Det är synd att jag inte fotar mer på mina turer, Jan-Inge, men jag brukar vara så fokuserad på själva cyklandet så jag får liksom inte så mycket tid till annat.
Jag flyttade fram bommen ett par centimeter och det kändes bättre, men jag måste fortfarande hasa ner och jag touchar fortfarande bromshandtagen med låren. Ska prova att flytta ut bommen lite till. Gav mig ut i kvällningen på en tur västerut, över Odensvi, upp mot Lisjö och ner över Klemetsbo. En lagom runda på 56 km. Luften var ljummen, mild och fylld av dofter. Och inte bara dofter... man får ofrivilligt proteintillskott också. Det gäller att hålla munnen stängd! Kan kanske vara ett sätt att öka uthålligheten. Med en reflexväst kan man dra till sig svärmare och kanske till och med fladdermöss under kvällsturen och på så vis slippa bära med sig extra energitillskott.
Nåja, det gick sådär. Hade inte med mig vatten eller att äta så jag tog det lugnt till en början. Vägen var skrapad långa stycken och efter Odensvi en bit upp var den belagd en lång sträcka med löst smått rullgrus som bilarna skulle köra ner i vägbanan. Fick köra väääldigt försiktigt. Sen när jag skulle ta tvärvägen mot 252:an så fick jag stopp i korsningen och fick starta i uppförsbacke. Det gick förvånandsvärt bra! Den vägen är rätt dålig bitvis. Hujj! Hujj! Hujj! kan det kännas när guppen kommer på rad och man blir smått luftburen flera gånger i snabb följd. Sen svänga av ner mot Klemetsbo, en slingrande väg som måste vara helt underbar när man lyckats odla tillräckligt med synapser för att framfärden med tvåhjulig liggis ska kännas hyfsat trygg. Med Mangon brukar jag få ett lyckligt grin i ansiktet när jag sveper den vägen ner från skogslandskapet ut mot slätten igen. Men just nu med tvåhjulingen blev det med en blandning av de få hår jag har kvar på huvudet på ända och än med ett phu! och en känsla av eufori. Jag kan ännu inte lägga ner cykeln i skönt svep i varje kurva, ofta blir det ett sorts valhänt sågande istället.
Snittfarten blev med mina mått hygglig efter omständigheterna och med tanke på de dåliga, slingrande och småbackiga vägarna, 25,7, men jag hade inte de bästa förutsättningar och gick ut med inställningen att ta mig runt städat och lugnt. Men det är värst vad de lagar vägar överallt, även på byn håller de på att hyvla upp dem här och var, inte helt kul med alla asfaltskanter och räfflor - här märks det att cykeln är sportig. Tillfälliga ojämnheter och gupp går bra, men kontinuerligt rasslig väg gör att man nästan börjar se dubbelt och det är som om hjärnan riktigt dallrar där inne i skallen. Mangon må vara tung att släpa uppför backarna och trög i accelerationen, men den är oerhört mycket mer avkopplande och fruktansvärt bekväm. I Mangon kan man koppla av medan man cyklar utan att hamna i diket. Men Taifunen drar på något märkligt sätt. Man vill ha mer av den! Men jäklar vilka rejäla kulor av mässing den kräver, och riktigt håriga dessutom... helt klart är tvåhjulingsliggister ett släkte för sig!
/Bruno
__________________________________________________________ Går det långsamt? Skaffa dig en snabbare bredbandsuppkoppling. Sök och jämför hos Yahoo! Shopping. http://shopping.yahoo.se/c-100015813-bredband.html?partnerId=96914325