Jag håller med Petter. Har ett antal gånger varit nära att bli påkörd av mobilpratare. En gång, när jag i vredesmod närmade mig bilisten som nästan kört på mig möttes jag av "Ursäkta, men telefonen ringde"!
Lyssnade för en tid sen på en hjärnforskare, som konstaterade att hjärnan inte har simultankapacitet. Däremot växlar den mellan arbetsuppgifterna, dvs ena ögonblicket är uppmärksamheten på mobilen, nästa ögonblick på bilkörningen osv.
Det vore alltså önskvärt att den som sitter bakom ratten verkligen kör bil, inte bara använder/åker bil. Jag som också kör motorcykel vill påstå att man av detta blir en bättre bilförare eftersom man på en sådan farlig tvåhjuling som en mc är, måste lägga 100% av uppmärksamheten på körningen, av ren självbevarelsedrift, eftersom konsekvenserna blir så allvarliga både av egna och andras felgrepp. Denna vana tar man med sig till bilen.
På cykel, och särskilt liggcykel, är man ännu mindre synlig än på en stor mc, och minst lika utsatt om man skulle bli påkörd, eftersom man inte ens har skyddskläder och hjälmen, om man har någon, är av frigolit. Så man får tänka åt andra också, oavsett deras ålder.
Jag kan tänka mig att äldre bilförare, som är medvetna om att åldern tar ut sin rätt de när det gäller reaktionstid mm, mer liknar mc-förarna, dvs koncentrerar sig helt på körningen.
Sen vore det väl konstigt om mer än 100.000 mils bilkörning och kanske 15.000 mils mc-körning inte skulle ge mig som 65+ en rutin och framförhållning i trafiken, som gör mig till en säkrare förare.
Sen kan jag av egen erfarenhet hålla med om att olyckor med äldre förare blir allvarligare pga skörhet. För ett år sen bröt jag benet när jag körde omkull med cykeln. Hade den olyckan hänt när jag var 25 år hade jag nog bara fått ett blåmärke. (Jo, jag provade då också, gjorde som 17-åring en marksyning från Vespa i 70 km/tim, och klarade mig med blåmärken och svullnad)