Cykelbanor har inte alltför sällan den funktionen att om en bilist får stopp på sin bil så parkerar man helt sonika bilen på cykelbanan för då stör den inte biltrafiken. Att man sedan som cyklist kan få svårt att ta sig runt hindret är föga intressant.
9 jun 2007 kl. 17.17 skrev Jan Almkvist:
Hej!
Jag är helt inne på att de cykelvägar som som byggs i Sverige snarare försvårar för än hjälper oss cyklister. Dom fungerar möjligen bra för söndagsflanörer/cyklister med hundar och barnvagnar men definitivt inte om man vill försöka åka i ett någorlunda tempo. Ideliga inbromsningar vi skymda korsningar, oklara regler vid s.k. cykelöverfarter, ständiga inbromsningar på grund av cyklister och gående som färdas i bredd och tar upp hela cykelbanan, hundar, inlinesåkare m.m. Att försöka bedriva seriös träning påcykelbanor går helt enkelt inte och det vet alla om men så fort det råkar finnas en cykelbana och man åker på vägen så blir det legitimt för bilisterna att tuta och "ge fingret".
Min slutsats är att cykelbanorna är bra för bilister, dom som cyklar sporadiskt och möjligen centralt i storstäder. Att hoppas på någon större förändring av cykelvägarnas utformning utanför storstädernas centrum tror jag personligen är lönlöst.
Därför håller jag med Bruno helt och hållet. Utökade och tydliga vägrenar är det enda som fungerar för alla överallt. Om man åker på en väg har man alltid god sikt och det är solklart vilka trafikregler som gäller. Kort sagt, man färdas på samma villkor som bilarna eller i alla fall motorcyklarna.
/Janne
HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs