Nu har jag äntligen testat min trike i 10 km med 140 mm vevar, mellan all stress och trötthet. Tramporna är egentligen för låga på Steintrike Mk3, något som han skriver på sin hemsida att han har åtgärdat. Tyvärr, måste jag säga för egen del, eftersom jag tycker att markfrigången blir acceptabel med 140 mm-vevarna. Med originalets 175 mm var den dock alltför låg. Med de nya vevarna får jag ner fötterna ytterligare i översta läget, vilket bidrar till att jag inte får några besvär med krypningar i benen, och det känns mycket lättare att spinna riktigt riktigt fort och accelerera. I en liten kort nerförsbacke åkte brorsan före i 50 blås och det såg inget märkvärdigt ut, och han berättade att det kändes odramatiskt - men han låg på direktväxeln i Dualdrive-navet och därmed låg kadensen på 120! Jag låg bakom och drog på på "överväxeln" och kom lätt upp i 62 km/h under omkörningen, något som jag fick slita för med de längre vevarna!
Korta vevarmar kan vara ett fiffigt sätt att kompensera för små drivhjul utan att behöva använda dyra och extrema växlar. Sheldon Browns "gain-ratio" verkar stämma, även enligt test som Ian Simms som gör den berömda triken Greenspeed i Australien gjort och Rob Hagues erfarenheter från banracing.
Omborrningen av fästet för styrstagen för att förbättra styrgeometrin, som var rent dålig på originalet, gjordes inte särskilt avancerat. Vi syftade med ögonmått vad som verkade se bra ut, och det duger utmärkt än så länge. Cykeln uppträder mycket lugnare och går rakare på vägen. Det går att svänga bra åt båda håll utan onödigt kasande.
Det är en del jobb på Steintrikarna och det kan fattas delar, men är man händig och köper en enklare modell utan fjädring så kan man få till dom rätt så bra med enkla medel, och då kan de vara värda pengarna.
/Bruno
Höstrusk och grå moln - köp en resa till solen på Yahoo! Resor på adressen http://se.docs.yahoo.com/travel/index.html