Erik, du har en poäng när det gäller utformningen av vägmiljön.
Vägar som upplevs som "intima" drar ner farten på bilarna. Helst ska vägarna utformas så att bilisterna upplever att de stör med sin bil. Blomlådor, parkbänkar, cykelställ vid vägen kan bidra, t ex. Det är en klassiker när det gäller utformningen av bilmiljöer inom tätbebyggda områden. Låga farter gör också att cyklar och bilar kan samsas på bättre sätt och det är ofta bra eftersom fotgängare och cyklister i det närmaste inte samsas alls på GC-stråk.
Smala landsvägar upplevs som intima, även om farterna kan vara höga på dem också stundtals. Där känns det mer självklart att man får ta plats med annat än bil. Går de här vägarna hyfsat direkt kan de utgöra ett självklart alternativ, t ex tar jag hellre en smal sådan väg åt köpingshållet från Hallstahammar än jag tar den lite bredare vägen mellan dessa orter. Skillnaden i sträcka är ändå minimal, kanske en halv km eller så på en sträcka på 25 km. Det här är klockrent.
Tyvärr kan sådana här stråk förstöras om man måste fara ett hack längs en större landsväg om denna har försetts med vajerräcken. Det är det jag menar att vajervägar kan klippa av bra cykelstråk, men eftersom få cyklar många möjliga stråk så begås ingen åtgärd för att underlätta cyklandet den vägen.
Sen finns det mellanvarianten, vägar som man kanske inte gärna trafikerar men där alternativen är orealistiska. Det finns smala sådana som går rätt rakt och där folk kör som dårar, ett exempel är Västeråsvägen mellan Hallstahammar och Västerås. De flesta skulle egentligen ha tagit sig ut på motorvägen om de haft något vett i skallen, men av någon anledning blåser många på på den här vägen istället - kanske den lilla vägen känns intim och mysig även för bilisterna? =)
Sen finns det de bredare mer självklara trafikstråken med tung trafik och utan realistiska alternativ och där inte ens en sommarcykelväg skulle ge den pace som krävs för att göra sträckan farbar. De här vägarna kan vara 13-14 m-vägar med bred vägren, och de kan kännas riktigt bra att cykla på trots tung trafik, t ex som det gick att göra en gång i tiden mellan Sura och Västerås, och man kan alltid svänga av ner i diken om så skulle behövas - men som bekant görs de här vägarna omöjliga genom vajerräcken, ett exempel på avsmalning av väg som inte fungerar för cyklister.
I sammanhanget är det bra med utvecklingen på cykellysefronten. Vi behöver kännetecken som talar om att det här är en cykel, här går det långsamt! Ett sådant är det röda blinkande bakljuset som kan fungera som LGF-skylt.
/Bruno
__________________________________________________________ Ta semester! - sök efter resor hos Kelkoo. Jämför pris på flygbiljetter och hotellrum här: http://www.kelkoo.se/c-169901-resor-biljetter.html?partnerId=96914052
I Nederländerna sänker man hastigheten utanför tätort till 60 km/h. På bredare vägar (6,3 m) och där det finns separat cykelväg gäller 80.
Kanske skulle Vägverket testa något sådant? Bara tilltåta vajervägar där det finns mindre vägar som passar cyklisterna bättre? Och i övrigt smalna av och sänka farten.
http://hembrow.blogspot.com/2008/11/lowering-speed-limits.html -- Oil is for sissies