Nu blir jag lite gnällig igen. Men det är väl mest latmasken. Normalt när man ska någonstans med en bil så vägleds man av fina vägar och skyltar. Ok, man kan råka ut för enkelriktat någonstans som gör att man får snurra runt lite, eller man hittar inte direkt, men det brukar lösa sig snabbt. Missar man en avfart gör någon extra km inte så mycket.
När man ger sig ut på cykel däremot är det ett vågspel om man inte förberett sig mycket noga. På cykel kan vägar t o m utgöra hinder för framfarten!
Tidigt i morse gav jag mig ut på Mangon med sikte på Kungsör. Vägarna var tomma och morgonkylan jagades undan av den uppstigande solen. Väl i Köping struntade jag i att ta av på cykelvägen utefter Västeråsvägen. "Bilvägen" var ju en bekväm huvudled och jag höll god fart eftersom det bar utför. Som cyklist blir man annars undanskuffad till cykelvägar som smyger blygt längs trottoarerna och där man måste bromsa ideligen eftersom man hela tiden kommer fram till korsningar som dessutom är skymda. Inte särskilt trafiksäkert egentligen men framförallt besvärande att behöva stanna upp ideligen för att sätta fart igen. Dessutom har cykelvägar en tendens att dra iväg någonstans som man inte vet var eftersom skyltar saknas. De kan försvinna i tomma intet, eller hindras av trottoarkanter som ju är mycket besvärande på en liggcykel. Beläggningen kan dessutom vara dålig. Man kan helt enkelt inte lita på cykelvägar.
Nåja, när så väl kom fram till 56:an mot Kungsör så kom chocken. Det är ju en stor väg! Dubbelfilig, bara att braka på - med bil! Inte en remsa ens för cykel eller moped. Ska det verkligen vara så?! Jag gled modstulet in till kanten mot en smal trottoar som knappast lämpar sig för liggcyklar och begrundade mitt öde. Just då stannade en polisbil bredvid mig med saftblandarna på. En ruta vevades ner och en glad polis kikade ut och undrade vad det var för något jag satt i. Diskussionen kom sedan in på 56:an. Jag skulle till Kungsör och den gick ju dit. Men den är inte lämplig att cykla på, konstaterade även poliserna. Jag kunde ju ta småvägar istället!
Men jag var dåligt förberedd. Jag hade inte karta med mig och kunde inte småvägarna mot Kungsör, om nu sådana finns. Så det var bara att vända. Framåt Munktorp smalnar Västeråsvägen av en bit och blir utan vägrenar och blir krokig och backig och det på en väg där bilförarna är vana att stå på, ingen höjdare, så på hemvägen svängde jag av över Herrskogen-Strömsholm istället - en mycket smal och krokig väg men med lite trafik så den lämpar sig för cykel ändå. Dessutom skymtade jag någon röd liten skylt om cykelled som pekade in på den vägen.
Det blev totalt ca 6 mil på 2,5 timme. Snittpuls 128. Jag tog det lugnt och i det stora hela var det en trevlig liten tur.
Hursomhelst, med tanke på cykelvägarnas kvalitet så är jag osäker på om jag är positivt inställd till dem. Jag skulle hellre ha generösare vägrenar och då gärna utan potthål och sprickor, eller cykelfiler så att man därigenom får bättre sikt och man inte är uppe på trottoaren och vinglar, och gärna cykelförbifarter så man slipper kryssa genom städer som man för tillfället inte har intresse av.
/Bruno Gnällspik
Låt vårkänslorna spira! Hitta din tvillingsjäl på Yahoo! Dejting: http://se.meetic.yahoo.net