Kul att se att det finns själsfränder där ute. Annars känner man sig så ensam i de här frågorna. När jag var ute och sprang häromkvällen mötte jag ett par damer som sprang mot riktningen i trekilometersslingan. Jag gjorde två varv på den. Lite längre fram stod ett par karlar vid vägen och väntade, och ett par bilar stod på bilvägen som passerade spåret. Jag mötte damerna på andra halvvarvet, men inte mer sen och bilarna var borta.
Och folk gör så utan att ens blinka. Det är liksom bara självklart.
Jag tror inte bilismen är bekväm. Den är också uteslutande. Det känner jag av som inte kör bil. Bekvämt och jämlikt vore spårtaxi. Jag tror inte på att bilen är effektiv. Den slukar massor av resurser. Hade vi ett annat tänk skulle vi kunna åstadkomma samma saker utan bil.
Bilen inte bara stör miljön, utan också hälsan. När det gäller att röra på kroppen handlar det om vana. Bara man sätter igång och klarar av den initiala tröskeln går det bra sedan. Och att lära sig uppskatta skillnaden mellan att utsätta sig för elementen och sedan komma hem inom hemmets varma och trygga väggar.
Men vi har en fascination för vagnar, kärror. Någon kåserade intressant någonstans om detta. Cykeln kan också vara målet för en sådan fascination.
/Bruno