Jag håller nog med Lasse att mätningen är högst bristfällig. Över huvud taget verkar man ha bristfälliga metoder att mäta cyklande och gående och de dynamiska effekter som planeringen av samhället har på dessa transportsätt. Vägverket drar långtgående slutsatser av satsningar på vägsträckor baserade på mätningar en enda dag, till exempel.
Sedan får cykeln stå tillbaka väldigt mycket. Cykelvägar är ofta dåligt utformade. Medan de allmänna (bil)vägarna får gå rakt och fint och effektivt så får de parallella cykelvägarna gå krokigt och backigt. Satsningarna på de allmänna vägarna gör dem ännu mer biltillvända och cykelfientliga. Cykelvägar utformas som GC-stråk och dras uppe på trottoarer (medan det är förbjudet att cykla på trottoarer så blandar man i andra fall gladeligen cyklister och gående, knepigt nog). Inte bara hundar och gående utgör hinder, utan över huvud taget är utformningen ofta dålig och inkonsekvent med grindar, betonggrisar och annat som försvårar för cyklisten. Så fort man tänker cykelsatsning så gäller det bara cykelstråk och GC-stråk. Man behöver tänka helhet, att alla stråk som kan becyklas, inklusive allmänna vägar, ska utformas i förhållande till övrig trafik så att de är bra att cykla på och ger ett flöde i cyklandet. Cykelperspektivet saknas i planeringen, även när man påstår sig att satsa på cykling, och det är lågprioriterat eftersom det inte får kosta pengar.
Jag har själv vinglat runt på cykelbanor i Västerås centrum, och jag måste säga att de fungerar inte så som gående vimlar på dem. Dessa cykelstråk känns i det närmaste som bortkastade satsningar, men man verkar vara glada att få göra satsningar i miljonklassen där man säger sig ta hänsyn, men att det sedan funkar dåligt ser man inte som dålig samhällsekonomi, ja, man verkar inte räkna på det ens.
/Bruno
__________________________________________________________ Låna pengar utan säkerhet. Jämför vilkor online hos Kelkoo. http://www.kelkoo.se/c-100390123-lan-utan-sakerhet.html?partnerId=96915014