I kväll satte jag mig på min hurricane som jag inte cyklat på länge. Bakdäcket har fått en knuta och jag misstänker slangbråck. Det är kallt i förrådet så jag släpade in maskinen i köket för att laga den. När jag satte mig på cykeln fick jag för ett ögonblick samma hisnande känsla som jag fick första gången: Hur sjutton balanserar men den här, tänkte jag. Det var ett kärt möte med min gamla osäkerhet, den gav mig för ett ögonblick tillbaka nybörjarens oförstörda och kritiska syn på liggcykeln. Jag la upp foten på pedalen och tryckte till och ... den rörde sig. Ramen alltså.

Nu vill jag inte påstå att jag aldrig tidigare lagt märke till detta men jag undrar om jag i min liggcykelförälskelse inte har förträngt fenomenet. Jag menar det är ju självklart att en ramkonstruktion där man sätter vevlagret i änden på ett halvmeterlångt rör, måste ge efter. På en vanlig cykel är vevlagerhuset den kanske bäst förankrade delen och rör sig inte alls.

Det skulle vara kul att höra någon kunnig vika ut sig i ämnet och kanske komma fram till om förlusterna är försumbara eller inte. Min gissning är att de kan spela en ganska stor roll om man ser på ackumulerad effektförlust över lång tid eller lång sträcka.

Hittills har jag mest iakttagit problemet på min monty där vevlagret verkligen svajar. Min nya python ska byggas i trianglar för att bli riktigt stum.

Olaf

Ämnet har disuterats även om upprätta cyklar. Jfr. t.ex. gamla svajiga damcyklar eller plasteländet Itera.

Teoretiskt går ingen energi förlorad eftersom ramen bara böjer sig inom sin elasticitet. Om den böjde sig så mycket att den blev permanent krökt, skulle den snabbt mattas ut och kollapsa! Alla som testat att böja en ståltråd fram och tillbaka tills den går av, vet att den blir varm av processen. Cykelramen blir inte uppvärmd av några trampförluster men ändå upplever man starkt att en svajig ram är jobbigare. Varför?

Som gammal el-ingenjör vill jag gärna ta mina exempel ur elektricitetens fantastiska värld och det finns faktiskt en paralell som jag tror är applicerbar. I el-läran talar man om aktiv och reaktiv energi. Aktiv energi är den som utför faktiskt arbete, t.ex. driver en motor runt eller värmer upp ett element. Reaktiv energi lagras tillfälligt i lasten (ofta en motor eller stor induktans) och skickas sedan tillbaka ut i elnätet igen, någon millisekund senare. Elbolagen HATAR reaktiv energi eftersom den orsakar förluster i deras ledningar när den pumpas fram och tillbaka men den utför inget nyttigt arbete. Industrier med stora maskiner har ofta speciella extra mätare som registrerar den reaktiva energin separat och debiterar för den också (den vanliga elmätaren klarar inte det).

I vart fall tror jag att den svajiga cykelramen ger orsak till samma typ av problem. I stort sett kan man säga att man matar in energi i ramen (istället för till hjulet) i den del av trampvarvet när man trampar som hårdast och sedan matar ramen tillbaka den energin ett 1/4 trampvarv senare. Men tyvärr har man då ingen nytta av den, eftersom returrörelsen ligger i ett plan som är vinkelrätt mot kedjelinjen och alltså inte överför energin till hjulet.. På en liggcykel med lång bom blir det lite annorlunda eftersom tramprörelsen ligger i linje med bommen. Det betyder att när man trampar med höger fot, trycks hela vevpartiet åt vänster och kröker sig bort från bakhjulet. Kedjan sträcks något. När man trampar med vänster fot rör sig vevpartiet åt höger, kröks mot bakhjulet. Kedjan slaknar en gnutta. I båda fallen, ligger fjädringsrörelsen i linje med kedjan och så snart man lättar på pedaltrycket kommer ramen att fjädra tillbaka. Ramens energi återförs till hjulet!

Så problemet borde vara mindre kännbart på en liggcykel än på en "uppfel". Men om bommen (eller ramen!) vrider sig blir det förluster! Trampkraften ger faktiskt upphov till torsion också, och ev. vridning kommer att gå direkt till förlustkontot eftersom den också ligger i det plan som inte återförs till kedjan.

Problemet är mest akut i de lägsta växlarna eftersom det är då kedjespänningen är som störst.

Tyvärr kan jag se på min gamla Linear att hela ramen vrider sig fram och tillbaka om jag klättrar på min "mormorsmors-växel" (18-t fram/30t bak) i extrema backar. :-(

/Torsten

B D wrote:

Jaa, du Olaf, det här är en svag punkt på både Mango och Steintrike. Jag tror det är i diskussioner på trikeslistan som vissa hävdat att en stadigare cykel trots den ökade vikten klättrar snabbare och lättare, d v s vinsten av att lätta en cykel så pass att den blir mjuk mot trampkraften kan vara tveksam. Korta vevarmar verkar minska den här effekten, d v s skulle kunna vara en fördel i förhållandet styrka/vikt/fart. Bara gissningar dock.

/Bruno

_________________________________________________________ Flyger tiden iväg? Fånga dagen med Yahoo! Mails inbyggda kalender. Dessutom 250 MB gratis, virusscanning och antispam. Få den på: http://se.mail.yahoo.com _______________________________________________ HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs

Olaf Johansson wrote:

On 12 dec 2006, at 10.40, Torsten Lif wrote: (...)

...

när man trampar med höger fot, trycks hela vevpartiet åt vänster och kröker sig bort från bakhjulet. Kedjan sträcks något. När man trampar med vänster fot rör sig vevpartiet åt höger, kröks mot bakhjulet. Kedjan slaknar en gnutta. I båda fallen, ligger fjädringsrörelsen i linje med kedjan och så snart man lättar på pedaltrycket kommer ramen att fjädra tillbaka. Ramens energi återförs till hjulet!

Tack Torsten. Precis vad jag hade hoppats på – ett utförligt och samtidigt lugnande svar. Tanken att energin går i retur har aldrig slagit mig.

Så länge inte bommen/ramen vrider sig! Den rörelsen "ligger fel" gentemot kedjan och då kan du aldrig få nytta av det du får tillbaka.

olaf

/Torsten