Det är den s.k. wienerkurvan det handlar om, på vertikala axeln är det belastningen och på horisontella axeln är det antalet belastningsväxlingar med progressiv skala. Stål och järn börjar som alla material en bit upp på vertikala axeln men istället för att gå rakt ner i horisontella axeln en bit bort som dom flesta material så planar dom ut. Det innebär att om belastningen är tillräckligt låg så håller järn och stål hur länge som helst, andra material går av så småningom oavsett hur låg belastningen är, det är bara en tidsfråga