Hej Reinhold och allihop!
Tack för ditt brev! Jag håller helt och hållet med dig, bro-fenomenet finns, och det går att ta i alldeles för mycket med liggcykel. Egentligen skulle alla liggcyklar ha kadensmätare, så att man kan hålla den uppe.
onsdagen den 10 december 2003 kl 12.41 skrev Reinhold Skoglund:
Hej alla,
Jag heter Reinhold Skoglund och är bosatt i Brunflo, Östersunds kommun och en nybliven ägare till en supersnygg Challenge Mistral. Jag har varit medlem och läst listan ett par år.
Detta med knäträning är intressant. När man läser listan finns det tydligen någon eller några med knäproblem. Har själv cyklat i över 30 år. Mycket tävlingscykling i ungdomen. De senaste åren har det blivit drygt 1000 mil semestercykling (på det som kallas ”ståcykel” även om man inte står särskilt mycket), men även lite racercykel med bl.a. de senaste 12 Vätternrundorna i rad.
En lång historia göres härmed kort. Jag har också knäproblem.
- Opererade för menisk i mars 2002.
- Körde Vätternrundan juni 2002. Var tvungen att fixa racercykeln så
att jag fick riktigt låga växlar då jag inte kunde stå och trampa. Kunde inte gå uppför backarna heller då knät gjorde ont vid gång. Satt alltså hela Vätternrundan och hade fruktansvärt ont i baken. Att cykla med lätta växlar var däremot inga problem. Enligt doktorn var det dessutom bra med cykling – om jag inte belastade för hårt.
- Operationen måste göras om i januari 2003.
- Körde Vätternrundan i juni i år igen. Denna gång kunde jag stå och
trampa ibland.
Jag var med på Bernt Johanssons träningsläger i Italien 2001. Där fick vi inpräntat att vi skall försöka hålla så hög cadens som möjligt eller åtminstone så hög som kändes bekvämt. Detta för att spara knäna. Dessutom fick vi lära oss att ”trampa runt”. Jag tror att det var tack vare detta som jag kunde köra Vätternrundan utan problem så snart efter operationerna. Efter detta har jag försökt att alltid hålla relativt hög cadens, 95 – 105 varv per minut. Med den cadensen blir belastningen på knäna mycket liten. Detta är ganska lätt på en racercykel då benen ju hänger rakt ner och känns ”viktlösa”.
Detta var bakgrunden. Nu till saken. I våras köpte jag min Mistral och har väl hittills inte hunnit att köra mer än 50 – 75 mil på den. En sak som jag direkt märkte redan första turen var att man måste passa sig. Annars tar knäna stryk. Jag fick direkt ont i knäna efter de första turerna. På grund av eller tack vare (beror på hur man ser det) att man faktiskt har ryggstödet att pressa mot gör nog att det är lätt att pressa för hårt - i stället för att öka cadensen och lätta på belastningen. Det är inte helt självklart att det går att hålla en lika hög cadens med en liggis som med en racercykel. Varför är jag inte säker på men det kändes i alla fall så direkt. Kanske beror det delvis på följande. Benen är ju i huvudsak riktade horisontellt (och bildar en ”bro”, vilket faktiskt innebär att man verkligen känner hur tunga de är. Enligt mekaniken borde enbart detta ge en extra belastning. Det blir ett extra tryck på knäna som man inte har vid vanlig cykel. Med tanke på benens vikt och den vinkel som de har vid cykling blir detta extra tryck kanske inte direkt högt, men det kanske har sin betydelse.
Jag slänger väl en riktig brandfackla nu men jag tror att liggcykling belastar knän mer än vanlig cykel och jag tror att vi med lite dåliga knän måste vara extra försiktiga när vi kör liggcykel. Håller någon med eller är jag helt galet ute???
Så småningom har jag lärt mig att hålla relativt hög cadens även på liggcykeln och det känns mycket bättre nu. Jag kan tillägga att det fortfarande gör ganska ont i knät om jag går längre sträckor än ett par km.
Min erfarenhet för att akta knäna är alltså följande: Hög cadens och trampa runt!
Reinhold Skoglund Brunflo
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
----------------------------- Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment)
Hemsidor/Homepages: http://www.ekokompaniet.se/ http://www.bildelning.nu/
Tel: +46 (0)705-12 71 60
Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg