Torleif har många bra råd. Själv kan jag inte låta bli att ta fram en gammal käpphäst - min dokumenterade motvilja mot "tillerstyrning" - jag antar att du har sådan. Det innebär att styret går i sidled när du svänger. Om du inte har god kontakt med sätet, förstärker det vingligheten. Likaså när du tar i ordentligt. Om du inte ligger fast i sätet blir det vingligt i takt med tramptagen.
Om du trots träning inte blir vän med cykeln finns det en radikal lösning: Open cockpit, dvs ett styre som sitter längre fram, så att benen går klara under och har bakåtriktade ändar (som ett Bacchettastyre t ex). Mycket lättare att cykla med och även att komma ur cykeln vid stopp!
Annars är "dynamiskt stopp" något att träna på när du blivit ett med cykeln. Det går till så här: Precis innan cykeln stannar slår du fötterna i marken och reser dig, samtidigt som cykeln rullar fram sista halvmetern så att du precis går fri från styret. Genom att din kropp fortfarande har lite fart framåt, gör retardationen att du kan resa dig utan att falla bakåt. Svårt ja, men väldigt snyggt!