Ja, på något sätt ligger det i sakens natur att om man vill försöka nå fram till något som inte existerar, måste man redan i tanken gå utanför det invanda. Men utopier föds å andra sidan mitt i det som man vill förändra. Det är där som skillnaden mellan hur det är och hur det hade kunnat vara, upplevs som störst. Förmodligen är ingen vare sig extrem eller vardagsmänniska på heltid utan vi har nog behov både av tillhörighet och av att opponera oss mot det rådande.
Sen är det ju en intressant fråga vilka idéer det egentligen är som styr utvecklingen. Sällan de radikala eller extrema, utan snarare versioner som anpassats så att de anses (politiskt) genomförbara. Det kan nog hämma, samtidigt som det ger den trygghet som det innebär att slippa snabba, omvälvande förändringar.
Den Fri, 30 April 2010 12:13 skrev B D:
Olaf, sällan är det vardagsmänniskan som stått för genombrott i samhällsutvecklingen. Det har ofta rätt extrema individer som har drivit forskning och frågor på ett utmanande sätt. Om vi lutar oss tillbaka i vardagen händer-ingen-ting.
/Bruno
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs