Kanske lite kul att få dela med sig av lyckan eller stöna över olyckan, och även ta emot stöd och distanskramar ifrån vår lilla sammanslutning. Vad säger ni?
Jag anmäler mig iallafall som frivillig att börja, så får vi se om nån mer har lust att hänga på: Begick säsongspremiär idag. Lite lagom vinglig sådan. Jösses vad mycket grus det är överallt! Iallafall på cykelvägarna, på hemväg idag började Munzon faktiskt glida i sidled på gruset vid ett par tillfällen när det kom vindbyar från sidan. Och överallt där gruset inte är så är det svall-is. Besteg östra sjukhuset-glaciären på väg till jobbet och kasade livsfarligt nerför den på hemväg. På bilvägen alldeles intill var det naturligtvis både grus- och isfritt. Morr. Modiga mountainbike-manövrerare körde om mig både där och på andra ställen, men jag tröstade mig med att dom inte åkte på racerdäck. Samtidigt impad, då det var tydligt att det här var cyklister som har hållit igång hela vintern, och hur måste det inte ha sett ut på vägarna för bara två-tre veckor sen? Vintercyklister är mina hjältar.
På hemväg blev jag åthutad av en postbilsförare, "använd cykelbanan!" då jag vågade mig ut på den grus- och isfria bilvägen en stump förbi postterminalen - mmmm, visst, tack så mycket, kör där själv så får du se hur lätt det är, mummel mummel... mellan tänderna förstås.
Det vore verkligen otroligt skönt att bli av med gruseländet nu, men känner jag Göteborg rätt så lär det ligga till fram i maj. Bläääh!
Men bortsett från det så var det allt en lyckad tur ändå. Första längre sträckan (17 kilometer sa cykeldatorn), och jag blev inte omkörd av så himla många upprättcyklister iallafall... men det lär nog stämma med de där uppskattningarna av att det tar typ 100-200 mil innan man får liggis-muskler. Några hastighetsrekord lär inte sättas på denna sidan juli iallafall... men det var riktigt gött att känna flytet på rakorna i motvinden. Inte alls lika jobbigt som det är på vanlig hoj. Hurra, jag valde nog rätt ändå!
OK, nästa pendlare till talarstolen! Caaan I get a witneeesss?