Olaf Johansson wrote:
Vilka är de största bristerna hos dagens tvåhjuliga liggcyklar?
- lång kedjelinje som kräver underhåll och justering
Lång kedjelinje kräver MINDRE justering, eftersom vinkelfelen blir mindre. Visserligen är kedjan dyrare men den slits i motsvarande grad mindre så kostnaden över tid är densamma. Dessutom sitter ofta huvuddelen av kedjedragningen högre än på upprätta cyklar, så att den blir mindre nedstänkt.
Däremot kan extra löphjul på vägen ställa till det, både vad gäller komplexitet (fler delar som kostar pengar, mer att justera, mer som slits, kortare avstånd mellan kedjans "fasta" punkter så justeringen blir mer kritisk). Den superlånga dinglande kedjan på min gamla Linear är näst intill "underhållsfri". :-)
- svår att balansera i låg hastighet
Sant, eftersom tyngdpunkten är lägre så att den "faller snabbare" (jämför när man ska balansera en pinne upprätt på fingret; en ordentligt lång käpp är lättare än en kort glasspinne, eftersom man bara inte hinner med den snabba fallrörelsen i glasspinnen) om inte man kommer ner till riktiga lowracers där (som andra redan påpekat) man kan stödja sig med handen!
En relativt hög konstruktion (som min Linear eller "storhjuliga" liggcyklar, som t.ex. vissa M5 modeller) är mycket stabilare och med en mer tillbakalutad sittställning är luftmotståndet fortfarande lågt.
- låg position ger dålig överblick
Min sitthöjd (på Linear) är ungefär densamma som i en vanlig bil. Kanske t.o.m något högre. Med ryggstödet mer bakåtlutat än bilarnas har jag ögonen på samma höjd som de. Men det är klart, på en höghjuling ser man lätt över bilarna.
... finns det mer?
Det känns lite pretentiöst att tala om "efter liggcyklarna" när vi egentligen inte riktigt kan hävda att de någonsin slagit igenom på allvar. Frågan är snarare om det finns någon annan konstruktion som kan ge samma bättre aerodynamik (jämfört med upprätta cyklar) utan liggcykelns begränsningar.
olaf
/Torsten