07-06-09 17.17, skrev Jan Almkvist på jana@almkvist.se följande:
Att försöka bedriva seriös träning påcykelbanor
Men det är väl detta som är problemet. Om man ser cykelbanor som ett träningsredskap så är det klart att man inte satsar seriöst på det.
Jag tycker det är viktigt att se cykelbanorna som transportleder, där man med få avbrott ska kunna hålla 25 km/h _för att komma fram_ även om det finns fotgängare och annat. Tänk motorväg, kör cykel. Sådana cykelbanor finns i Göteborg, Säröbanan till exempel.
Men även Säröbanan har några fjantiga hinder, av typen "obs farligt". Och då är det naturligtvis cykeln som ska sakta ner, tycker trafikplanerarna, inte korsande bilar eller andra trafikanter. Men såna problem fixar man lätt med en grävskopa.
Min slutsats är att cykelbanorna är bra för bilister, dom som cyklar sporadiskt och möjligen centralt i storstäder. Att hoppas på någon större förändring av cykelvägarnas utformning utanför storstädernas centrum tror jag personligen är lönlöst.
Numera har folk mobilkameror. Det är bara att plåta alla idiotlösningar och lägga upp dem på nätet, med angivelse om tid och plats för fotot. Så småningom kommer någon på den goda idén att kategorisera. Tills dess, ta med kameran och plåta!
Det finns också bra exempel utomlands som kan påtalas i insändare mm. Köpenhamn har en komfortometer som mäter cykelbanornas beläggning. Vi behöver ett antal såna i Sverige. http://www.vejpark.kk.dk/byenstrafik/cyklernesby/Forbedringer/cykelkomfort.a spx
Erik Sandblom