Det var enkelt för min bror att göra korta vevar åt mig genom att kapa ett par 175 mm Sora-vevar. Jag är långsam på att veva, och de kortare vevarna hjälper mig att få upp kadensen på ett bekvämt sätt samtidigt som jag slipper få knäna i magen. Att vika knäna mycket känns inte heller bra för dem, och det slipper jag med korta vevar. Ju mer jag viker på dem under belastning, desto större risk att jag får ont i dem.
Bekvämlighet och snabbhet verkar inte alltid vara samma sak. Jag är bekvämare på Steintrike Mk3 med korta vevar, men var snabbare på den gamla lägre Mk2 med långa vevar och högre vevparti, men jag testade aldrig korta vevar på Mk2. Korta sträckor var jag mycket snabbare på Mk2, men jag orkade inte lika långt med den som med nuvarande "setup" på Mk3.
Det här är ovetenskapligt, men så är jag ingen Armstrong heller och pysslar inte med cykeltävling, vilket ju måste vara väldigt annorlunda än uthållighet och bekvämlighet under vanlig turcykling, och det ställs ännu mer på huvudet om man förflyttar sig från en upprätt cykel till en liggis.
Därför som jag undrar kring det vetenskapliga i det här resonemanget och dess värde för vardagsliggcyklisten, dessutom detta pysslandet med (troll)formler gör det hela lite lustigt.
/Bruno