Kul om ni andra nyliggare (det finns ju iallafall ett par stycken va?) också kommer med lite tankar och funderingar, jag tänkte spreja lite Munzosnack här först iallafall.
Satte mig idag på sadeln på min upprättcykel, lite av misstag kan man säga, efter ungefär tre-fyra veckors pendelcyklande. Mer om det sen.
Sadel och säte är inte samma sak! Det har varit en rätt stor omställning med liggcykeln hittills. Många saker behöver läras om, och snart lär, till på köpet, i stort sett alla cykeltillbehör vara utbytta. B yxor visade sig vara ett mycket svårt plagg, jag har ett (1) par som funkar någorlunda, men då måste jag ha en buff uppdragen över högerbenet, för annars fastnar det byxbenet i kedjan. Dom ser ut som skit nu, bokstavligt talat, och måste färgas om till svart :d De bomullsbyxor som är tillräckligt tajta för att inte fastna, är för tajta för att funka bra annars. Jag får blodstockning! Kör ni lycra, alla lågracercyklister, eller har ni hittat nåt annat? Tips emottages tacksamt.
Korsningar, backar, kurvor och möten är väldigt annorlunda - det är lika bra att säga med en gång. Nu kör jag ju lågräser, ni med sätet högre upp från backen kanske inte riktigt drabbas på samma sätt. Men en riktig gotcha i stan är att man kan s.a.s hamna i skiten vid vissa rödljus. Det är sjuttsingen och tusingen och deras moster vad många korsningar det finns där man får start i backe! Jag gillar INTE start i backe i en högtrafikerad korsning med lågracern. Värsta läget är där man har en tvär sväng in i rödljusstoppet, och dessutom uppförsbacke. Räcker med ett litet lut då. Jag ger ofta upp och går över, och gissa om man förlorar tid i stan på att göra sånt.
Uppförsbackar är klart krävande. Även om jag nu klarar att cykla uppför alla backar som jag tog mig uppför med vanliga cykeln, så är det MYCKET jobbigare med liggis! Det är som om jag får mjölksyra och blodstopp på en gång, blir alldeles kallt i bena, liksom. I och för sig skönt att känna att man får maxa ibland, det känns som bra träning, men jösses, jobbigt! Ska det va så? Hur har ni andra lågräsrare det? Har ni haft det så men det har gått över eller? Ska jag försöka hitta en lite annan position?
Rakor, lätta nedförslut och bra asfalt är en källa till stor njutning, dock. Och cykling i motvind, det är lite lagom euforiskt. Då glömmer man bort värken i benen, även i lätta uppförslut, bara för att det plötsligt går fint att köra om nästan alla. Vilket inte hindrar det faktum att jag fortfarande blir omkörd av fixies i stan. Iallafall om det inte är motvind. Vad är det för folk som kör dom? Dom pwnar mig! Jag tänker alltid "vänta bara tills rakan, då minsann..." men det är alltid gångtrafikanter, vingliga cyklister eller trängda lägen som hindrar mig från att pwna tillbaka.
Jag skulle ju inte glömma den vanliga cykeln, så till sist: hur gick det med den då? Jodå, jag tog ut den på en snabb kvällstur för att vi behövde spana ner i asfalten (fråga inte), och det var ju... en intressant upplevelse. Hur sjutton har man kunnat sitta sådär uppflugen i alla år? Det är ju jättehögt ju! Stenhård sadel också, känns som man måste hålla krampaktigt i styret för att inte trilla av ju. Och snacka om trampmotstånd, jösses vad trögt! Det är väl växlarna... men iallafall. Den rullade ju bra förstås, det har den alltid gjort, men jämfört med lågracern så kändes varje tramptag som en pina. Aj i ryggen, ont i axlar och handleder. Felkonstruerad!
Nä, det är nog så att även om det går trögt framåt med liggcykeln så finns det ingen väg tillbaka nu. Eller så vill jag gärna tro att det är iallafall.
Touringcykling hägrar lite. Challenge Furai är en fin cykel har jag hört... hmmm, man måste bara vinna på lotto först...
2011/4/19 Mats Leidö
Kul om ni andra nyliggare (det finns ju iallafall ett par stycken va?) också kommer med lite tankar och funderingar, jag tänkte spreja lite Munzosnack här först iallafall.
Känner mig inte helt ny längre, men tänkte kommentera lite iallafall ;)
(1) par som funkar någorlunda, men då måste jag ha en
buff uppdragen över högerbenet, för annars fastnar det byxbenet i kedjan. Dom ser ut som skit nu, bokstavligt talat, och måste färgas om till svart :d De bomullsbyxor som är tillräckligt tajta för att inte fastna, är för tajta för att funka bra annars. Jag får blodstockning! Kör ni lycra, alla lågracercyklister, eller har ni hittat nåt annat? Tips emottages tacksamt.
Löparbyxor funkar utmärkt. Jag köpte några på stadium för ett par hundralappar. Beställer man på nätet kan man få tag i cykelbyxor utan vaddering för ungefär samma pris, men jag tycker det känns lite osäkert att köpa byxor utan att prova dom först. Polyester/spandex är mina tillverkade av.
Korsningar, backar, kurvor och möten är väldigt annorlunda - det är lika bra att säga med en gång. Nu kör jag ju lågräser, ni med sätet högre upp från backen kanske inte riktigt drabbas på samma sätt. Men en riktig gotcha i stan är att man kan s.a.s hamna i skiten vid vissa rödljus. Det är sjuttsingen och tusingen och deras moster vad många korsningar det finns där man får start i backe! Jag gillar INTE start i backe i en högtrafikerad korsning med lågracern. Värsta läget är där man har en tvär sväng in i rödljusstoppet, och dessutom uppförsbacke. Räcker med ett litet lut då. Jag ger ofta upp och går över, och gissa om man förlorar tid i stan på att göra sånt.
Försök hitta något att hålla fast i med händerna så du slipper klicka ur. Går lättare då. Jag har försökt öva på att sätta ner en hand istället för att klicka loss med ena foten, men det är svårt med balansen..
Uppförsbackar är klart krävande. Även om jag nu klarar att cykla uppför alla backar som jag tog mig uppför med vanliga cykeln, så är det MYCKET jobbigare med liggis! Det är som om jag får mjölksyra och blodstopp på en gång, blir alldeles kallt i bena, liksom. I och för sig skönt att känna att man får maxa ibland, det känns som bra träning, men jösses, jobbigt! Ska det va så? Hur har ni andra lågräsrare det? Har ni haft det så men det har gått över eller? Ska jag försöka hitta en lite annan position?
Lite så är det. Lätta växlar och trampa fort är enda lösningen jag har hittat. Då ökar cirkulationen i benen också Jag tror vinkeln är lite bättre på en högracer.
Rakor, lätta nedförslut och bra asfalt är en källa till stor njutning, dock. Och cykling i motvind, det är lite lagom euforiskt. Då glömmer man bort värken i benen, även i lätta uppförslut, bara för att det plötsligt går fint att köra om nästan alla. Vilket inte hindrar det faktum att jag fortfarande blir omkörd av fixies i stan. Iallafall om det inte är motvind. Vad är det för folk som kör dom? Dom pwnar mig! Jag tänker alltid "vänta bara tills rakan, då minsann..." men det är alltid gångtrafikanter, vingliga cyklister eller trängda lägen som hindrar mig från att pwna tillbaka.
Personligen tycker jag en vanlig cykel är överlägsen en liggcykel i stadsmiljö på alla sätt utom komforten. Man har bättre översikt, lättare att accelerera, kortare svängradie, lättare att ta emot vid ojämnheter genom att svikta i knän och kan flytta tyngdpunkten mellan framhjul och bakhjul om man vill uppför en trottoarkant till exempel. Enda gången jag tycker liggcykeln är bättre i stan är om jag vet var jag ska och att det är fina cykelvägar hela sträckan.
19 apr 2011 kl. 23.43 skrev Mats Leidö:
*Klipp!*
Uppförsbackar är klart krävande. Även om jag nu klarar att cykla uppför alla backar som jag tog mig uppför med vanliga cykeln, så är det MYCKET jobbigare med liggis! Det är som om jag får mjölksyra och blodstopp på en gång, blir alldeles kallt i bena, liksom. I och för sig skönt att känna att man får maxa ibland, det känns som bra träning, men jösses, jobbigt! Ska det va så? Hur har ni andra lågräsrare det? Har ni haft det så men det har gått över eller? Ska jag försöka hitta en lite annan position?
Det tar åtminstone tre månader av aktiv liggcykling innan hjärt-lungsystemet har vant sig vid att pumpa blod ut i benen. En vacker dag kommer man plötsligt på att man glömde bort att lida i den där hemska backen. Då har man nått över tröskeln...
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Tel 031-12 71 64 Mob 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
Angående start och stopp, backar och rödljus så skulle jag nog vilja påstå att en månad inte räcker. Även om jag inte har lowracer i trafiken.
Känner att jag fortfarande blir bättre i trafiken trots att det gått över ett år nu. Börjat hantera trafikljus perfekt. Start i ganska brant uppförsbacke väldigt läskigt när man kör bakdämpad highracer. Det känns som du ska stegra då bakdämparen nästan absorberar hela accelerationen i början.
Kan tyvärr inte lägga till något av egen erfarenhet men det är verkligen roligt att läsa om hur det är att ta sig fram med liggcykel. Så jag lär mig massor inför mitt köp av en lowracer. Eller vad det blir.
Jag tänkte namne kort en jämförelse mellan mina två lyggcyklar jag har kommit fram till; jag har en gammal Taifun och en nya Furai och har varit ute på bägge två sen förr juni och jag kan inte göra att den Taifun få en högre genomsnittligt hastighet en min nya Furai. Furai är väldigt bekvämt att köra, och Taifun är något svårare. Den svåraste med den Taifun är styrning det är känsligt och man måste ha både noggrann och lätt rörelse med händerna. Och vid lägre fart delvis fot styrning. Jag nämna det därför att jag inbillat mig att den Taifun ska vara snabbare (när man hade byggt på teknik och muskel styrka) p.g.a. att det är så mycket lägre till marken. Men jag tror nu, att ute på vägen är det bättre med den Furai och lika snabbt. M.V.H. David Scott 20 apr 2011 kl. 11.43 skrev Kjell Rylander:
Kan tyvärr inte lägga till något av egen erfarenhet men det är verkligen roligt att läsa om hur det är att ta sig fram med liggcykel. Så jag lär mig massor inför mitt köp av en lowracer. Eller vad det blir. -- KjellR
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Scott, min erfarenhet är också att man kan cykla längre och eventuellt snabbare med en tryggare och mer bekväm cykel fast den är långsammare.
/Bruno
Det är inte lätt att förstå sig på liggcyklar.
Jag har ju bantat "högräsern" så att den väger 15,5 kg. Den har den enligt uppgift idealiska vinkeln 120 grader mellan säte och vevparti, samt OSS. Den har 559-hjul och bra och lättrullande touringdäck. Den borde gå väldigt bra, men lika fullt så känns den mycket tyngre och inte så bekväm att cykla på som den låga LWB:n.
LWB:n ligger jag mer horisontellt på - c:a 135 grader är det mellan säte och vevparti, samt USS. Den väger 17 kilo och har 406-hjul fram och 584-hjul bak, båda med gamla standarddäck. Två ynka växlar (duomatic) ger 5,4 m resp. 7,2 m per pedalvarv. Den är ändå mer "lättstartad" mycket tack vare att man inte behöver lyfta upp "startfoten" så högt - jämfört med "Högräsern" där man får sparka sig fram som en anka och slänga upp fötterna när man fått balans. På den låga så ligger man bekvämt med ena foten på marken och den andra på "startpedalen". Bara att trampa igång! Backar är inget större problem där jag bor, men när det är lite segt får man hålla emot med ett fast grepp i styret, så att man inte åker uppåt på sätet.
Vad kan detta bero på? Kan det vara att vevpartiet på "Högräsern" är något högre räknat från sätets nedersta punkt än på LWB:n, dvs att benen pekar uppåt mer på "Högräsern" än på LWB:n. Det skiljer ungefär 5 grader om man mäter. På den höga har jag benen c:a 20 grader uppåt, på den låga har jag benen c:a 15 grader uppåt. Jag har inte clipspedaler, så det kanske går åt mer energi att hålla fast fötterna på pedalerna på den höga? Att ha benen mer horisontellt kanske är bättre för blodtillförseln? Hur som helst så känns det jobbigt för benen på den höga.
Luftmotståndet skiljer nog en del, så det bidrar nog till att LWB:n känns bekvämare, eftersom det går åt mindre kraft. Men den känns bättre även i backar, trots sina få växlar. Kanske blir det mer kraft över till backen när luftmotståndet är lågt, åtminstone i "mina" ganska flacka backar. Vi cykelunderfarter funkar det i vart fall bra att ta en väldig fart neråt, så att farten räcker till backen på andra sidan.
Till sist, det där med cykelbyxor. Jag kör med vanliga jeans och har långa strumpor. Viker jeansen smala och drar över strumporna. Det funkar och när jag kommit fram drar jag ner strumporna, vecklar ut jeansen och ser inte längre cykelklädd ut. Strumporna kan bli svarta, men jag ska skaffa kedjerör, så är det problemet löst.
Peter Markusson skrev
Det tar åtminstone tre månader av aktiv liggcykling innan hjärt-lungsystemet har vant sig vid att pumpa blod ut i benen. En vacker dag kommer man plötsligt på att man glömde bort att lida i den där hemska backen. Då har man nått över tröskeln...
DET var ett uppmuntrande besked! Då ska jag uthärda lidandet och säga "muahahaaah" igen, nån gång i juli!
Är det likadant i början av varje säsong? Med vanlig hoj får man ju ont i rumpan första tre veckorna ungefär, vartenda år.
Petter Wingren-Rasmus skrev
Känner mig inte helt ny längre, men tänkte kommentera lite iallafall ;)
Det fick du! Tack!
Petter Wingren-Rasmus skrev
Löparbyxor funkar utmärkt. Jag köpte några på stadium för ett par hundralappar. Beställer man på nätet kan man få tag i cykelbyxor utan vaddering för ungefär samma pris, men jag tycker det känns lite osäkert att köpa byxor utan att prova dom först. Polyester/spandex är mina tillverkade av.
Då så ska jag ta mig en titt på löparbyxor också.
Aja jag tar tillbaka alla mina tvivel om att lowracer e lätt och cykla, tänkte premiärtesta min idag då de var gött väder och de har sopat cykelvägen precis utanför min altan.
Jag lyckades vingla igång tre gånger ungefär och bara nästan komma iväg sen rök kedjan av, slut på det roliga. :<
Önskar att jag hade verktyg och kunskap om kedjefixning hemma så jag bara hade kunnat länka ihop den igen å fortsatt. :(
--- Den ons 2011-04-20 skrev Mats Leidö mats.leido@telia.com:
Från: Mats Leidö mats.leido@telia.com Ämne: Re: [hpvs] Lite liggcykeltankar efter en månad i sätet... Till: hpvs@lists.lysator.liu.se Datum: onsdag 20 april 2011 15:11 Peter Markusson skrev
Det tar åtminstone tre månader av aktiv liggcykling innan hjärt-lungsystemet har vant sig vid att pumpa
blod
ut i benen. En vacker dag kommer man plötsligt på
att
man glömde bort att lida i den där hemska backen.
Då
har man nått över tröskeln...
DET var ett uppmuntrande besked! Då ska jag uthärda lidandet och säga "muahahaaah" igen, nån gång i juli!
Mats, det blir bättre och bättre för varje säsong. För mig tog det ett år av idogt och långsamt liggcyklande innan jag fick upp farten. Man ångrar sig inte sen. Om man inte uthärdar den första tiden så går man miste om massor... så härda ut!
/Bruno
Jag försöker inte ens köra lågräser i stan. Högräser med ballongdäck i stan eller för att reka slingriga vägar med okända tjälskott, lågräser på långa landsvägar. Sen ska det bara vara en trike när man är vinglig och en elassist när man är trött och kanske en quad med elassist när men inte är nykter.... Man kan inte ha för många cyklar.
Sant, men man kan ha för lite plats att lagra dem och för mycket familj som protesterar (dom vill också ha cyklar, och företrädesvis mat). Men annars, visst är jag med dig i teorin. Upprättcykeln vet jag inte vad jag ska göra med riktigt, kanske bygga om till högracer (yeah right, när skulle jag hinna det...).
Zallisen, du behöver en kedjebrytare. Med den kan man både skruva/trycka ut sprintar ur länkar och trycka i dem. Man måste (kanske inte alltid?) ta bort ett jämnt antal länkar (du märker det själv, hursomhelst) Jag lånade min, men välsorterade cykelhandlare bör ha det inne.
Den 20 april 2011 22:14 skrev Mats Leidö mats.leido@telia.com:
Zallisen, du behöver en kedjebrytare. Med den kan man både skruva/trycka ut sprintar ur länkar och trycka i dem. Man måste (kanske inte alltid?) ta bort ett jämnt antal länkar (du märker det själv, hursomhelst) Jag lånade min, men välsorterade cykelhandlare bör ha det inne. -- /zixvelo troglodist
Denna kedjebrytare funkar för mig: http://www.biltema.se/sv/Fritid/Cyklar/Verktyg/Kedjebrytare/
Dock så tycker jag det är pilligt att undvika "stelopererad" led när man sätter ihop kedjan igen och ser det endast som en nödlösning, istället för att köpa ny kedja där man kan sätta ihop med kedjelåset. Tips? // Joakim
Joakim Eriksson skrev:
Dock så tycker jag det är pilligt att undvika "stelopererad" led när man sätter ihop kedjan igen och ser det endast som en nödlösning, istället för att köpa ny kedja där man kan sätta ihop med kedjelåset. Tips?
Det brukar räcka att böja kedjan fram och tillbaka lite i tvärrikningen i förhållande till lederna kring leden man har satt samman. Då brukar kedjan tappa sin "steloperation". Det är normalt helt onödigt att köpa en ny kedja.
Jag har provat flera olika kedjeverktyg. De billigare duger normalt inte, framförallt tenderar pinnen inte vara härdad och deformeras lätt. Park Tools kostar lite mer men funkar hur länge som helst.
/Lars
Jo, man måste ta bort jämna antal länkar. Hur skulle man annars få ihop det? :) Det är ju inner och ytterlänkar.
För att undvika steloperation vid sammanpressning, s.k. stiff links, kan man efter ipressning av niten bryta kedjan i sidled med händerna. Gör man det några gånger fram och tillbaka känner man tydligt hur det går lättare sedan. :)
Man kan också köpa lösa kedjelås som passar. Det är väldigt smidigt om man sen ska ta av kedjan för rengöring etc.
Mvh,
Borgis, cykelogie doktor
Mats, jag hade en mellanracer ett tag (sitshöjd 33 cm) och den klättrade jättefint i backarna. Jag upplevde också i början av min liggcykelkarriär att uppförsbackarna gick väldigt långsamt, men till slut gick de bättre och bättre. Racern skaffade jag när jag var ganska liggcykelvan i benen och tyckte jag flög uppför backarna och den svarade fint när man trampade till. Fördelen med upprätt cykel upplevde jag att man kunde skifta ställning och teknik och på så vis få avlastning och vila.
Generellt har jag aldrig varit särskilt snabb på cykel, det här är relativt min förmåga alltså.
/Bruno
Gick och köpte mig en landsvägsracer innan nyår... Upprätt historia... Jag har inga problem med min liggis i Stockholms-trafiken, tyckter jag har full kontroll... Kan bero på att jag cyklar efter deviserna att det bara är jag som kan röra mig rätt och riktigt i trafiken och ser till att inte hamna i trångomål... resten är knallkorkar... ;)
Valde att komplettera stallet med en upprätt historia för att variera träningen, eftersom det är svårt att dra på med en liggcykel utan dämpning då cykeln studsar när det är spårigt av bilarna vid övergångställena. Funderar på att skaffa mig en dämpad framgaffel för att se om det går bättre... Men tills att jag hunnit mäta framgaffeln och jaga dämpad så blir det varierat mellan sitta och ligga.
Tror att liggcykel i Stockholm inte är så vanligt och därför är de lite försiktigare, ska bli spännande och se när man kommer på en röd racer om bilförarna blir kaxigare.
"Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst"... 8)
Vad kul att ni går igång. Mer! :p Citat:
Mats, du har fel bakdel, på cykeln alltså. Köpte inte du en Fast Fwd tilting trike? Inga problem vid trafikljus eller start i uppförsbacke.
Jodå, problem. Går inte så bra att starta i backe som man kan tro med TT. Balans krävs! Kanske med en större spårvidd, men med 40 cm så får man vara jämrans säker på att det inte är några sidokrafter vid start. Starten från rödljuset vid Läppstiftet (riktning mot Nisseplatsen) är den värsta, där gör man en penibel vältning om man bara trampar på som med din ultrastabila Trice QNT.
Men jag ska genast erkänna att jag hittills bara har kört tvåhjulingen in till jobbet. Har velat att det ska vara helt grusfritt innan jag introducerar ett hjul till. Mest p.g.a. rullmotståndet. Efter påsk!
Bruno, var det en Hurricane du hade? Jag provade en hos Karl förra året - den var otroligt skön faktiskt. Den jag nämnde förut i tråden är ju ungefär som en Hurri med lite större hjul.
Bara vetskapen om att "det blir bättre" har gjort att jag känner mig i bättre form nu, backarna är lika jobbiga men jag bryr mig inte lika mycket. Ren psykosomatik :)
Nej, det var en Taifun jag hade. Misstänker att hurrin är bekvämare, men efter en liten inkörningsperiod fixade jag den bra, och den kändes bekväm i ställningen från början. Styrningen kunde varit stabilare för att den skulle vara sådär hundraprocentigt skön, men man fick inte intrycket av att sitta så tillbakalutad, fast man gjorde det.
/Bruno
Den tiltande triken, har inte den en låsning för tiltningen som man använder vid stopp?
I mitt förra - alldeles för långa inlägg, var jag ju inne på ergonomin - Bruno och Bernt snuddade vid det också. Kanske en bekväm, till cyklisten väl anpassad hoj vinner på att man hushållar med sin rätt begränsade effekt? I grunden är det ju liggcykelns filosofi - att minimera det största motståndet, luftmotståndet.
Sen tror jag inte att man kan ha bara en eller ens ett par cyklar för att täcka alla behov - just nu har jag 6 st fungerande cyklar och två "projekt på gång", samt tankar på ett nyförvärv:
1) LWB robust lågracer - för landsväg och långturer (och med stödhjul för grus och is, så att man inte tappar liggcykelmuskler på vintern, funkar faktiskt mycket bra) 2) SWB highracer - för stan och kortare turer tillsammans med "vanliga cyklister" (och för regn, bättre skärmar och högre sitthöjd över skiten) 3) MTB med elassist (specialbygge) - för grusvägar och stigar - är väldigt kul! 4) BMX för Hunnebostrands backar och möjlig att ta med i båten 5) "Barntrike" (upprätt trike, variant av Taga-triken) för "dagistransporter", även perfekt vid spår/halka 6) 7-vxl vanlig cykel med dubbdäck för snö och halka (känns väldigt hög och obekväm, men har sina fördelar trots allt!) 7) Projekt - "bullit-klon" för transport av 2 små barn (barnbarnen blir fler och växer) 8)Projekt - "easy racer" för att ev. locka hustrun att testa recumbent 9) Funderar på en lätt, låg racer typ Raptobike eller Fujin SL (möjligen Fujin suspension), för snabba, långa turer utan annat bagage än en repsats för punka, t ex mina 85 km till stugan i Hunnebo och någon motionstävling då och då
Är det någon som kan säga att jag med hänsyn till behoven har för många cyklar?
Apropå det allra första inlägget, om startsvårigheter med lågräser: kolla på ecomobile, det finns ett antal filmer. Det är visserligen en inbyggd mc, men de automatiska stödhjulen vore kanske nåt? 8)
Här är en länk till film om ecomobile http://www.youtube.com/watch?v=VbdkZB9-Sd4 Kanske man skulle bygga in LWB:n och ha automatiskt utfällbara stödhjul? En tvåhjulig velomobil? :)
Halloj!
Har faktiskt funderat på den idén, men trehjuliga velomobiler har nog större fördelar totalt sett. Med stödhjul får man en strömförbrukare till (avkännare och utfällningsmekanism), och trängre med plats i karossen.
22 apr 2011 kl. 10.09 skrev Anders Drougge:
Här är en länk till film om ecomobile http://www.youtube.com/watch?v=VbdkZB9-Sd4 Kanske man skulle bygga in LWB:n och ha automatiskt utfällbara stödhjul? En tvåhjulig velomobil? :) -- Anders D
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Tel 031-12 71 64 Mob 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
Jag tänkte nog på ett mekaniskt system, maskiningenjör som jag är, med lätt allergi mot elektriska saker. (jag har "omvänd elallergi" - allt elektroniskt jag kommer i kontakt med går sönder)
När jag körde med stödhjul i vintras, så var de ju fasta, 10 cm ovanför marken. Vid normal färd var de i luften, och tog i när man "körde omkull", vilket man egentligen inte gjorde, det var bara att fortsätta och räta upp ekipaget. Enda problemet med dem var i svängar när man ville ha större nerlägg.
Det skulle räcka med en frikopplingsmekanism som mekaniskt släppte upp hjulen i normalfallet - de skulle gå upp vid första sväng när man lade ner cykeln. Sen skulle det finnas en steglös spärr, så att de stannade kvar uppe i det läge som motsvarade det maximala nedlägg man gjort under resan. Vid låg hastighet skulle de bara "falla ner". Detta kunde nog styras av en centrifugalanordning, som inte behöver ta någon kraft annat än när hjulen ska ner.
Vid vinterväglag vill man ju att de ska rädda en vid omkullkörning, och då kunde man ha ett "fast läge" vid ett visst ganska litet nerlägg. Vintern är ju som tur är avlägsen, så det finns gott om tid att tänka ut något.
Hmm... Centrifugalanordning låter inte klockrent. Jag tror att det enkla är det bästa i det här fallet. En spak med flera, låsta lägen, där man själv kan välja ett 'vinterläge'. Troligen skulle man kunna ha en stålfjäder någonstans som balanserar tyngden av hjularmarna, så att man inte behöver dra eller skjuta i spaken tills man blir blå i ansiktet. Men vi lägger på vikt till en redan tung karosscykel - snart behöver vi elmotor, osv, osv...
Nåja, bygger du en testrigg så lovar jag att provköra och komma med synpunkter och idéer!
22 apr 2011 kl. 13.10 skrev Anders Drougge:
Jag tänkte nog på ett mekaniskt system, maskiningenjör som jag är, med lätt allergi mot elektriska saker. (jag har "omvänd elallergi" - allt elektroniskt jag kommer i kontakt med går sönder)
När jag körde med stödhjul i vintras, så var de ju fasta, 10 cm ovanför marken. Vid normal färd var de i luften, och tog i när man "körde omkull", vilket man egentligen inte gjorde, det var bara att fortsätta och räta upp ekipaget. Enda problemet med dem var i svängar när man ville ha större nerlägg.
Det skulle räcka med en frikopplingsmekanism som mekaniskt släppte upp hjulen i normalfallet - de skulle gå upp vid första sväng när man lade ner cykeln. Sen skulle det finnas en steglös spärr, så att de stannade kvar uppe i det läge som motsvarade det maximala nedlägg man gjort under resan. Vid låg hastighet skulle de bara "falla ner". Detta kunde nog styras av en centrifugalanordning, som inte behöver ta någon kraft annat än när hjulen ska ner.
Vid vinterväglag vill man ju att de ska rädda en vid omkullkörning, och då kunde man ha ett "fast läge" vid ett visst ganska litet nerlägg. Vintern är ju som tur är avlägsen, så det finns gott om tid att tänka ut något. -- Anders D
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Tel 031-12 71 64 Mob 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
Ja vikten jagar man ju. Jag märkte att cykeln kändes lättare när stödhjulen var borta. Det satt ju på en grovt tillyxad anordning, bara för att testa. Det var förutom vikten en del luftmotstånd också, med en tvärgående 2 x 3 tums träregel! Men en centrifugalanordning kan vara något så enkelt som en liten fjäderupphängd vikt på en av ekrarna på bakhjulet, som kommer närmare centrum när farten är låg, och då frigör en spärr så att hjulen "faller ner". Det gäller att hitta något mycket enkelt och som går automatiskt. Annars återstår "bombflaps" att sätta ner fötterna genom!Projektet får anstå tills vintern, och dit är det långt, långt!
Det skulle vara kul att se om det finns någon låsning på den tiltande triken - och om den i så fall kan användas vid stopp.
Anders: låsning finns på min TT. Har lovat att dyka upp nästa söndag vid stadsbiblioteket i Gbg på HPV Västs månadsträff så nu får jag stå för det :) Är du där då så testa på bara.
Munzo-styrningen och ställningen på armarna är kanon för mig. Både avslappnande och lättstyrd. Har just nu ett litet styrglapp som jag försöker komma underfund med, men det är allt. Stödhjul är en utmärkt idé, men för min del testar jag nog med TT:n först ;) Kanske nån gång framöver att jag testar med nerfällbara stödhjuL för slappa stopp, då utan glapp mellan mark och stödhjul. För att sånt ska funka bra i praktiken gissar jag på min. 45-50 cm spårvidd, och placering så rakt under tyngdpunkten som möjligt. Ska det funka som stöd vid stillastående på alla ställen (inte bara plan mark) så måste det också funka dom första metrarna efter stillaståendet, och min erfarenhet av att lås TT:n säger mig att det är då det är som svårast. Man vinglar mest precis i början, ju - särskilt då vägen är sned och/eller ojämn och man startar mitt i en kurva (inte helt ovanligt vid cykelkorsningar). Men med en placering precis vid tyngdpunkten borde det funka.
Körde ut några meter framför en relativt långsam cyklist igår. Sen kom backen. Jag var redan en bit före honom, men snart hördes svirrandet av växlar bakom mig - och jag som tyckte att det ändå gick ganska bra uppför backen!
Sen hörde jag ett vinande ljud också. Elassistans.
Då kändes det bättre! Han fick slapptrampa i frid uppför backen, jag maxade och tog ut mig så att det flimrade för ögonen, och vinglade sen stolt vidare.
Ja, men el-assistans är inte så dumt ändå. Jag impulsköpte en lite speciell hoj i vintras - en MTB med 5-växlad Shimano Sparc elmotor (2 x 100 watt) - när Sportex lade ner. Det var ett specialbygge med motorn från en transportskadad vanlig el-cykel, som mekanikern på Sportexaffären hade byggt på lediga stunder. Den är väldigt kul på grusvägar och skogsstigar. Och när jag på det sättet har en hoj för de förhållandena, så kan jag sätta tunnare däck på högräsern, som då slipper grus.
Citat:
Anders: låsning finns på min TT. Har lovat att dyka upp nästa söndag vid stadsbiblioteket i Gbg på HPV Västs månadsträff så nu får jag stå för det Är du där då så testa på bara.
fast det där blev väl inte rätt? HPV Väst träffas första lördagen i varje månad, ser det ut som om man tittar på webben. Isåfall är det lördag den 7 maj som vi ska ses. Right?
Jag hoppas du kommer idag för det brukar vara första söndagen i månaden numera.
Var hittade du det där med lördag? (jag har för mig att jag själv läst det för länge sedan)
Hejs!
Borgis
----- Original Message ----- From: "Mats Leidö" mats.leido@telia.com To: hpvs@lists.lysator.liu.se Sent: Sunday, May 01, 2011 1:22 AM Subject: Re: [hpvs] Lite liggcykeltankar efter en månad i sätet...
Citat:
Anders: låsning finns på min TT. Har lovat att dyka upp nästa söndag vid stadsbiblioteket i Gbg på HPV Västs månadsträff så nu får jag stå för det Är du där då så testa på bara.
fast det där blev väl inte rätt? HPV Väst träffas första lördagen i varje månad, ser det ut som om man tittar på webben. Isåfall är det lördag den 7 maj som vi ska ses. Right?
Halloj!
Jag tror att det ligger kvar på resterna efter den gamla HPV Väst-bloggen. Sedan den flyttades till liggister.org har jag inte kommit åt den. Tror Lennart gick in och ändrade en gång, men numera är det väl Per Eric man kan diskutera saken med.
Tycker någon på listan att det skulle vara kul att fixa till våra informationssidor på liggister.org?
1 maj 2011 kl. 07.45 skrev Borgis:
Jag hoppas du kommer idag för det brukar vara första söndagen i månaden numera.
Var hittade du det där med lördag? (jag har för mig att jag själv läst det för länge sedan)
Hejs!
Borgis
----- Original Message ----- From: "Mats Leidö" mats.leido@telia.com To: hpvs@lists.lysator.liu.se Sent: Sunday, May 01, 2011 1:22 AM Subject: Re: [hpvs] Lite liggcykeltankar efter en månad i sätet...
Citat:
Anders: låsning finns på min TT. Har lovat att dyka upp nästa söndag vid stadsbiblioteket i Gbg på HPV Västs månadsträff så nu får jag stå för det Är du där då så testa på bara.
fast det där blev väl inte rätt? HPV Väst träffas första lördagen i varje månad, ser det ut som om man tittar på webben. Isåfall är det lördag den 7 maj som vi ska ses. Right? -- /zixvelo troglodist
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs -- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Tel 031-12 71 64 Mob 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
Den Sun, 01 May 2011 08:31 skrev Peter Markusson:
Tycker någon på listan att det skulle vara kul att fixa till våra informationssidor på liggister.org?
Sidan ska bytas ut mot en WordPress-sida och då kan man skapa upp olika användare som har olika rättigheter och flera kan hjälpa till att uppdatera sidan med sådant... Väntar själv på inloggningsuppgifter till den nya sidan så att jag kan hjälpa till att sätta upp den... Vi får se när den kommer...
OK, då tar jag med hojen till bibblan klockan tre och trotsar demonstrationerna. Upp till kamp...
En uppdatering som vore välkommen är av Liggcykelguiden. När jag var nybliven liggist läste jag om alla fantastiska varianter som finns av våra kära liggcyklar och jag hämtar fortfarande idéer och inspiration från liggcykelguiden. Men nya liggcyklar kommer ju och det har stort värde att både läsa kommmentarer från de entusiastiska ägarna, men också från dem som testat någon ny liggcykel och skrivit om det i liggcykelguiden.
Håller med om att liggcykelguiden behöver uppdateras. Vet många skrivkunniga och analytiskt lagda liggcyklister som ännu inte rapporterat sina innehav. Ser fram mot uppdateringar, den senaste är så gammal som 2009-09-13 (!?!). Mvh Krister
-----Ursprungligt meddelande----- Från: hpvs-bounces@lists.lysator.liu.se [mailto:hpvs-bounces@lists.lysator.liu.se] För Anders Drougge Skickat: den 2 maj 2011 08:57 Till: hpvs@lists.lysator.liu.se Ämne: Re: [hpvs] Lite liggcykeltankar efter en månad i sätet...
En uppdatering som vore välkommen är av Liggcykelguiden. När jag var nybliven liggist läste jag om alla fantastiska varianter som finns av våra kära liggcyklar och jag hämtar fortfarande idéer och inspiration från liggcykelguiden. Men nya liggcyklar kommer ju och det har stort värde att både läsa kommmentarer från de entusiastiska ägarna, men också från dem som testat någon ny liggcykel och skrivit om det i liggcykelguiden.
Jag förmodar att det är frivilligt för vem som helst att ta på sig det. ;)
/Borgis
----- Original Message ----- From: "Anders Drougge" anders.drougge@hdcs.se To: hpvs@lists.lysator.liu.se Sent: Monday, May 02, 2011 8:56 AM Subject: Re: [hpvs] Lite liggcykeltankar efter en månad i sätet...
En uppdatering som vore välkommen är av Liggcykelguiden. När jag var nybliven liggist läste jag om alla fantastiska varianter som finns av våra kära liggcyklar och jag hämtar fortfarande idéer och inspiration från liggcykelguiden. Men nya liggcyklar kommer ju och det har stort värde att både läsa kommmentarer från de entusiastiska ägarna, men också från dem som testat någon ny liggcykel och skrivit om det i liggcykelguiden.
-
Anders Drougge -
B D -
Borgis -
David Scott -
Joakim Eriksson -
Kjell Rylander -
Krister Spolander -
Lars Viebke -
Mats Leidö -
Mike Jing -
Olle Andersson -
parbor
-
Peter Markusson -
Petter Wingren-Rasmussen -
Tommy Leandersson