Finns en artikel på DN nu om en person som ska köra tempoloppet i Märsta med handtrampad liggcykel. Tyvärr nämns inte liggcyklar i artikeln men kanske någon här kanske är intresserad att läsa ändå: http://www.dn.se/sport/samma-lopp--men-med-handikappcykel
Sorgligt för honom. Olyckor är så orättvisa.
Känns okänsligt av mig att fråga den obligatoriska frågan.
Hade han godkänd cykelhjälm och varför räddade den inte honom?
vilken slags hjälkonstruktion eller design hade kunnat hjälpt?
Citat:
Anders såg aldrig att lastbilen som stod parkerad utmed cykelbanan vid kajen utanför utrikesdepartementet hade fällt ut ett stödjeben.
Jag smällde i stödjebenet med huvet före och så bröt jag nacken där, säger han helt osentimentalt.
Hur ser sådana stödjeen ut? slår man i huvudet först?
Kan det vara ett sådant här? De borde ha blinkande lampor på sig?
Ja visst är det sorgligt, så snabbt livet kan förändra sig! Men tack o lov så har han gnistan och livlusten kvar. Men svar på "vekling"s fråga är att det troligtvis är ett sådant eller snarlikt stödben. Det finns redan de med en saftblandare på, kranbilar brukar ha det. Men sedan skulle lastbilschauffören nog spärrat av runt bilen, på allmänna vägar är det som oftast en skyldighet att göra så.
En sådan här artickel får en entusiastisk cyklist att fundera, hur skulle jag själv kunna "överleva" en sådan olycka? Och hur många gånger har jag varit nära att hamna där? HUGA!!
En olycka sker ju oftast när man minst anar det, inte när man förstår att något är farligt. Så var det för mig när jag körde omkull med högräsern. Hade i och för sig satt ner foten några gånger och känt efter att det inte var halt, men trampade raskt på i lite medvind, solen sken och det var ett par plusgrader. Hur fint som helst. Ny rekordtid på sträckan Torslanda-Trollhättan låg inom räckhåll. Plötsligt låg jag där på asfalten med brutet lårben!
Efterklok kan man ju vara - uppklarnande på morgonen brukar innebära att det blir frost på marken, speciellt i skogspartier där marken är kallare. Och högräser är inte ofarlig vid marksyningar, vilket jag hade fått för mig. Men klockrent fall från 60 cm sitthöjd mot hård asfalt räcker för att slå av ett ben.
Å andra sidan så innebar fallet från liggcykeln att det inte var någon risk för huvudet eller händerna/handlederna och andra mer känsliga kroppsdelar. Benet har ju faktiskt läkt och jag är efter 4 månaders återhämtning nästan tillbaka vid den kondition jag hade vid olyckstillfället. En huvud- eller handskada kunde ha varit mcket värre.
En vanlig cykel, som vår olycksbroder körde, är ju dessvärre ett ganska farligt fordon - det ligger i konstruktionen. Hög fallhöjd, huvud och händer/armar först att nå marken om man kör på något eller kör omkull. Där har våra liggcyklar en klar fördel.
Sen hjälper ju inte en hjälm mot att bryta nacken. Men jag tror att liggcykel är avsevärt bättre än vanlig cykel, även för att undvika en sådan skada.
Efterklok kan man som sagt vara. Men en lärdom jag har dragit är att jag inte kommer att ta högräsern mer på vintern. Däremot kommer jag att jobba vidare på konceptet lågräser med någon form av kraschskydd för att kunna njuta av liggcykelns fördelar även när väglaget är opålitligt. Och tillsammans har vi en mission att fylla, genom att propagera för våra både säkrare och roligare liggcyklar!
-
Anders Drougge -
Anton Broberg Holm -
Claus Prehn -
Erik Andersson