Lite sent svar men jag har tänkt en del om denna frågan och nu kommit fram till ett svar för mig själv. Som jag kan dela mer er.
Tidigare tyckte jag att det inte var något problem med en låg cykel. Särskilt när jag cyklade själv. Jag lira runt med sitthöjd 20cm äver marken mitt i stadens rusningstrafik. Utan flagga. Och det kändes helt ok - aldrig haft nån tillbud. Men min mor var alltid orolig. När min far också började liggcykla, så började jag också tycka att hans cykel var låg i förhållande till hur relativt ovan han var på cykeln. Även om han hade flagga.
10 år senare känner jag mig inte trygg om jag sitter extra lågt på en öppen cykel. Jag undrar varför, när det inte var ett problem förr. Det ska läggas till att jag ibland rör mig bland mycket tät biltrafik.
Jag har nu kommit på att det är rädsla. Helt enkelt. Jag skulle inte känna mig trygg på en allt för låg cykel i tung trafik. Det kan delvis beror på att jag har en engelsk cykelkompis som dog när han blev påkörd av en bil. Och han cyklade på en cykel som jag redan innan tyckte var för lågt för den tunga rusningstrafiken han cyklade i, en Windcheetah trike. Om detta har bidragit till olyckan eller om det hade lindrat skadorna vet jag inte, sånt kan man spekulera om i evighet. Men det har gjort intryck på mig - kanske mest omedvetet tills nu. Faktum är att jag nu vet att jag känner mig tryggare om man sitter lite högre. Jag kan ju göra fel själv och då är det bra om man syns i höjd med bakspegel/bilruta på en medelbil.
Fast det finns såklart inga garantier - även om man luras tro det ibland. Det flesta dör i sängen så där ska man inte vistas... det mesta sitter mellan öronen.
Det är dock viktig att man själv som cyklist känner sig trygg med sitthöjden man har i den trafiksituationer man kan tänka sig möte under cyklingen.
/Frederik