Hade varit kul att hojja ute i skogarna där jag jobbade förut. Ut på kärnis på sjöarna, på istäckta myrmarker, över stock och sten, och man doppade hela ben i nära nollgradigt vatten mitt ute i ingenstans. Jag förstår tjusningen med detta, och känslan av värme och styrka som infinner sig i kroppen då man klarar av strapatser under förhållanden som man normalt skulle kalla vidriga. På så sätt behöver man inte längta till södern. Tvärtom, faktiskt.
/Bruno