På bilderna syns tydligt att man använder sig av Ackermann-principen. Den innebär ju att man vid bakåtriktade styrarmar ser till att en linje som på var sida skär genom styrspindeln och snett bakåt genom parallellstagsleden på en trike skär genom bakhjulets centrum. Då får man effekten att innerhjulet styr mer än ytterhjulet.
Däremot är det svårt att på bilderna se hur man gjort med camber och caster. På flerhjulingar väljer man oftast att styrspindeln lutar så att hjulet vrider sig ungefär i mitten av anliggningsytan Citroëns paddor hade t ex så kallad nollpunktsstyrning för att inte dra snett vid punktering.
Även på flerhjulingar vill man ha en viss självstabilisering av styrningen genom ett litet försprång, dvs om man släpper "ratten" så ska fordonet sluta svänga och gå rakt, tack vare att centrifugalkraften styr upp fordonet.
Men en väl avvägd styrning ska ju även ge information till föraren, genom det motstånd man känner i styret/ratten.