Skrev Torbjörn Molin
[…] det dynamiska stoppet har jag aldrig trott mig kunna klara med Rapton: jag kan göra det med triken.
Om din trike är tadpole med outriggers fromför rumpan skulle jag starkt avråda dig från att överhuvudtaget prova det. Det är så ens ben riskerar att dras in, vikas under ramen, med åverkan på senor och knät. Jag hade en föraning av detta när jag en gång på tvåhjulig Roulandt avsiktligt satte ner ena foten vid inbromsning med avsikt att "hjälpa till." Hastigheten då måste ha legat på c:a 8-10km/h, men foten flög bakåt illa kvickt, jag höll på att välta, och i slutändan sträckte några muskler i ljumsken. Har även sett närbilder av än värre indragning under en tadpole där knät verkligen höll på att "gå åt", benpipan av.
Men ingen fara, så fort jag skaffat en ny pendlarcykel ryker triken; Rapton lär gå samma väg.
Det var tråkigt att höra, men säkert ett välgrundat beslut. Själv har jag ursprungligen börjat intressera mig för liggisar som fordon för långväga cykelturism utanför de etablerade rutterna. Några cyklar senare insåg jag att jag börjat i fel ände, agerat för långsamt och/eller att hotellpriserna ute i Europa har helt enkelt sprungit ifrån mig (speciellt som jag inte längre nöjer mig med enklare vandrarhem utan eget dass). Så mitt recumbent önsketankedröm har inte heller besannats
Vad gäller balansen… många av oss kommer att känna hur den förändras till det sämre med åren. Jag såg det på nära håll hos min mor, äldre kusiner, och har även vid några enstaka tillfällen själv vaknat upp mitt i natten med en känsla av att inte kunna bestämma vad som är upp. Det är bl. a. därför jag kör en trike.
Ang. ironin… denna är svår att förmedla om man inte känner varandra, du måste då använda hyperboler http://sv.wikipedia.org/wiki/Hyperbol eller något, vilket inte har skett här, hottar med fingret
Ian