För mig har det helt slått över till ligcyklandet. Liggcykelmusklerna är helt anpassade medans det inte går något vidare alls att cykla upprätt oavsett om det är raksträcka eller uppför (jag bor på toppen av ett berg (Storbergsvägen)). Orsaken är att jag numera nästan enbart cyklar liggande, med en CARBONTRIKES som används dagligen till jobbet (även vintertid förståss) och till all annan transport, en modell som vi även använder för att utvärdera nya delar på innan de hamnar på produktionsmodellerna. Jag cyklar upprätt bara några enstaka gånger om året då jag måste lämna cykeln på obevakade osäkra platser och det inte finns andra alternativ. Att sätta sig på långsam osäker upprätt tvåhjuling vinglande nära på flygplanshöjd från marken, jämfört med på triken, känns allt annat än normalt och direkt livsfarligt och nacken protesterar redan efter några kilometrar trots att jag då sitter så upprätt det går. Och detta konstaterande kommer från en som trots allt cyklat runt om i hela Europa även på upprätta cyklar, som längst mer än 36 timmar i sträck på en sadel med en cykel med full touringpackning.
Så till dom som säger att man måste anpassa sig att cykla liggande så tror jag nog man kan konstatera även det motsatta, man måste definitivt anpassa sig att cykla upprätt om man har blivit bortskämd med att cykla en snabb, säker och rolig trike!
/Lars Viebke