Hej på oss
Kanske har jag haft tur eller heter det skicklighet :-) men efter ca 90 000 km liggcykel så har jag bara ett fåtal seriösa krascher.
De vanligaste skrascherna som beror på isfläckar brukar sluta med att man plötsligt bara sitter på asfalten utan större men utom möjligen reva på byxbaken.
Min första seriösa krasch var 92 där jag under vår avrostning efter vintern provocerade den Flevo jag då ägde så till den milda grad att den vek ihop sig och jag fann mig liggande på backen med brutet ben.
93 upprepades det hela men utan större skador, jag var uttröttad efter ha cyklat i regn under 2 dagar i södra Sverige och missade en stor sen som låg på vägen och vurpade. Skadorna då var mest en skrapad handflata samt en misstanke att jag slagit upp benbrottet från 92 (stämde inte).
Sedan dess har jag haft tur men statistiken säger att snart är det dags igen. Jag har rullat i utförsbackar med full packning i både 70 och 80 och klarat mig. Vad det handlar mycket om är att läsa trafiken och likt schackspelaren se flera drag frammåt.
Vad jag läst mig till så brukar de flesta liggcykelkrascher sluta lindrigt. Jag har läst/ hört om flera som brutit fotleden på Flevo men i övrigt så har det varit relativt tyst. Från liggcykeltävlandet så brukar det mest vara skrapsår på en eller bägge skinkorna. VM2001 hade en otäck krasch som slutade lyckligt där körde en tävlande med kåpa rakt in i en stor trästolpe och fick styret i ansiktet och fick sys. Rekommendation efter det var att har man styre ovan sits så bör det antingen vara ledat eller relativt upprätt som på Lightning så att styrstamen viker sig vid krasch. Bra är också att alla ev rörändar är väl förslutna så de inte tränger in.
Studier utförda i Tyskland har gjort gällande att liggcyklar är säkrare än vanliga cyklar men jag vet inte statistik och på vilket underlag man bserat det. Klassiska Roulandt fick trafiksäkerhetpris på sin tid (15 år tillbaka eller så).