Herrmann Knoflacher, professor i Wien, skaparen av det så kallade "Gehzeug" (ungefär "gångmobilen", se figur 1 s. 16) och en mycket extrem tänkare när det gäller vårt bilsamhälle, anser att bilen "slukar" människan. Utrymmen som för bara några decennier sedan endast användes av gångtrafikanter har helt anpassats till bilen, och människan har trängts undan på gatornas ytterkanter (intervju i Die Zeit, 2007-09-13). Visserligen står Knoflacher för extrema åsikter, men det går inte att blunda för att den individuella motoriserade trafikens framkomlighet står i fokus när vi planerar våra samhällen.
Titel: Kollektivtrafik som norm - vad behöver göras? Vägverkets publikation: 2009:125
Har inte läst än, bara en omedelbar reaktion. Gillar tanken - och är han så extrem egentligen? I ett hållbarhetsperspektiv så är det ju vår vardagliga livsstil som är extrem, som slukar så mycket resurser. Vi lever i en sorts pågående omöjlighet. Att peka på detta faktum tycker jag inte är något extremt, det behövs mer sånt.
/Bruno
Definitionen av extrem är väl att avvika väsentligt från genomsnittet?
Och rätt så genomsnittlig och medelsvensson är väl vad bilanvändaren är, tyvärr.
2010/4/29 B D be_dal@yahoo.se
Har inte läst än, bara en omedelbar reaktion. Gillar tanken - och är han så extrem egentligen? I ett hållbarhetsperspektiv så är det ju vår vardagliga livsstil som är extrem, som slukar så mycket resurser. Vi lever i en sorts pågående omöjlighet. Att peka på detta faktum tycker jag inte är något extremt, det behövs mer sånt.
/Bruno
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
--- Den tors 2010-04-29 skrev Petter Wingren-Rasmussen petterwr@gmail.com:
Definitionen av extrem är väl att avvika väsentligt från genomsnittet?
Och rätt så genomsnittlig och medelsvensson är väl vad bilanvändaren är, tyvärr.
Helt sant. Man kan säga att den extreme kommer och sätter fingret på ett allmänt problem. Att vara extrem kan låta så negativt, men det kan också vara något som ruskar om och väcker folk från sitt mekaniska beteende i vardagsdvalan. Medan att inte vara extrem kan vara enormt negativt. Kanske order extrem är så laddat så det kanske är synd att klä någon som vill ge en annan, fräschare syn på tillvaron i det ordet, för ordet extrem är ett säkert sätt att få folk att sluta lyssna. Då rör det liksom inte oss längre.
/Bruno
Jag tycker ordet extrem snarare har devalverats och urholkats tack vare reklam och marknadsföring. Nästan alla varor kan numera förses med etiketten EXTREME i ett försök att framstå som intressant och begärligt.
Några snabba Googleträffar:
Apple - AirPort Extreme - 802.11n Wi-Fi-basstation med dubbla
Extreme Power - allt om styrketräning
Team Extreme
Allt om Extreme Networks på IDG.se
Extrem programmering - Wikipedia
Extreme - gronalund.com
Creatine Complete Extreme, 500 g - Gymgrossisten
Håkan Larsson fotograf » Extreme Production Sthlm
:lol:
Den Thu, 29 April 2010 14:57 skrev B D:
--- Den tors 2010-04-29 skrev Petter Wingren-Rasmussen :
Definitionen av extrem är väl att avvika väsentligt från genomsnittet?
Och rätt så genomsnittlig och medelsvensson är väl vad bilanvändaren är, tyvärr.
Helt sant. Man kan säga att den extreme kommer och sätter fingret på ett allmänt problem. Att vara extrem kan låta så negativt, men det kan också vara något som ruskar om och väcker folk från sitt mekaniska beteende i vardagsdvalan. Medan att inte vara extrem kan vara enormt negativt. Kanske order extrem är så laddat så det kanske är synd att klä någon som vill ge en annan, fräschare syn på tillvaron i det ordet, för ordet extrem är ett säkert sätt att få folk att sluta lyssna. Då rör det liksom inte oss längre.
/Bruno
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Öh, 'extreme' är väl ok som bolagiserat snömos, men när det gäller uppfattningar och politik så är inte 'extrem' en beteckning som man uppfattar positivt. Tänk bara på det käcka ordet 'extremist'.
Jag tycker faktiskt att Knoflacher är realist. En sunt tänkande realist. Det känns som en bättre etikett.
29 apr 2010 kl. 15.54 skrev Olaf Johansson:
Jag tycker ordet extrem snarare har devalverats och urholkats tack vare reklam och marknadsföring. Nästan alla varor kan numera förses med etiketten EXTREME i ett försök att framstå som intressant och begärligt.
Några snabba Googleträffar:
Apple - AirPort Extreme - 802.11n Wi-Fi-basstation med dubbla
Extreme Power - allt om styrketräning
Team Extreme
Allt om Extreme Networks på IDG.se
Extrem programmering - Wikipedia
Extreme - gronalund.com
Creatine Complete Extreme, 500 g - Gymgrossisten
Håkan Larsson fotograf » Extreme Production Sthlm
:lol:
Den Thu, 29 April 2010 14:57 skrev B D:
--- Den tors 2010-04-29 skrev Petter Wingren-Rasmussen :
Definitionen av extrem är väl att avvika väsentligt från genomsnittet?
Och rätt så genomsnittlig och medelsvensson är väl vad bilanvändaren är, tyvärr.
Helt sant. Man kan säga att den extreme kommer och sätter fingret på ett allmänt problem. Att vara extrem kan låta så negativt, men det kan också vara något som ruskar om och väcker folk från sitt mekaniska beteende i vardagsdvalan. Medan att inte vara extrem kan vara enormt negativt. Kanske order extrem är så laddat så det kanske är synd att klä någon som vill ge en annan, fräschare syn på tillvaron i det ordet, för ordet extrem är ett säkert sätt att få folk att sluta lyssna. Då rör det liksom inte oss längre.
/Bruno
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Den Thu, 29 April 2010 16:30 skrev Peter Markusson:
Öh, 'extreme' är väl ok som bolagiserat snömos, men när det gäller uppfattningar och politik så är inte 'extrem' en beteckning som man uppfattar positivt.
Tvärtom. Liksom ordet extrem har politiken blivit urlakad och lider brist på extrema idéer. För mig är ordet extrem mycket mer positivt i politiken än i reklamen. Varför är utvecklingen bakbunden och försedd med munkavle? Mitt svar är: Brist på mod att gå utanför det normala och det etablerade. Ha! Nu har vi fått en politiktråd!
Om det extrema blivit det normala så är det alltså inte fel att tala om att vår livsstil är extrem trots allt.
I ett större historiskt perspektiv kan man mycket väl beteckna vår livsstil som extrem. Även i förhållande till hållbarhetsaspekten. Som vanligt måste man ange referensramarna när man uttrycker sig.
Idag såg jag en som tog bilen till elljusspåret för att springa 3 km för att därefter direkt sätta sig i bilen. Normalt sett om man ska få utbyte av träningen ska man varva upp och ner en kvart eller så.
/Bruno
Men Bruno, det som fört oss fram till detta samhälle, är alls ingen extremism utan oändligt mycket anpassning och bekvämlighet. Och självgodhet. Vi kommer att bli extrema den dag då vi inte längre kan leva som vi vant oss vid. Frågan är om vi i det skedet kommer att vara konstruktivt extrema eller destruktivt extrema.
Jag håller med dig om att detta lätt blir en lek med ord och begrepp. Och jag tror inte för en sekund att räddningen ligger i att ställa in siktet mot det extrema. Precis som du säger är det ett begrepp som alltför lätt går att relativisera. Dessutom har vi ju den pågående devalveringen/urholkningen av dess betydelse. Det har gått mode i att vara extrem, därför att allt känns slätstruket.
Däremot att upptäcka och inse hur bekväma, lata och lättledda (oextrema om man så vill) vi blivit - det kan kanske få oss att vilja prova nya lösningar även om det skulle kosta lite. Och för att knyta an till inledningen: jag tror att det är just det som professor Knoflacher försöker göra med sin konstruktion.
Den Thu, 29 April 2010 22:09 skrev B D:
Om det extrema blivit det normala så är det alltså inte fel att tala om att vår livsstil är extrem trots allt.
I ett större historiskt perspektiv kan man mycket väl beteckna vår livsstil som extrem. Även i förhållande till hållbarhetsaspekten. Som vanligt måste man ange referensramarna när man uttrycker sig.
Idag såg jag en som tog bilen till elljusspåret för att springa 3 km för att därefter direkt sätta sig i bilen. Normalt sett om man ska få utbyte av träningen ska man varva upp och ner en kvart eller så.
/Bruno
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Olaf, sällan är det vardagsmänniskan som stått för genombrott i samhällsutvecklingen. Det har ofta rätt extrema individer som har drivit forskning och frågor på ett utmanande sätt. Om vi lutar oss tillbaka i vardagen händer-ingen-ting.
/Bruno
Ja, på något sätt ligger det i sakens natur att om man vill försöka nå fram till något som inte existerar, måste man redan i tanken gå utanför det invanda. Men utopier föds å andra sidan mitt i det som man vill förändra. Det är där som skillnaden mellan hur det är och hur det hade kunnat vara, upplevs som störst. Förmodligen är ingen vare sig extrem eller vardagsmänniska på heltid utan vi har nog behov både av tillhörighet och av att opponera oss mot det rådande.
Sen är det ju en intressant fråga vilka idéer det egentligen är som styr utvecklingen. Sällan de radikala eller extrema, utan snarare versioner som anpassats så att de anses (politiskt) genomförbara. Det kan nog hämma, samtidigt som det ger den trygghet som det innebär att slippa snabba, omvälvande förändringar.
Den Fri, 30 April 2010 12:13 skrev B D:
Olaf, sällan är det vardagsmänniskan som stått för genombrott i samhällsutvecklingen. Det har ofta rätt extrema individer som har drivit forskning och frågor på ett utmanande sätt. Om vi lutar oss tillbaka i vardagen händer-ingen-ting.
/Bruno
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Halloj,
Om du gillar 'extrem' som position i diskussion och politik så får du naturligtvis göra det, men jag försökte resonera mer från allmänhetens perspektiv.
Jag gillar mer beteckningar som 'föredome', 'visionär' och så. Dom innehåller kanske inte lika mycket fiber som 'extrem', men folk på gatan/i föreläsningssalar har större förståelse för det ordbruket.
29 apr 2010 kl. 17.29 skrev Olaf Johansson:
Den Thu, 29 April 2010 16:30 skrev Peter Markusson:
Öh, 'extreme' är väl ok som bolagiserat snömos, men när det gäller uppfattningar och politik så är inte 'extrem' en beteckning som man uppfattar positivt.
Tvärtom. Liksom ordet extrem har politiken blivit urlakad och lider brist på extrema idéer. För mig är ordet extrem mycket mer positivt i politiken än i reklamen. Varför är utvecklingen bakbunden och försedd med munkavle? Mitt svar är: Brist på mod att gå utanför det normala och det etablerade. Ha! Nu har vi fått en politiktråd!
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Tel 031-12 71 64 Mob 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
Så är det säkert. Men vad har fått världens regeringar att ta klimathotet på (någorlunda) allvar? Inte är det visioner eller föredömen, utan den fasa som de inre bilderna av smältande polaris och gigantiska ökenområden väcker. Vi inser att saker och ting måste göras, på alla nivåer. Men det är inte visioner som får något att hända, såvida det inte är skräckvisioner. Likadant med vår stadsmiljö som favoriserar bilismen: alla vet att det inte är bra, men inget kommer att ske förrän en förändring måste ske. Det största hotet mot bilismen just nu är oppositionens varslade skattehöjning på bensin. Komiskt, inte sant?
Den Fri, 30 April 2010 09:07 skrev Peter Markusson:
Halloj,
Om du gillar 'extrem' som position i diskussion och politik så får du naturligtvis göra det, men jag försökte resonera mer från allmänhetens perspektiv.
Jag gillar mer beteckningar som 'föredome', 'visionär' och så. Dom innehåller kanske inte lika mycket fiber som 'extrem', men folk på gatan/i föreläsningssalar har större förståelse för det ordbruket.
29 apr 2010 kl. 17.29 skrev Olaf Johansson:
Den Thu, 29 April 2010 16:30 skrev Peter Markusson:
Öh, 'extreme' är väl ok som bolagiserat snömos, men när det gäller uppfattningar och politik så är inte 'extrem' en beteckning som man uppfattar positivt.
Tvärtom. Liksom ordet extrem har politiken blivit urlakad och lider brist på extrema idéer. För mig är ordet extrem mycket mer positivt i politiken än i reklamen. Varför är utvecklingen bakbunden och försedd med munkavle? Mitt svar är: Brist på mod att gå utanför det normala och det etablerade. Ha! Nu har vi fått en politiktråd!
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
Tel 031-12 71 64 Mob 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
--- Den fre 2010-04-30 skrev Olaf Johansson noll@telia.com:
Så är det säkert. Men vad har fått världens regeringar att ta klimathotet på (någorlunda) allvar? Inte är det visioner eller föredömen, utan den fasa som de inre bilderna av smältande polaris och gigantiska ökenområden väcker. Vi inser att saker och ting måste göras, på alla nivåer. Men det är inte visioner som får något att hända, såvida det inte är skräckvisioner. Likadant med vår stadsmiljö som favoriserar bilismen: alla vet att det inte är bra, men inget kommer att ske förrän en förändring måste ske. Det största hotet mot bilismen just nu är oppositionens varslade skattehöjning på bensin. Komiskt, inte sant?
Jag tror fortfarande det måste finnas "visionärer" som orkar driva frågorna. Folk som lätt uppfattas som extremister. Det orkar inte gemene man, som är fast i att drälla runt med bil till och från jobb och dagis och shoppingcentra. Om visionärerna är rätt i tiden så följer folk lydigt med, helst, som du mycket riktigt påpekar, påpiskade av hot eller gulliga sälkutar.
Om det inte fanns någon som höll upp fanan och blickade framåt, utan man lutade sig tillbaka enbart på den breda massan, så skulle det inte hända ett jota. Det finns ingen motsättning i detta och det faktum att man måste ha den breda massan med sig för att få något att hända. Breda massan och visionärer var för sig åstadkommer ingenting. Det är när de kan mötas, helst under hot, som det händer något.
Miljödirektören på Vägverket tror inte alls på att bensinpris påverkar folks vanor. Det måste till annat, och i andra led.
/Bruno
Peter, gillar ditt val av ord som "föredöme" och "visionär", det är mer positivt laddade ord. "Extrem" använder man när man vill göra ner något, även sådant som är ett föredöme eller visionärt. Oftast konservativa typer som inte gillar förändring.
/Bruno
Testa att byta ut "extrem" mot "profet" i det som skrivs ovan och känn efter hur det smakar. Bättre, sämre, mer rätt eller mer fel? Jag ska försöka att inte säga nåt för att påverka, men det vore intressant att höra hur folk reagerar när man sätter in just det ordet i detta sammanhanget.
Den Thu, 29 April 2010 23:52 skrev zixvelo:
Testa att byta ut "extrem" mot "profet" i det som skrivs ovan och känn efter hur det smakar. Bättre, sämre, mer rätt eller mer fel? Jag ska försöka att inte säga nåt för att påverka, men det vore intressant att höra hur folk reagerar när man sätter in just det ordet i detta sammanhanget.
Hängde inte med där riktigt, på vilket av inläggen ska experimentet tillämpas?
Citat:
Hängde inte med där riktigt, på vilket av inläggen ska experimentet tillämpas?
Alla "extrem"-ord förstås. "Profet" har ju blivit ganska förskjutet från sitt extremistiska ursprung, men det var dåtidens religiösa extremister. Särskilt bland de "normala" typerna, och bland härskareliten, skulle jag tro att de sågs på ungefär samma sätt. Hermann Knoflacher, på den där bilden, gör precis en sån sak som t.ex. nån av dårarna/profeterna från förr kunde tagit sig för.
Diskussionen har ändå hoppat iväg åt precis det hållet, men vad jag vill komma fram till är att det idag inte riktigt finns nån bra beteckning för den rollen som profeterna hade - åtminstone i GT. Men själva rollen behövs verkligen! Det blir svårt att kalla en sån person både "föredöme" och "extremist". Det ena är för oförargligt, det andra är för negativt, med associationerna vi idag får till självmordsbombare eller terrorister.
Där slår du huvudet på spiken. Åtminstone min spik. Det var detta jag tänkte på när jag skriver om anpassning och liknöjdhet, det finns ingen självklar roll i samhället för dem som går på tvärs mot allt. En annan möjlighet är att de finns, men att vi inte ser dem, inte hör dem och inte förstår vad de vill säga.
Jag vet inte mycket om profeter men jag antar att metoden att leverera samtidskritik genom att sia om framtiden var effektivare förr. Dystopierna har liksom ingen udd när ingen längre tror på en paradisisk framtid (ja, sekulariseringen har nog spelat roll). Våra dagars profeter har institutionaliserats och måste ta hänsyn till policydokument, partilinje, budget och diverse annat smått och gott.
Cyklar man omkring på en liggcykel eller en enhjuling ses man som något av en gycklare utan något budskap (möjligtvis med undantag från: Titta vad jag kan!). Första gången jag såg en handfull liggcyklar på en utställning kunde jag inte se någon annan förklaring än att deras ägare ville göra sig märkvärdiga (jmfr aphängarstyre). Det är något konstigt med nutidsmänniskan: Hon är nyfiken nog att bänka sig vid teven tre timmar om dagen, surfa på Internet och läsa tidningar, men hon filtrerar bort det i sin omgivning som bjuder till eftertanke.
Den Sat, 01 May 2010 11:52 skrev zixvelo:
Citat:
Hängde inte med där riktigt, på vilket av inläggen ska experimentet tillämpas?
Alla "extrem"-ord förstås. "Profet" har ju blivit ganska förskjutet från sitt extremistiska ursprung, men det var dåtidens religiösa extremister. Särskilt bland de "normala" typerna, och bland härskareliten, skulle jag tro att de sågs på ungefär samma sätt. Hermann Knoflacher, på den där bilden, gör precis en sån sak som t.ex. nån av dårarna/profeterna från förr kunde tagit sig för.
Diskussionen har ändå hoppat iväg åt precis det hållet, men vad jag vill komma fram till är att det idag inte riktigt finns nån bra beteckning för den rollen som profeterna hade - åtminstone i GT. Men själva rollen behövs verkligen! Det blir svårt att kalla en sån person både "föredöme" och "extremist". Det ena är för oförargligt, det andra är för negativt, med associationerna vi idag får till självmordsbombare eller terrorister.
Jag håller inte med, Olaf. Med ditt perspektiv hade vi aldrig fått igång något snack om växthuseffekt, och nu satsas enorma resurser på det området och stiftas lagar och länder möts för att försöka möta detta, och ändå var det väldigt diffust i början och är nog väldigt diffust fortfarande för de flesta, och ändå är det något som pågår och börjar bli verklighet, fast vi har svårt att uppfatta verkningarna av det. För inte länge sedan var man extremist när man tog ordet miljö i sin mun. Idag är det inte alls lika laddat utan börjar bli vardag och källsortering har gått ifrån att vara något nördigt till något man nästan skäms över att inte göra. Hur kan vi veta att de vi stämplar som extremister idag inte blir vardag eller åtminstone accepterade imorgon? Jag tror inte man kan aå kategoriskt såga "extremister" och deras eventuella inflytande som du gör.
/Bruno
Bruno, jag sågar inte extremisterna, jag saknar dem. Jag beklagar att det som idag betraktas som extremet och vågat i själva verket är platt och otillräckligt. Jag sörjer att människan inte använder mer av sin fantasi och empati när hon försöker dana sin framtid. Vi lever som om vi hade givit upp. Försöker roffa åt oss det vi kan innan katastrofen är här.
Den Sat, 01 May 2010 15:21 skrev B D:
Jag håller inte med, Olaf. Med ditt perspektiv hade vi aldrig fått igång något snack om växthuseffekt, och nu satsas enorma resurser på det området och stiftas lagar och länder möts för att försöka möta detta, och ändå var det väldigt diffust i början och är nog väldigt diffust fortfarande för de flesta, och ändå är det något som pågår och börjar bli verklighet, fast vi har svårt att uppfatta verkningarna av det. För inte länge sedan var man extremist när man tog ordet miljö i sin mun. Idag är det inte alls lika laddat utan börjar bli vardag och källsortering har gått ifrån att vara något nördigt till något man nästan skäms över att inte göra. Hur kan vi veta att de vi stämplar som extremister idag inte blir vardag eller åtminstone accepterade imorgon? Jag tror inte man kan aå kategoriskt såga "extremister" och deras eventuella inflytande som du gör.
/Bruno
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
--- Den lör 2010-05-01 skrev Olaf Johansson noll@telia.com:
Bruno, jag sågar inte extremisterna, jag saknar dem. Jag beklagar att det som idag betraktas som extremet och vågat i själva verket är platt och otillräckligt. Jag sörjer att människan inte använder mer av sin fantasi och empati när hon försöker dana sin framtid. Vi lever som om vi hade givit upp. Försöker roffa åt oss det vi kan innan katastrofen är här.
Ok, tack för klargörandet. Det kommer väl knappast som någon överraskninng för någon här att jag också är bedrövad över detta faktum, bristen på livgivande extremister och folk som låter sig entusiasmeras av dem. Det här har varit en intressant och givande diskussion, jag behöver stånga de grå mot något vettigt mellan varven och känna att jag inte är alldeles ensam med dessa tankar. Jag hoppas andra här har haft samma nöje, resten får väl blunda.
På sätt och vis hör detta till vårt forum. Liggcykeln är extrem och missförstådd.
/Bruno
När man talar om trollen.
Idag yttrar sig en extremist i DN. Om skillnaderna mellan de politiska blocken skriver han:
Världsbilden är densamma. Problembeskrivningen densamma. Ordvalen identiska. Lösningarna snarlika. Visioner begravda bortsett från deras gemensamma visioner om att vi skall arbeta mer, konsumera mer, producera mer i någon sorts evighetsspiral. De två blocken färdas i själva verket åt samma håll på samma motorväg, enda skillnaden är att det ena far fram i högerfil, det andra i vänsterfil. Men målet är detsamma: evig ekonomisk tillväxt.
Läs mer om Birger Schlaugs extrema åsikter här:
http://www.dn.se/debatt/det-har-vill-jag-hora-de-grona-tala-om-pa-1-maj-1.10...
Och fundera sedan över om de verkligen är extrema.
--- Den lör 2010-05-01 skrev Olaf Johansson noll@telia.com:
När man talar om trollen.
Idag yttrar sig en extremist i DN. Om skillnaderna mellan de politiska blocken skriver han:
-klipp.
jag förstår inte utgångspunkten till att detta skulle vara extremt. Det är det inte. Det är bara en beskrivning av hur det är.
/Bruno
För dig och för mig är det inte extremt, men för många är ifrågasättandet av kontinuerlig tillväxt, en mycket provocerande tanke som väcker skräck. Som ett inlägg i en politisk debatt är hans inlägg extremt uppriktigt, extremt insiktsfullt och extremt okonventionellt. Du kan inte bli mycket mer extrem på den svenska politiska arenan än så här och fortfarande hålla dig inom trovärdighetens gränser.
Men att varken du eller jag (och flera med oss) inte anser detta vara extremt visar vilken smal fåra politiken och samhällsdebatten självmant håller sig inom. Och det är det som är min utgångspunkt i den här diskussionen.
Den Sat, 01 May 2010 15:24 skrev B D:
--- Den l r 2010-05-01 skrev Olaf Johansson :
När man talar om trollen.
Idag yttrar sig en extremist i DN. Om skillnaderna mellan de politiska blocken skriver han:
-klipp.
jag förstår inte utgångspunkten till att detta skulle vara extremt. Det är det inte. Det är bara en beskrivning av hur det är.
/Bruno
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Citat:
metoden att leverera samtidskritik genom att sia om framtiden var effektivare förr.
Ja, fördelen för dom på den tiden var att det räckte med att övertyga en person (kungen). Nackdelen å andra sidan att man så lätt kunde bli ett huvud kortare... Johannes döparen blev det. Till exempel. Han tjötade lite för mycket på Herodes.
Det här är svårt! Även efter ett glas vin. Jag tror som sagt att rollen, människotypen, agerandet behövs. Men vet inte var sådana person skulle hitta sin plats - och sin scen. Men det största problemet är troligen att, och jag citerar dig, Muni: 8quote]Vi lever som om vi hade givit upp[/quote] Det krävs osjälviskhet och en stark drivkraft för att våga börja agera som Schlaug, eller kanske ännu mera, som Knoflauch och hans gelikar. Det hebreiska ordet som vi skriver som "profet" betyder typ "talesman" eller "budbärare" (och budskapet kom då alltså från Gud). Det var inte alltid nödvändigtvis ett kul budskap. Framtidssyner och sånt fanns med där, men det var inte det som var grejen. Det kunde lika gärna handla om sånt som redan hade hänt, eller hände just då.
Man behöver knappast heller ha nån övermänsklig vishet för att kunna förutsäga framtiden för vår miljö om vi fortsätter som vi gör. Men kanske en smula gudomllig kreativitet, och varför inte lite gudomligt mod också när vi ändå är igång? SJälv är jag feg, bara tillräckligt modig för att erkänna det.
-
B D -
Mats Leidö -
Olaf Johansson -
Peter Markusson -
Petter Wingren-Rasmussen