Batterier är komplicerade att använda. Jag har själv hållit på med elfordon, och har bland annat byggt om en gammal Vespa till eldrift, och har kompisar som har byggt och kört elbilar. Efter många dyrköpta erfarenheter med förstörda batterier har vi lärt oss att en sak är allra viktigast: Batterier måste övervakas både så att de inte laddas för mycket och att de inte laddas ur för mycket. Med dagens datorteknik är det möjligt och även nödvändigt att övervaka varje cell individuellt. El-sportbilen Tesla har t ex mer än 6.000 celler, som alla övervakas individuellt! (Den kostar en miljon!)
Jag tvivlar på att elcyklarnas rätt enkla elektronik övervakar varje cell och stänger av uttaget när spänningen blir för låg i någon enskild cell. Det är alltså lätt att förstöra sitt batteripack om man kör tills det inte finns något kvar. (Det finns dock äldre batterier typ nickel-metallhydrid, som ska laddas ur helt för att inte få "minneseffekt" dvs att man om man laddar ett ej helt urladdat batteri, så når man bara ned till den urladdningsgraden nästa gång, och har därmed förlorat kapacitet) Elassisterad velomobil måste väl anses som det ulitmata elhybridfordonet. Man behöver inte ha "räckviddsångest" som vid rena elfordon, utan man kan alltid trampa hem, och man kan därför skona sina batterier från alltför djupa urladdningar.