2011/4/19 Mats Leidö
Kul om ni andra nyliggare (det finns ju iallafall ett par stycken va?) också kommer med lite tankar och funderingar, jag tänkte spreja lite Munzosnack här först iallafall.
Känner mig inte helt ny längre, men tänkte kommentera lite iallafall ;)
(1) par som funkar någorlunda, men då måste jag ha en
buff uppdragen över högerbenet, för annars fastnar det byxbenet i kedjan. Dom ser ut som skit nu, bokstavligt talat, och måste färgas om till svart :d De bomullsbyxor som är tillräckligt tajta för att inte fastna, är för tajta för att funka bra annars. Jag får blodstockning! Kör ni lycra, alla lågracercyklister, eller har ni hittat nåt annat? Tips emottages tacksamt.
Löparbyxor funkar utmärkt. Jag köpte några på stadium för ett par hundralappar. Beställer man på nätet kan man få tag i cykelbyxor utan vaddering för ungefär samma pris, men jag tycker det känns lite osäkert att köpa byxor utan att prova dom först. Polyester/spandex är mina tillverkade av.
Korsningar, backar, kurvor och möten är väldigt annorlunda - det är lika bra att säga med en gång. Nu kör jag ju lågräser, ni med sätet högre upp från backen kanske inte riktigt drabbas på samma sätt. Men en riktig gotcha i stan är att man kan s.a.s hamna i skiten vid vissa rödljus. Det är sjuttsingen och tusingen och deras moster vad många korsningar det finns där man får start i backe! Jag gillar INTE start i backe i en högtrafikerad korsning med lågracern. Värsta läget är där man har en tvär sväng in i rödljusstoppet, och dessutom uppförsbacke. Räcker med ett litet lut då. Jag ger ofta upp och går över, och gissa om man förlorar tid i stan på att göra sånt.
Försök hitta något att hålla fast i med händerna så du slipper klicka ur. Går lättare då. Jag har försökt öva på att sätta ner en hand istället för att klicka loss med ena foten, men det är svårt med balansen..
Uppförsbackar är klart krävande. Även om jag nu klarar att cykla uppför alla backar som jag tog mig uppför med vanliga cykeln, så är det MYCKET jobbigare med liggis! Det är som om jag får mjölksyra och blodstopp på en gång, blir alldeles kallt i bena, liksom. I och för sig skönt att känna att man får maxa ibland, det känns som bra träning, men jösses, jobbigt! Ska det va så? Hur har ni andra lågräsrare det? Har ni haft det så men det har gått över eller? Ska jag försöka hitta en lite annan position?
Lite så är det. Lätta växlar och trampa fort är enda lösningen jag har hittat. Då ökar cirkulationen i benen också Jag tror vinkeln är lite bättre på en högracer.
Rakor, lätta nedförslut och bra asfalt är en källa till stor njutning, dock. Och cykling i motvind, det är lite lagom euforiskt. Då glömmer man bort värken i benen, även i lätta uppförslut, bara för att det plötsligt går fint att köra om nästan alla. Vilket inte hindrar det faktum att jag fortfarande blir omkörd av fixies i stan. Iallafall om det inte är motvind. Vad är det för folk som kör dom? Dom pwnar mig! Jag tänker alltid "vänta bara tills rakan, då minsann..." men det är alltid gångtrafikanter, vingliga cyklister eller trängda lägen som hindrar mig från att pwna tillbaka.
Personligen tycker jag en vanlig cykel är överlägsen en liggcykel i stadsmiljö på alla sätt utom komforten. Man har bättre översikt, lättare att accelerera, kortare svängradie, lättare att ta emot vid ojämnheter genom att svikta i knän och kan flytta tyngdpunkten mellan framhjul och bakhjul om man vill uppför en trottoarkant till exempel. Enda gången jag tycker liggcykeln är bättre i stan är om jag vet var jag ska och att det är fina cykelvägar hela sträckan.