I kväll satte jag mig på min hurricane som jag inte cyklat på länge. Bakdäcket har fått en knuta och jag misstänker slangbråck. Det är kallt i förrådet så jag släpade in maskinen i köket för att laga den. När jag satte mig på cykeln fick jag för ett ögonblick samma hisnande känsla som jag fick första gången: Hur sjutton balanserar men den här, tänkte jag. Det var ett kärt möte med min gamla osäkerhet, den gav mig för ett ögonblick tillbaka nybörjarens oförstörda och kritiska syn på liggcykeln. Jag la upp foten på pedalen och tryckte till och ... den rörde sig. Ramen alltså.
Nu vill jag inte påstå att jag aldrig tidigare lagt märke till detta men jag undrar om jag i min liggcykelförälskelse inte har förträngt fenomenet. Jag menar det är ju självklart att en ramkonstruktion där man sätter vevlagret i änden på ett halvmeterlångt rör, måste ge efter. På en vanlig cykel är vevlagerhuset den kanske bäst förankrade delen och rör sig inte alls.
Det skulle vara kul att höra någon kunnig vika ut sig i ämnet och kanske komma fram till om förlusterna är försumbara eller inte. Min gissning är att de kan spela en ganska stor roll om man ser på ackumulerad effektförlust över lång tid eller lång sträcka.
Hittills har jag mest iakttagit problemet på min monty där vevlagret verkligen svajar. Min nya python ska byggas i trianglar för att bli riktigt stum.
Olaf