Utan hjälm hade inte heller jag kunnat skriva detta, eftersom jag också har kraschat vådligt med huvudet för vid två tillfällen, trots att jag nog ägnar mig mest åt "gubbcykling". Trots det vet i tusan om jag tycker att lagstiftning är rätt väg....
Men jag tycker bestämt detta är en lite halvtöntig kvasidebatt eftersom vi väl ändå inte tänker fatta något sorts beslut och sedan driva en kampanj åt det ena eller andra hållet. Eller tänker vi det!
Låt oss nu istället belasta våra spamfilter och inkorgar med saker som är mer centrala för föreningen...... ;o) Mvh/Bengt Falke
5 okt 2007 kl. 11.04 skrev Peter Markusson:
Halloj!
Jag har kraschat två gånger med cykel då hjälmen troligen räddat mitt liv. Den senaste olyckan var självförvållad: Cyklade terräng i Delsjön, for över styret och gjorde en mindre elegant fem- punktslandning. Den femte punkten var hjälmen, som jag krossade mot en sten. Huvudet klarade sig helt, men vänster knä ser numera ut som en topografisk karta över ett välanvänt militärt övningsfält. Knäskydden var lämnade hemma...
Den allvarligaste olyckan var av den ovanligare sorten: Cykel mot cykel. Jag frontalkrockade med en annan cyklist i 50 Km/h, voltade över styret och henne, och slog i backen 15 meter längre bort. Huvudet tog i först, och hjälmen sprack. Jag fick, bland många andra skador, hjärnskakning och blev sjukskriven två veckor.
Min synpunkt: När ett enkelt misstag på cykel kan ge omedelbar död eller livslång invaliditet om huvudet är oskyddat, då tycker jag inte att det individen som skall avgöra. Folk säger att dom klarar av att bedöma riskerna på cykel, men: Den högsta hastighet vi klarar av att korrekt bedöma faror i är så fort vi kan springa stadigt. Alltså cirka 10 Km/h.
Min slutsats: Jag är för hjälmlag för vuxna i Sverige.
5 okt 2007 kl. 10.25 skrev Jan-Inge Ljungberg: