Träffade denne gamle man (se bilden), som berättade att det inte varit lätt att lära sig cykla på sin trehjuling. Han hade både vält och kört i diket - ett under att han inte skadat sig!
Jag kan förstå tanken bakom cykeln, att den ska vara lätt att få foten över ramen och att den i övrigt ska vara som en vanlig cykel. Men den måste vara extremt lätt att välta med om man svänger för häftigt - hög tyngdpunkt och ofördelaktig geometri - man välter ju snett framåt över den linje som går mellan framhjulet och yttre bakhjulet. Om man blir rädd och bromsar blir det ju ännu värre! Att cykla på denna cykel när vägen lutar kan inte vara lätt heller!
Tänk om han i stället hade cyklat på en Hase Kettwiesel, vad mycket både säkrare och roligare han hade haft det! Varför just Kettwiesel? Jo, på den sitter man inte så lågt som på de flesta tadpoles och man kan sitta lite mer upprätt om man vill. Jag tror inte att den gamle mannen hade kunnat resa sig upp från en låg tadpole - finns det "höga" tadpoles? Troligen inte - hela poängen med en tadpole är väl just den låga sitsen mellan framhjulen?
Dock har en äldre strokedrabbad bekant till mig testat en Scorpion, och det gick mycket bra. Fast vi fick hjälpa honom i och upp, och det är kanske inte så kul att vara beroende av andra?