Halloj igen!

Jag är fascinerad av bägge utopierna: Dels det högteknologiska, urbana cykelsamhället, dels den vänliga, eftertänksamma cykelbyn på landet. Båda har sina nackdelar och fördelar.

När tekniken blir magi, då ryser jag av vällust. Ett exempel: Min första bärbara dator var en orange Macintosh, ett "dasslock". Den gjorde saker jag aldrig tidigare sett en dator göra, och såg ut som en stor godisbit. Att den med dagens mått var löjligt långsam och svag var en sak, men dessutom var vissa saker feldesignade och gick sönder efter en kort tid. Men jag rös av vällust.

När man lever som en del av naturen händer något annat: Ett stort lugn och en djup lycka sprider sig i kroppen. Att stängsla ett gärde, att så en åker - det ger en känsla av meningsfullhet och delaktighet. Att sköta sin gård och uppleva varje cykel i årstidsvandringarna intensivt och nära - det är lycka.

Så det är ju bara att kombinera dom...?

5 maj 2008 kl. 07.58 skrev Olaf Johansson:

Är det bara jag som finner anläggningen grotesk och helt utan cykelkänsla – det vill säga enkelhet och effektivitet? Sådana här lösningar vittnar bara om att man även i ett cykelsamhälle kan nå fram till urbaniseringens absurditeter. Tokyobor – flytta ut på landet!

Med vänlig hälsning, Peter Markusson

Tel. 031- 12 71 64 Mob. 0705-12 71 60

Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda