Jag bor i ett litet samhälle där allt är på promenadavstånd. Jag har begränsade möjligheter till barnpassning, bland annat på grund av frånvaro av släktingar i närheten. En femåring är nåt helt annat än en tvååring. De som aldrig haft en tvååring tror att det inte är nåt. De som haft det har glömt hur det är. De som har en undrar emellanåt vad de gjort för ont. Jag har skaffat en trainer för att kunna få trampat lite under mörka årstiden de gånger man får en lucka på kvällen som sammanfaller med att man har ork över efter dagens strapatser. Om allt stämmer kan jag nog få med min tvååring på femmilarundor, jag har fixat det några gånger då tvååringen var yngre, typ ett-och-etthalvt, men det är alltid en risk man tar att han blir så less och förbannad att han helt enkelt inte sitter kvar i barnstolen och man har att se fram emot en tvåmila promenad hem under skrik och vrål kånkandes en motsträvig tolvkilosklump som sparkar och slåss och bits, även om så inte skett ännu och förmodligen kan en eventuell konflikt lösas på nåt vis. Intenstiteten hos dessa ungar är svårslagen. Rundor på 2-3 mil brukar gå bra, men det ska ju sammanfalla med ork och tid och övriga aktiviteter etc.
Idag var jag ute med triken på en 2,5-milare. Jag känner mig ändå hyfsat i form, men jag har ingen aning om hur jag skulle klara längre turer eftersom det är svårt att få lös tid att testa det.
/Bruno
Yahoo! Sverige - http://se.yahoo.com/ Sökmotor, shopping, resor och gratis E-post online.