Som vi alla vet handlar vevarmslängd mer om övertygelse än vetenskap. Intressant är att olika löpare är olika effektiva beroende på hur tunga deras fötter och underben är som fäktar runt när de springer. Precis som man kan hitta sin sweet-spot i andra sporter borde man kunna göra det inom cykling också, men vi rationaliserar gärna eftersom det säkert är svårt och dyrt att testa olika konfigurationer på vevarmar och trampor etc och det blir extra svårt eftersom många variabler är inblandade som form och ifall man blir uthållig med konfigurationen etc. En som inte följer mainstream är Paul Sims på Greenspeed som tycker att 125 mm vevarmslängd är en bra utgångspunkt. Men man kan väl summera att den tid och de pengar som experimenterandet skulle ta kan man kanske hellre lägga på att träna in sig på de kommersiellt tillgängliga vevarmslängderna, och att man bara ska överväga andra vevarmslängder ifall man är särskilt intresserad eller för att hitta en lösning på ledbesvär som bibehållande av vanliga vevarmslängder vid justering av avstånd mellan trampor och av säte etc inte kan kurera. Jag har personligen kassa knän och är rädd för att "trampa sönder" dem, vilket i mitt fall sker lättare vid mer akut vinkel på knäet och ju rakare knä desto mer kan jag ta i utan problem och därmed få mer kraft eller åtminstone minst bibehållen effekt eftersom jag inte blir långsammare. För mig har kortare vevarmar varit lösningen på knäproblemet. På kuppen har det också löst en rad andra problem men de hade kanske ändå gett sig med tiden genom träning med vanliga vevarmslängder.
/Bruno
___________________________________________________ Sök efter kärleken! Hitta din tvillingsjäl på Yahoo! Dejting: http://ad.doubleclick.net/clk;185753627;24584539;x?http://se.meetic.yahoo.ne...