Med ett mindre bakhjul, säg 20", får man plats med en rätt stor volym ovanför hjulet utan att göra häcken allt för bred. Med en formsydd väska blir utrymmet rätt lättstuvat ändå. Tror jag.
nåd o frid erik
________________________________ From: B D be_dal@yahoo.se To: Liggcyklar och andra fordon på ren muskelkraft hpvs@lists.lysator.liu.se Sent: Friday, 10 February 2012, 9:23 Subject: Re: [hpvs] Velomobilskal
Jag misstänker att många tadpole-velomobiler kan göras bredare baktill för en viss "kamm-effekt" utan särskilt mycket högre luftmotstånd och samtidigt få mycket bättre lastutrymme. /Bruno -- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Citat:
en vindruta som immar igen är bra tt slippa
Ja, och det verkar som om även en mindre vindavvisare hjälper en del. En amerikan som säljer "velomobile visors" baserade på Wim Schermers design på BROL hävdar att tester har visat att man kan vinna 3-4 km/h bara med ett vindskydd. Head-out är nog inte en så dum design.
Den Mon, 05 March 2012 22:50 skrev zixvelo:
B D
en vindruta som immar igen är bra att slippa
Ja, och det verkar som om även en mindre vindavvisare på en head-out hjälper en del. En amerikan som säljer "velomobile visors" baserade på Wim Schermers design på BROL hävdar att tester har visat att man kan vinna 3-4 km/h bara med ett vindskydd sisådär 40 cm framför ansiktet. Head-out är nog inte en så dum design,. Frågan är hur mycket mer hastighet man egentligen vinner på helkåpat och helt instängt.
Låter lite optemistiskt med så stor hastighets vinst, men visst kan det nog göra lite och ialla fall lite komfort med minder vind i ansiktet. Min egen lika vetenskapliga ;) undersökning av luftmotstånd ger att jag kommer upp i 32km/h med vikcykel i backen på väg till jobbet, liggcykel blir det 42km/h och velomobilen 51km/h. Att ett litet visir skulle ge 3-4km/h till låter mycket men vet innan man testar.
Den Tue, 06 March 2012 07:31 skrev Lasse:
Den Mon, 05 March 2012 22:50 skrev zixvelo:
B D
en vindruta som immar igen är bra att slippa
Ja, och det verkar som om även en mindre vindavvisare på en head-out hjälper en del. En amerikan som säljer "velomobile visors" baserade på Wim Schermers design på BROL hävdar att tester har visat att man kan vinna 3-4 km/h bara med ett vindskydd sisådär 40 cm framför ansiktet. Head-out är nog inte en så dum design,. Frågan är hur mycket mer hastighet man egentligen vinner på helkåpat och helt instängt.
Låter lite optemistiskt med så stor hastighets vinst, men visst kan det nog göra lite och ialla fall lite komfort med mindre vind i ansiktet. Min egen lika vetenskapliga ;) undersökning av luftmotstånd ger att jag kommer upp i 32km/h med vikcykel i backen på väg till jobbet, liggcykel blir det 42km/h och velomobilen 51km/h. Att ett litet visir skulle ge 3-4km/h till låter mycket men vem vet innan man testar.
http://nazca.blogg.se/images/2012/100media_imag104_195736525.jpg
Vindruta monterad ;) hastigheten i backen steg med 1,5km/h men då har dom hunnit sopa rent från grus också så jag tror inte vindruta gjord så mycket. I bålst och regn gjorde den ingen nytta, lika mycket regn i i ansiktet från sidan som fram i från, men ruta smalade upp regnet och skickad vidare i större droppa i ansiktet på mig.Till hemfärden hade vinde lagt sig och gav den nog lite skydd mot fartvinden.
Just det, länken till det amerikanska påståendet: http://www.bentrideronline.com/messageboard/showthread.php?t=81382
Hej!
Detta är kanske är inget velomobilskal, http://www.fietsanders.nl/vicap.php
jag vill bara ha lite vind & rengn skydd för fötter/ben, mage. Och det ser inte ut att bli för tungt heller, man kanske kan modda den lite så man får en bit över huvudet också. Vet inte hur den står sig mot HPvelotechnik's streamer, den är lite längre ser det ut som.
/Leif
Min erfarenhet från velomobil, som begränsar sig till en Mango på drygt 30 kg, är att man vinner mer med den ju starkare man är och ju mer konstanta förhållandena är (typ landsväg), eftersom man måste övervinna dess tyngd vid acceleration och backtagning. Främsta fördelen i tätort upplevde jag var inte farten utan väderskyddet och uppmärksamheten från bilister. Därför kan valet stå mellan en tyngre velomobil med dedikerat lågt luftmotstånd, eller en mycket lätt och kompakt velomobil där skyddet och den låga vikten är huvudsaken. Idag skulle jag ha satsat på den senare. Det skydd som Mangon gav med sin öppna sittbrunn upplevde jag som tillräckligt och skänkte stor trygghet och bekvämlighet till färden. /Bruno
Den Thu, 08 March 2012 18:10 skrev klerkan:
Hej!
Detta är ju inget velomobilskal men kanke det finns någon som kan tänka sig ett, http://www.fietsanders.nl/vicap.php
jag vill bara ha lite vind & rengn skydd för fötter/ben, mage. Och det ser inte ut att bli för tungt heller, man kanske kan modda den lite så man får en bit över huvudet också. Vet inte hur den står sig mot HPvelotechnik's streamer, den är lite längre ser det ut som.
/Leif
Intressant! man skulle kanske kalla den för velomobilskal light, kan vara en lämplig utgångspunkt för moddning om man inte vill ta på sig hela vikten av ett helt velomobilskal
En snabb och enkel lösning är att ta grov ståltråd (ca 2-3 mm diameter, vikt ca 30-60 g/m) och böja till bågar som man fäster med jämna mellanrum i längsled. Sen några tvärgående i strömningsriktningen också. Najtråd eller varmlödning för att låsa ihop korspunkterna. När man är nöjd med utrymmet och formen (plats för ben, armar och god sikt) så täcker man det hela med modern segelduk. Hur man bäst fäster segelduken mot ståltrådarna vet jag inte, men kanske med tråd? Och sen påklistrade täcklappar för att täta hålen för tråden på utsidan. Vindtätt, hyfsat vattentätt och väldigt lätt. Svajar det för mycket får man staga upp invändigt lite mer.
On 09/03/2012, Kjell Lövström ratatosk@glocalnet.net wrote:
Den Thu, 08 March 2012 18:10 skrev klerkan:
Hej!
Detta är ju inget velomobilskal men kanke det finns någon som kan tänka sig ett, http://www.fietsanders.nl/vicap.php
jag vill bara ha lite vind & rengn skydd för fötter/ben, mage. Och det ser inte ut att bli för tungt heller, man kanske kan modda den lite så man får en bit över huvudet också. Vet inte hur den står sig mot HPvelotechnik's streamer, den är lite längre ser det ut som.
/Leif
Intressant! man skulle kanske kalla den för velomobilskal light, kan vara en lämplig utgångspunkt för moddning om man inte vill ta på sig hela vikten av ett helt velomobilskal
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Jag har också funderat på "zeppelinarmodellen" som man väl kan kalla Rasmus förslag. Jag har en kompis som byggt en kåpa till en trehjulig elcykel på det sättet - ungefär som när man byggde balsaflygplan. Han har lackat väven så att den inte fladdrar. Lite ömtåligt kanske, men fungerar bra. Ska leta upp en bild och sända lite senare.
Här kommer bilden på deltatriken. Den har elmotordrift på det ena bakhjulet och pedaldrift på det andra bakhjulet. Ingen lättviktskonstruktion precis, men det var enligt byggaren smidigare att bygga elcykel i stället för elmoped, med tanke på att den i så fall skulle underkastas Bilprovningens argusögon och kostnader.
Deltatriken med elmotor ser kompakt och fin ut. Kan ju lätt modifieras för att klara mer regn. Med elmotor blir vikten av mindre betydelse. Deltakonfigurationen ger mycket bra fäste för drivhjulen. Det torde knappast bli någon särskilt märkbar styreffekt av drift på ena hjulet, det är inte ovanligt på deltacyklar. Det jag märkte på min Mango (tadpole med påföljande relativt dåligt fäste på drivhjulet) var att med eldrift kunde jag cykla på backiga, sliriga grusstigar med framgång - den jämna kraften från elmotorn hjälpte enormt mycket just i sådana situationer. Deltakonfigurationen ger lite speciella vägegenskaper, men om man vet om dem så fungerar det bra, alla konstruktioner har ju sina begränsningar och man har ju till och med lyckats få skrapmärken på taket på en Mercedes. Jag har märkt inte minst hur barnen på barntrehjulingar lätt tippar snett framåt. Själv när jag var liten gjorde jag en sådan vurpa och skrapade upp tungan på kuppen (!).
Jo, men de flesta liggcyklar sitter folk alldeles för upprätt i (de borde kallas sittcyklar!), i mitt tycke. Jag är rejsig av mig, så 20-30 grader upp från horisontell är lämplig ryggvinkel. Placerar man då arslet långt ner mot marken inne i ramen så blir tyngdpunkten riktigt låg. Brett mellan bakhjulen också, så vill det mycket till innan man välter.
On 14/03/2012, B D be_dal@yahoo.se wrote:
Deltatriken med elmotor ser kompakt och fin ut. Kan ju lätt modifieras för att klara mer regn. Med elmotor blir vikten av mindre betydelse. Deltakonfigurationen ger mycket bra fäste för drivhjulen. Det torde knappast bli någon särskilt märkbar styreffekt av drift på ena hjulet, det är inte ovanligt på deltacyklar. Det jag märkte på min Mango (tadpole med påföljande relativt dåligt fäste på drivhjulet) var att med eldrift kunde jag cykla på backiga, sliriga grusstigar med framgång - den jämna kraften från elmotorn hjälpte enormt mycket just i sådana situationer.
Deltakonfigurationen ger lite speciella vägegenskaper, men om man vet om dem så fungerar det bra, alla konstruktioner har ju sina begränsningar och man har ju till och med lyckats få skrapmärken på taket på en Mercedes. Jag har märkt inte minst hur barnen på barntrehjulingar lätt tippar snett framåt. Själv när jag var liten gjorde jag en sådan vurpa och skrapade upp tungan på kuppen (!). -- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Problemet är köregenskaperna. En delta har alltid en "tippig" egenskap, hur stadiga de än är. Gör man dem väldigt stadiga så blir de farligare eftersom hastigheterna blir högre när olyckan är framme. Men man kan lära sig att balansera en delta på två hjul, precis som man också kan göra det med en tadpole. En stor skillnad är när man bromsar i en kurva - en tadpole har inte samma tendens att tippa iväg då, även om man naturligtvis också kan rulla med en tadpole. Kort sagt är inte en delta lika säker som en tadpole. Deltan har däremot andra fördelar.
________________________________ Från: Rasmus Olsson georaz@gmail.com Till: B D be_dal@yahoo.se; Liggcyklar och andra fordon på ren muskelkraft hpvs@lists.lysator.liu.se Skickat: onsdag, 14 mars 2012 17:18 Ämne: Re: [hpvs] Velomobilskal
Jo, men de flesta liggcyklar sitter folk alldeles för upprätt i (de borde kallas sittcyklar!), i mitt tycke. Jag är rejsig av mig, så 20-30 grader upp från horisontell är lämplig ryggvinkel. Placerar man då arslet långt ner mot marken inne i ramen så blir tyngdpunkten riktigt låg. Brett mellan bakhjulen också, så vill det mycket till innan man välter.
On 14/03/2012, B D be_dal@yahoo.se wrote:
Deltatriken med elmotor ser kompakt och fin ut. Kan ju lätt modifieras för att klara mer regn. Med elmotor blir vikten av mindre betydelse. Deltakonfigurationen ger mycket bra fäste för drivhjulen. Det torde knappast bli någon särskilt märkbar styreffekt av drift på ena hjulet, det är inte ovanligt på deltacyklar. Det jag märkte på min Mango (tadpole med påföljande relativt dåligt fäste på drivhjulet) var att med eldrift kunde jag cykla på backiga, sliriga grusstigar med framgång - den jämna kraften från elmotorn hjälpte enormt mycket just i sådana situationer.
Deltakonfigurationen ger lite speciella vägegenskaper, men om man vet om dem så fungerar det bra, alla konstruktioner har ju sina begränsningar och man har ju till och med lyckats få skrapmärken på taket på en Mercedes. Jag har märkt inte minst hur barnen på barntrehjulingar lätt tippar snett framåt. Själv när jag var liten gjorde jag en sådan vurpa och skrapade upp tungan på kuppen (!). -- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Ser trevlig ut, men nåt riktigt skal är det ju inte, snarare ett "halvskal" men det verkar vara en bekväm stol han har, fast knappast så praktisk i regnväder. Att ha eldrift på ena bakhjulet och kedjedrift på det andra verkar lite kuriöst, blir det inte en viss styreffekt då?
BD! på vilket sätt skulle en delta få mycket bra fäste för drivhjulen och en tadpole relativt dåligt fäste? Jag ser inte logiken i det resonemanget. Många Delta har förhållandevis kort avstånd mellan bakhjulen vilket tillsammans med styrgeometrin leder till att dom lättare välter vid kurvtagning jämfört med en tadpole, och eftersom föraren i en delta ofta sitter lite högra så får dom ingen hjälp av en låg tyngdpunkt heller
Håller helt med där Rasmus! Liggcykel är i mitt tycke dom modellerna där föraren ligger framstupa på magen eller platt på ryggen, jag sitter i min tadpole, visserligen bekvämt tillbakalutad, men dock sittande och inte liggande
För åretruntbruk är det bra att kunna ha fäste på is och genom snö. Kurvtagning är en helt annan sak, jag ber om ursäkt ifall det framstod i mitt inlägg att jag blandat ihop de två sakerna. Deltan har fördel att ha bra fäste för drivhjulen men sämre egenskaper vid kurvtagning - det här har diskuterats mycket och knappast någon har invändningar mot detta annat än att man vänjer sig och anpassar sig till de olika fordonens egenskaper - eller så gör man inte det, och då är olyckan framme.
________________________________ Från: Kjell Lövström ratatosk@glocalnet.net Till: hpvs@lists.lysator.liu.se Skickat: torsdag, 15 mars 2012 7:30 Ämne: Re: [hpvs] Velomobilskal
BD! på vilket sätt skulle en delta få mycket bra fäste för drivhjulen och en tadpole relativt dåligt fäste? Jag ser inte logiken i det resonemanget. Många Delta har förhållandevis kort avstånd mellan bakhjulen vilket tillsammans med styrgeometrin leder till att dom lättare välter vid kurvtagning jämfört med en tadpole, och eftersom föraren i en delta ofta sitter lite högra så får dom ingen hjälp av en låg tyngdpunkt heller
Håller helt med där Rasmus! Liggcykel är i mitt tycke dom modellerna där föraren ligger framstupa på magen eller platt på ryggen, jag sitter i min tadpole, visserligen bekvämt tillbakalutad, men dock sittande och inte liggande
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
När det gäller "styreffekten" pga bakhjulsdrift på en delta kan man nog anta att konceptet med elmotor på ena hjulet och pedaldrift på det andra t o m är bättre än t ex Kettwiesels enhjulsdrift. När man bygger enligt elcykelkonceptet måste man ju trampa för att motorn ska gå in - rätt smart egentligen att ha motorn till ena hjulet och pedalkraften till det andra! Med elektronik skulle man ju kunna styra motorns effekt att vara lika som pedalernas effekt! En riktigt stark liggist skulle kunna få totalt 500 watt, 250 watt från pedalerna och 250 watt från elmotorn.
En tadpoletrike tenderar att ha större del av vikten på framhjulen eftersom man ju i stort sett sitter/ligger mellan dem. Ju mer liggande och låg körställning, desto längre framåt från bakhjulet kommer man. (Kroppens tyngdpunkt ligger ungefär vid naveln, så man kan lätt kolla hur avståndet från kroppens tyngdpunkt är till framhjulen respektive bakhjulet. Själva tadpoletriken torde också vara tyngre på framhjulen) På dåligt/mjukt underlag blir resultatet att de tillsammans mer belastade framhjulen bromsar, medan det lättare bakhjuler inte får fäste.
En tadpole liknar i viktfördelning en gammal BMW 3-serie. Tung fram och lätt på den drivande axeln. Innebär detta möjligen att man lätt får sladd med en tadpole på slirigt underlag? Och när man väl fått sladd, så är risken stor att man välter "snett bakåt" när hjulen plötsligt stöter på en kant. En delta förlorar väl i gengäld styrningen i motsvarande fall och går okontrollerat rakt fram?
Kan nog vara en del variation där men dom flesta tadpole jag sett sitter man inte mellan framhjulen utan en bit bakom, så att hjulens axel är ungefär vid knäet och eftersom sätet har två fästpunkter så fördelas vikten bakåt även där. På en delta kan man inte sitta altför nära bakhjulen eftersom man då får dragstereffekt dvs framhjulet lättar så jag tvivlar på att det skulle vara någon större skillnad på bakhjulets/hjulens fäste vid underlaget mellan en delta och en tadpole. Hur skulle bakhjulet komma längre bort ju mer man lutar sätet? har fyra möjliga positioner att välja på på min och inget av dom påverkar avståndet till bakhjulet det minsta. Dessutom innebär en mera lutande ställning att tyngdpunkten förflyttas, om än lite, bakåt.
"Hur skulle bakhjulet komma längre bort ju mer man lutar sätet?" Såhär: tänk dig att ryggstödet inte lutar alls, rät vinkel mot marken. Då kan man flytta hela sitsen så lång bak att sätet nästan går emot. Lutar man ner ryggstödet mer måste man flytta bort sätet längre från bakaxeln för att det inte ska ta i. Detta måste man ta hänsyn till när man konstruerar maskinen. Ju närmare horisonten ryggstödet är, desto längre bort från bakaxeln måste sitsen, och därmed tyngdpunkten, vara. Titta på en delta som Kettwiesel och jämför med en typisk tadpole, så ska du se att det är en ganska stor skillnad på hur nära bakaxeln man sitter, och ännu större i förhållande till axelavståndet; tadpoles har ju oftast framhjulet framför vevpartiet. Så är det när man konstruerar något - val, prioriteringar, kompromisser.
Nåd o frid! erik
________________________________ From: Kjell Lövström ratatosk@glocalnet.net To: hpvs@lists.lysator.liu.se Sent: Thursday, 15 March 2012, 9:52 Subject: Re: [hpvs] Velomobilskal
Kan nog vara en del variation där men dom flesta tadpole jag sett sitter man inte mellan framhjulen utan en bit bakom, så att hjulens axel är ungefär vid knäet och eftersom sätet har två fästpunkter så fördelas vikten bakåt även där. På en delta kan man inte sitta altför nära bakhjulen eftersom man då får dragstereffekt dvs framhjulet lättar så jag tvivlar på att det skulle vara någon större skillnad på bakhjulets/hjulens fäste vid underlaget mellan en delta och en tadpole. Hur skulle bakhjulet komma längre bort ju mer man lutar sätet? har fyra möjliga positioner att välja på på min och inget av dom påverkar avståndet till bakhjulet det minsta. Dessutom innebär en mera lutande ställning att tyngdpunkten förflyttas, om än lite, bakåt.
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Den Thu, 15 March 2012 15:35 skrev Erik Stenlund:
"Hur skulle bakhjulet komma längre bort ju mer man lutar sätet?" Såhär: tänk dig att ryggstödet inte lutar alls, rät vinkel mot marken. Då kan man flytta hela sitsen så lång bak att sätet nästan går emot. Lutar man ner ryggstödet mer måste man flytta bort sätet längre från bakaxeln för att det inte ska ta i. Detta måste man ta hänsyn till när man konstruerar maskinen. Ju närmare horisonten ryggstödet är, desto längre bort från bakaxeln måste sitsen, och därmed tyngdpunkten, vara. Titta på en delta som Kettwiesel och jämför med en typisk tadpole, så ska du se att det är en ganska stor skillnad på hur nära bakaxeln man sitter, och ännu större i förhållande till axelavståndet; tadpoles har ju oftast framhjulet framför vevpartiet. Så är det när man konstruerar något - val, prioriteringar, kompromisser.
Resonemanget stämmer kanske för en tadpole med 26" bakdäck men väldigt många tadpole har ju 20" och då kan man fälla sätet bakåt ganska så rejält utan att ta i, och detta utan att flytta sätet framåt. Sen är det en aspekt till att tänka på, en delta har två hjul där bak vilket innebär att vikten fördelas på dem, hälften var. Sen har du väl skrivit fel där "tadpoles har ju oftast framhjulet framför vevpartiet." du menar väl delta?
Jag kanske uttryckte mig oklart, men jag menade så som Erik har tolkat det - när man konstruerar en liggcykel med sätet framför ett bakhjul måste det ju komma längre från bakhjulets axel, ju mer man lutar ner sätet och ju lägre det är. (Det är t ex därför min LWB är så lång - stort bakhjul och flackt säte, då kommer man långt fram) När jag skrev mitt inlägg tittade jag på en bild av en Scorpion och där ser det ut som att förarens tyngdpunkt är närmare framaxeln än bakaxeln. Jag har dessvärre inte haft tillfälle att köra en tadpoletrike på grus eller i halt väglag, men jag har läst några gånger här på forumet att tadpoleägare har haft lite problem med slirande bakhjul vid halka i uppförsbackar. Någon gång har jag också läst om vältande trike vid bredsladd mot kant.
Anders, visst kan en stark cyklist få ut 500 W, eller mer, när man kombinerar 250 W från elmotorn med benkraften, men eftersom en laglig elcykel bara får ge effektbidrag upp till och med 25 km/h så är det inte så mycket nytta med de där 500 watten utom i ganska branta backar. På platt mark kommer en vanlig upprätt cykel upp i 25 km/h med 110-120 W för en person i min storlek. Om man struntar i lagligheten på eldriften och får effektbidrag förbi 25 km/h så kan man lika gärna också trycka dit en starkare motor och få ännu större bidrag. 1 kW förekommer rätt ofta på fulimporterade eldriftspaket från Mittens Rike.
Själv tycker jag tjusningen med cykling är just att det är kroppen själv som är motor, och inget annat. Men elcyklar är bra mycket bättre än mopeder, motorcyklar och bilar, så kan folk gå över till elcyklar hellre än rena cyklar, så välkomnar jag det!
On 15/03/2012, Anders Drougge anders.drougge@hdcs.se wrote:
Jag kanske uttryckte mig oklart, men jag menade så som Erik har tolkat det - när man konstruerar en liggcykel med sätet framför ett bakhjul måste det ju komma längre från bakhjulets axel, ju mer man lutar ner sätet och ju lägre det är. (Det är t ex därför min LWB är så lång
- stort bakhjul och flackt säte, då kommer man långt
fram) När jag skrev mitt inlägg tittade jag på en bild av en Scorpion och där ser det ut som att förarens tyngdpunkt är närmare framaxeln än bakaxeln. Jag har dessvärre inte haft tillfälle att köra en tadpoletrike på grus eller i halt väglag, men jag har läst några gånger här på forumet att tadpoleägare har haft lite problem med slirande bakhjul vid halka i uppförsbackar. Någon gång har jag också läst om vältande trike vid bredsladd mot kant. -- Anders D
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
På löst underlag i backar är tedpole inte skoja alls. Hade tidigare en Actionbent T1 tadpole, det räckte med en rätt måttlig backe på grusväg för att man skulle be till högre makter att man inte skulle spinna loss fullständigt och behöva gå upp. Med min Alleweder fick jag gå uppför med när det blev snömodd, inte ens dubbdäck hjälpte då. Det blir för lite vikt på bakhjulet och man bara spinner. Hur bra en delta är vet jag inte för jag har aldrig provat någon ännu.
Jag räknade lite på effekt i backar: Ett ekipage på 70 kg förare + 20 kg elcykel, dvs totalt 90 kg behöver 243 watt enbart för viktförflyttningen uppåt vid 25 km/tim i en backe med 4% stigning. Ganska vanligt förekommande backar i min i övrigt ganska flacka omgivning. (Grytingebacken efter Uddevalla är värre, 5-6% för lokalvägen där den är som värst. (jag har stannat och mätt med en pernumeter) Och där går det inte fort när jag är på väg till Hunnebo.
Problemet vid cykling i backig terräng är ju att man förlorar så mycket av medelhastigheten i backarna, så skulle man aldrig behöva komma under 25 km/tim skulle det göra mycket på snittet. Eftersom en elcykel är lite tyngre, så kan det vara gott att inte behöva ta ut sig så mycket i uppförsbackarna och hellre lägga den kraften på lite högre fart när det är platt.
När det gäller backtagning kanske man ändå kan säga att tadpole är som gammal BMW 3-serie i backar, medan delta är som gammal Folka, tung bak och bra i uppförsbackar, men med något farliga vägegenskaper om man inte ser upp.
Citat:
En snabb och enkel lösning är att ta grov ståltråd (ca 2-3 mm diameter, vikt ca 30-60 g/m) och böja till bågar som man fäster med jämna mellanrum i längsled. Sen några tvärgående i strömningsriktningen också. Najtråd eller varmlödning för att låsa ihop korspunkterna. När man är nöjd med utrymmet och formen (plats för ben, armar och god sikt) så täcker man det hela med modern segelduk.
En potentiellt ännu mer lättviktig variant är träspant, dacron och ev. ett Monokote-skikt. Dacronen fäster man mot spanten med värmelim i arkform (som man kan klippa tunna remsor av alltså). Dacronen är som krympslang, alltså värmekrymps på plats. För att se vackra kajaker, kanoter och småbåtar gjorda med denna teknik, gå till http://gaboats.com
Fördelen med "min" metod är att man enkelt kan böja till stålbågarna till önskad form, och justera om och om igen tills man är nöjd, för att därefter spänna över tyget. Jag antar att träbaserade lösningar kräver att man bestämmer sig för en form, och ångformar träbitarna i spänn. Inte riktigt lika smidigt...
On 15/03/2012, Mats Leidö mats.leido@telia.com wrote:
Citat:
En snabb och enkel lösning är att ta grov ståltråd (ca 2-3 mm diameter, vikt ca 30-60 g/m) och böja till bågar som man fäster med jämna mellanrum i längsled. Sen några tvärgående i strömningsriktningen också. Najtråd eller varmlödning för att låsa ihop korspunkterna. När man är nöjd med utrymmet och formen (plats för ben, armar och god sikt) så täcker man det hela med modern segelduk.
En potentiellt ännu mer lättviktig variant är träspant, dacron och ev. ett Monokote-skikt. Dacronen fäster man mot spanten med värmelim i arkform (som man kan klippa tunna remsor av alltså). Dacronen är som krympslang, alltså värmekrymps på plats. För att se vackra kajaker, kanoter och småbåtar gjorda med denna teknik, gå till http://gaboats.com -- /zixvelo troglodist
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Min erfarenhet är att det är större chans att få det bra om man bestämmer sig för hur slutresultatet ska bli innan man börjar. Och ja, med trä kan man inte böja och böja om. Men förutom att basa trä så kan man till exempel skiktlimma eller löta (fast det blir kanske lite tungt). Och dåkan man få en slät och fin yta på köpet.
Nåd o frid erik
________________________________ From: Rasmus Olsson georaz@gmail.com To: Liggcyklar och andra fordon på ren muskelkraft hpvs@lists.lysator.liu.se Sent: Tuesday, 20 March 2012, 23:26 Subject: Re: [hpvs] Velomobilskal
Fördelen med "min" metod är att man enkelt kan böja till stålbågarna till önskad form, och justera om och om igen tills man är nöjd, för att därefter spänna över tyget. Jag antar att träbaserade lösningar kräver att man bestämmer sig för en form, och ångformar träbitarna i spänn. Inte riktigt lika smidigt...
On 15/03/2012, Mats Leidö mats.leido@telia.com wrote:
Citat:
En snabb och enkel lösning är att ta grov ståltråd (ca 2-3 mm diameter, vikt ca 30-60 g/m) och böja till bågar som man fäster med jämna mellanrum i längsled. Sen några tvärgående i strömningsriktningen också. Najtråd eller varmlödning för att låsa ihop korspunkterna. När man är nöjd med utrymmet och formen (plats för ben, armar och god sikt) så täcker man det hela med modern segelduk.
En potentiellt ännu mer lättviktig variant är träspant, dacron och ev. ett Monokote-skikt. Dacronen fäster man mot spanten med värmelim i arkform (som man kan klippa tunna remsor av alltså). Dacronen är som krympslang, alltså värmekrymps på plats. För att se vackra kajaker, kanoter och småbåtar gjorda med denna teknik, gå till http://gaboats.com -- /zixvelo troglodist
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Ja, att bestämma sig är nog bra, men min erfarenhet från liggcykelbyggande att det är "försök och misstag" i en lång rad som leder fram till ett bra slutresultat. Kanske gäller det även kåpor, Man vill väl ofta ha minsta möjliga kåpa utan att ändå slå emot när man cyklar. Och då är ju Rasmus metod väldigt bra när man vill prova sig fram. Inget hindrar ju att när man med Rasmus metod hittat en bra form, bygger en annan typ av kåpa, t ex skiktlimmad, utifrån den form man kommit fram till.
Helt sant. Själv har jag inte byggt kåpa av något som helst material - inte ännu iallafall. Kanske en anledning är att jag inte liksom kan förlika mig med att bygga i prototypmaterial... Åså blir det inte av för att tiden inte riktigt finns. Som tur är finns det andra människotyper :)
Kanon med praktiskt test! Nästa steg blir att göra den högre och lite svept, va?