Jag har en trike och kan kommentera frågorna. Min är i o f s inte aktuell eftersom det är en Steintrike av utgången modell, som dessutom är väldigt smal med en spårvidd på bara 64 cm. Jag har provcyklat en Trice QNT och det var en mycket trevlig upplevelse, spontant skulle jag föredra den framför den nya Sprint eftersom jag tycker den verkar vara lite väl bred.
1. Det kan vara knepigt att cykla i tät trafik med en låg trike. Trice Sprint är väldigt låg och kan dra på sig klagomål att den syns dåligt på grund av det. Ska man hålla sig till cykelvägar måste triken vara smal, och Sprint är inte smal. Jag har cyklat med trike genom Sundsvall men kunnat undvika gator med tätare trafik genom att utnyttja cykelbanor och trottoarer. Ute i hetsig trafik känns en cykel mycket osäker, och en låg trike är inget undantag. Om man är försiktig så märker man dock att man syns och bilister stannar mer gärna än om man är på en vanlig cykel, åtminstone på mindre orter. Hur det är i storstäder som Stockholm, där djungelns lag råder, har jag ingen aning.
2. Farten beror på motorn. Utan att vara särskilt tränad är det inte svårt att hålla en marschfart (inte snittfart) på plan mark på ca 25 km/h. Jag har personligen uppfattats som en "fartdåre" på min trike även när jag tycker att jag inte tar i. Jag är långt ifrån tränad.
3. Jag har separata bromsar på framhjulen och geometrin är inte optimal. Trots detta fungerar bromsarna mycket bra. Jag kan tänka mig att man arbetat bort "bromsstyrning" och Trice, jag har sånt på Steintriken men det är inte störande.
4. Det är sällan jag på min trike har några stora problem i uppförsbacke, men jag bor i en relativt platt stad där den brantaste backen jag cyklar är på ca 8 grader. Ändå har jag börjat klura på andra konstruktioner för att förbättra greppet. En tadpole är långt ifrån optimal när det gäller grepp, och i branta städer, som Stockholm ibland är, så kan det relativt dåliga greppet säkert bli generande. Om man skippar framskärmarna vintertid, så kan man "rullstola" och på så vis få en 3WD, i de värsta situationerna kan det hjälpa en att slippa kliva ur triken. En trike gör sig bäst på relativt bra underlag, d v s ganska hårt packat. Ett löst snölager är ingen hit alls eftersom så lite vikt är över drivhjulet. Snövallar som man annars lätt forcerar med en MTB är rena döden.
5. Fjädring behövs sällan, och om man behöver det så är det vettigast att satsa på fjädring på bakhjulet. När framhjulen går i guppen ger det mer en "vickande" känsla jämfört med de mer direkta stötar man kan känna från bakhjulet.
En trike är otroligt rolig, men kanske inte så allround året runt som man gärna vill tro. Särskilt denna snötyngda vinter har gjort det uppenbart. Men på vettigt röjda GC-vägar är den buskul och de separata frambromsarna underlättar då man åker med kontrollerad sladd genom kurvorna. Bredare recumbentflin är då svårt att hitta. Triken kan även fungera förvånandsvärt bra på bredare skogsstigar. Kanske inte så effektiv då i alla lägen, men fullt möjlig.
/Bruno
__________________________________________________ Använder du Yahoo!? Är du trött på spam? Yahoo! E-post har det bästa spamskyddet som finns http://se.mail.yahoo.com