Hej,
Vi var två stycken glada liggcyklister som startade i dagens nationaldagslopp på 100km, Lars-Erik och Torleif. Eftersom jag förra året hade problem att komma uppför de brantaste backarna på 11% med min Zoxy III (har bara 9 växlar på den) så beslöt jag mig för att köra på min Mahal II. Så bort med skärmar och på med Stelvio slicks, hmm nej just det jag sålde ju mina 559 slicks till Tompa, så det fick bli Marathon slicks därbak istället. Lite tyngre och lite trögare. På med ett trippel veparti där fram (152 mm vevar) och största drevet på 52 kuggar och minsta på 24 kuggar. Kassetten var 12-27. Detta funkade bra i uppförsbackarna och utväxlingen räckte till. Fick gå ner på ettan ibland då det var som värst. Starten gick med ett kanonskott och iväg. Hamnade lite väl långt bak i år och fick se första klungan dra ifrån. Kunde inte komma ifatt då det var för mkt cyklar ivägen och vi var tvungna att köra på höger sida av vägbanan. Kändes dock ganska ok, men tror det gick lite långsammare i år fram till första riktiga backen, snittade då runt 32-33km/h. Fick som vanligt se en massa dra förbi då det började luta brant uppför och i en av de brantaste backarna var det faktiskt grusväg då de höll på att lägga om asfalten där. Efter det var vägen ganska gropig och man fick bromsa i nerförsbackarna för att inte köra i de värsta groparna, så där försvann vinsten med liggis. Kom dock ikapp en del som kört om mej tidigare. Vägen blev lite bättre och jag toppade 73 km/h i en av nerförslutorna, men fick bromsa in för en bil kom i möte(samma som förra året. Efter att efter ca 5 mil nått Ödenäs så började det äntligen plana ut och backarna blev färre uppför och desto mer nerför, men i år var det lite mer motvind och det bromsade lite. Hängde på en snabb klunga och följde med dem ända fram till avtagsvägen till Jonsered från Landvetter då det lutade uppför igen och orken började att ta slut. Tempot sjönk, men nästan framme vid Jonsered fick jag tillbaka lite kraft och gasade på lite. Sedan gick det med motvind fram till mål lite själv och sista 2 kilometrarna med en annan klunga. Sluttiden blev 3 timmar och 14 minuter vilket var 10 minuter långsammare än förra året. Skumt för i år låg jag i klunga kanske 8 mil av 10, men förra året körde jag själv 8 av 10 mil. Jag får väl skylla på att gubben börjar bli trött. Mahalen kändes bra hela vägen, men lite tung i uppförsbackarna, men utväxlingen var skön att ha då jag kunde spinna upp hela tiden och behövde aldrig segdra som jag fick göra med Zoxyn. Slapp kramp i benen då jag kunde växla ner när jag blev för trött uppför. Lars-Erik tog det lite lugnare och kom i mål 1 timma senare, men då har han också 4 kg mer cykel att släpa på. Nu får man ta det lugnt ikväll och pusta ut i soffan. Endorfinkicken sitter kvar länge :)