Ge inte upp Fredrik! Jag tror att ditt största problem är att du inte har någon att cykla med. Gotland är ju inte så liggcykeltätt. Du får försöka frälsa fler (flickvännen?) eller flytta tillbaka till Malmö :)

Christian

Jag kan bara instämma i "ge inte upp"! Det tar tid att lära sig att uppskatta liggcykel fullt ut. Men när man nått dit är belöningen stor - man vill inte tillbaka. Sen har du ju inte valt den lättaste "nybörjarcykeln". Inget ont om Raptobiken, jag uppskattade mycket Lars-Eriks Raptobike, när jag fick provköra den för några veckor sen. Men lågracer, framhjulsdrivning och tillerstyrning med fast styre, det är tre utmaningar som tillsammans gör cyklandet till en utmaning i början. Till det kommer att musklerna behöver vänja sig vid det nya sättet att cykla. Och att man är ovan vid sin lägre position, både gentemot trafik och medcyklande. Men som sagt, håll ut. Det man måste jobba hårt för blir mer värt när man nått fram!

Ge inte upp! Det känns bättre efterhand. Framför allt måste jag säga att det känns mycket sämre på vanlig cykel när man blir tvungen att gå tillbaka. OK, det går lättare i uppförsbackarna, och jag är tryggare i dom j*vl* korsningarna som jag alltid hatar i vår lilla västkustpärla till industristad. Men hur 17 kom dom på att man skulle sitta så himla högt upp, med en sadelstolpe upptryckt i baken? Tänk om man ramlar! Det gör ju ont i nacken och händerna och ryggen också. ;)

Du har ju varit inne på mid- och highracer innan detta. När benen har vant sig ordentligt och du klarar av någorlunda att cykla tillsammans med vanligt folk på lågracern så kan du vara lugn för att dessa lärdomar tar du med dig på en mid- eller highracer också, och kan utnyttja lika fullt. Så det du vinner i kunskap nu, om du är envis, kommer du att ha med dig på alla sorters liggcyklar - låt inte sitthöjden/översikten bli det som hindrar dig!

Annars tycker jag att det finns alldeles för få mindre extrema liggcyklar att välja på - eller så handlar det om att dom inte marknadsförs tillräckligt bra, av handlare och av oss entusiaster. Inte svårt att räkna ut att betydligt fler tjejer skulle kunna tänka sig att sätta sig på en LWB som Cruzbike Sigma, eller en crankforward som Rans Street (http://ransbikes.com/Street-N.htm). Bekvämt och praktiskt, enkelt och hållbart är bra! Så resonerar iallafall min fru, och många kvinnor med henne.

Och ett litet tillägg vad gäller manövrerbarheten: ja, vissa korsningar suger gammal... jag vill inte säga vad. Man kan s.a.s. "hamna i skiten" på ett sätt på liggcykel som man inte kan på vanlig hoj, där det alltid går att ställa sig upp och trycka iväg - och när man står upp så både syns man, och ser, bra. Men egentligen är det ju inte ett problem som man ska skylla på liggcykeln - det är ett problem med cykel-infrastrukturen. Titta på den här kartbilden till exempel:

http://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=g... (hoppas länken funkar) Det går att snurra runt, det är en panoramavy. Kartbilden finns i lilla bilden till höger. Titta till höger (mot ljuset), därifrån kommer man på en rak fin cykelväg över "Stora bommens bro". Man kan se mellan träd och parkerade bilar att cykelvägen fortsätter rakt om man snurrar åt vänster också. Men genom korsningen måste man knixa sig. Och det är trångt när det blir kö vid cykelljusen, särskilt i den knix där man står och tittar med bilden från början. Cykelköerna går 90° rätt in i varandra! Klart att det blir trångt och svårt. Jag har knappast sett en enda vanlig cyklist som svänger igenom där utan att hålla tungan rätt i mun, det är alldeles för brant kurva och alldeles för smal cykelväg, med på tok för höga kanter och hinder som man kan hamna i. Och detta gäller alla cyklister - utom dom mest härdade, som helt enkelt skiter i den där korsningen och cyklar rakt över gatstenarna mot dig där du står och tittar, längs det vita strecket där det står "Stora Bommens bro". Förbi där finns nämligen en bilväg.

Vad nyttan är med en sån där korsning undgår mig. Finns det någon så handlar den inte om framkomlighet iallafall. Hur bra är det här för någon cyklist alls? Och det är ändå inte en av de sämsta cykelkorsningarna - långt, långt därifrån. Men ett bra exempel ändå tycker jag.

Kommer just tillbaka från en liten tur med "Långracern" som Peter Markusson kallar den i resultatlistan - ett bra namn på en hoj med 205 cm hjulbas! Jag har aldrig haft någon cykel som är så bekväm och samtidigt hyggligt snabb och okänslig för motvind. I dag var det rejäl motvind en del av turen - ändå höll jag 20 - 25 km/tim utan större ansträngning. Så en lågracer som Raptobiken borde vara rätt cykel på "solens och vindarnas ö". Spontant tycker jag att en låg liggcykel ger en slags frihet och oberoende - det gör inget om det blåser emot. Närheten till marken ger en extra fartupplevelse och man ser andra saker än när man är ett par meter ovanför backen. Håller med Torleif att man inte syns så mycket mer med någon cykel och jag kör faktiskt hellre "långracern" ner till stan än "högracern". Den höga kanske syns bättre, men är väldigt svårstartad för att man knappt når ner och sen ska fötterna högt upp när man som en anka har skaffat sig lite styrfart. Eftersom man i det läger sitter rakt upp ska man dessutom slänga sig bakåt mot sätet samtidigt som fötterna ska upp. Obekvämt och osäkert. Så ge Raptobiken en chans - tre mil är ju ingenting - när du är "ett med hojen" och musklerna vant sig, så vill du inte tillbaka till vanlig cykel, knappast heller till hög liggcykel.