Det där med olika attityder beroende på vilket sätt man färdas på tror jag nog är rätt hårt kopplat till själva fordonet, men också till infrastrukturen. Bilar är stora, tunga och snabba. Cyklar är små, lätta, och jämförelsevis långsamma. Moppe och mc någonstans emellan dessa. De konflikter som uppstår mellan trafikslagen ökas ofta av dagens infrastruktur. Om mötesplatser, korsningar och vägar inte byggs för att ta ner skillnaderna och få ett "demokratiskt" sätt att mötas i trafiken blir det istället konkurrens, och då uppstår konflikter, som leder tlll de attityder du beskriver.
Man kan förstås separera trafikslagen också, om man nu tror att det är en bra idé. Ny är den inte iaallafall. På 60- och början av 70-talet byggdes infrastrukturen runt miljonprogrammet på precis det sättet. Det har skapat ett antal oönskade bieffekter: "området" (där man bor) blir ett eget rum, men proportionerna i rumsbildningen är omänskligt stora. Runt bostadsområdet löper "stora vägen", och där är det farligt att gå. En effektiv spärr! Biltrafiken hålls utanför, i själva området kan man bara cykla eller gå. Resultatet: man blir "fången" i en värld som genom själva sin utformning kan göra en deprimerad, alla som har bott i ett miljonprogramsområde vet nog precis vad jag pratar om.
Parallella cykelvägar är bara en annan typ av uppdelning. Samma mekanismer gäller för den, jag tror att "isoleringen" från andra som vi ofta kan uppleva som cyklister, och skräcken för mötesplatserna, där vi måste över en hårt trafikerad korsning till exempel, i grunden är precis samma sak som de boende i miljonprogrammet upplever. -- /zixvelo troglodist