Jag är inte övertygad om att priset på liggcyklarna är avgörande för deras popularitet.
Säg att vi byggde fem hojar och fick ner priset till 6000 kr styck vardera. Skulle de finna sina köpare? Ja, det tror jag. Antalet intresserade av liggcyklar som blivit mogna att slå till när rätt pris dyker upp, uppskattar jag till en handfull.
Men hade vi byggt 50 cyklar skulle vi fått stå där med gissningsvis 40 - 45 osålda. Jag tror helt enkelt inte att det finns så många människor som kommit så långt i processen att de är mogna till köp.
I nästa ring runt den lilla HPV-kärnan finns de nyfikna och de är betydligt fler, kanske några hundra. Längst ytterst har vi alla de som inte har en aning om varför någon skulle vilja cykla liggandes.
I den senare gruppen befann jag mig själv för bara tre år sedan. Jag minns första gången jag fick studera några utställda liggcyklar på nära håll – jag begrep verkligen inte varför någon skulle vilja åka omkring på en sådan stor hög metallskrot. Åbäken, tänkte jag. Det mäste vara folk som har ett behov av att göra sig uppmärksammade. Tilläggas kan att ingen fanns till hands som kunde leda in mina tankar i nya banor.
Jag anser alltså att information, eller snarare bristen på den, är största orsaken till att vi är så få i detta land.
Priset är inte oviktigt. Själv tog det mig över ett år att mentalt acceptera cykelpriser runt 15 000. Jag var inget cykel-ufo och visste då inte att det även finns otroligt dyra tvåhjulingar. Men hade jag vetat det hade det nog inte gjort så stor skillnad. Vad som slutligen fick mig att bita i äpplet och gräva djupt i plånboken var upplevelsen av att prova liggcyklar. Genom liggcykeln fick begreppet 'cykling' plötsligt ett vidare innehåll. Det här var 'mer' än att cykla. På liggcykeln blir det bästa från min gamla cykel ännu bättre samtidigt som jag slipper många av nackdelarna.
Men hur förklarar man sådant för någon som inte upplevt det? För någon som tycker liggcyklar är till för folk som vill göra sig märkvärdiga? Det tål att funderas på.
olaf