Nu måste jag dela med mig av kvällens stora händelse, min första lite längre tur på lånad liggcykel. Det blev en mil på en, nu ska vi se om jag får svengelska rätt,en kort hjulbas, högracer med översätet styrning och litet framhjul. cykeln var av ett för mig okänt asiatiskt märke.
Efter asfaltskörningen var jag frälst, helt underbart om än lite vinglit. Vilken kraft man får där man ligger, å så bekvämt :o Men därefter kom en sträck med dålig och lös/mjuk grusväg som inte var en fullt lika behaglig erfarenhet. Varenda grupp fortplantade sig genom den odämpade cykeln rätt upp i ryggen och ett dussin gånger skar framhjulet iväg när jag kom ut i lösare sandpartier... Det blev ingen vurpa men lite trötsamt sjunde gången jag fick slänga ut ett ben för att i ren desperation försöka rädda upp situationen...
Så nån form av dämpning blir det helt klart på cykeln men kan jag skylla svårigheterna i löst material på ovan förare tillsammans med litet framhjul? eller är liggcyklar av denna modell per definition värdelösa i terräng/på riktigt dåliga vägar?
Måste det vara perfekt asfalt för att liggcykel ska komma till sin rätt?