Den Sun, 05 May 2013 09:18 skrev Anders D:
Torleif har många bra råd. Själv kan jag inte låta bli att ta fram en gammal käpphäst - min dokumenterade motvilja mot "tillerstyrning" - jag antar att du har sådan. Det innebär att styret går i sidled när du svänger. Om du inte har god kontakt med sätet, förstärker det vingligheten. Likaså när du tar i ordentligt. Om du inte ligger fast i sätet blir det vingligt i takt med tramptagen.
Tillerstyrningen är ett mindre problem än väntat; rakt fram går rimligt bra t o m i uppförsbacke (ska jag mer än 100 m blir det uppförsbacke). Att svänga å andra sidan ... På CX:en t.ex. kan man ju alltid sakta ner till nästan stillastående för att trixa sig runt, men saktar jag ner för mycket med Rapton går det bara rakt fram: med lagom fart kommer man runt. Om man hittar "lagom" och för tyst på instinkter & panik går det bättre (om än ännu inte bra). Trist nog måste jag ta mig genom en del otrevligheter för att komma till missödesvänligare cykelbanor (och de flesta av dessa verkar ha blivit utsatta för grävskopor: grovt stenkross är nog inte så lämplig underlag ...).
Citat:
Om du trots träning inte blir vän med cykeln finns det en radikal lösning: Open cockpit, dvs ett styre som sitter längre fram, så att benen går klara under och har bakåtriktade ändar (som ett Bacchettastyre t ex). Mycket lättare att cykla med och även att komma ur cykeln vid stopp!
Annars är "dynamiskt stopp" något att träna på när du blivit ett med cykeln. Det går till så här: Precis innan cykeln stannar slår du fötterna i marken och reser dig, samtidigt som cykeln rullar fram sista halvmetern så att du precis går fri från styret. Genom att din kropp fortfarande har lite fart framåt, gör retardationen att du kan resa dig utan att falla bakåt. Svårt ja, men väldigt snyggt!
Något enklare på triken, men där finns å andra sidan inget i vägen ;)