Kadensen har jag dålig koll på. Däremot försöker jag hela tiden känna av belastningen på benen under tiden jag trampar. Jag vet att knäna är känsliga och att när jag väl fått ont i dem tar det tid att bli av med det onda. Så, när jag känner att jag tar i för mycket tar jag i lite mindre. Brukar inte tänka på hastigheten så mycket utan accepterar att det går lite långsammare uppför och i hård motvind. I slutet av säsongen när hela kroppen inklusive knän, är "inkörd" kan jag cykla betydligt tuffare än i början av säsongen. Men det är lätt hänt att man glömmer var man befinner sig på träningsskalan och tar i mer än vad som är bra. Hjärnan vill en massa och tyvärr lyssnar man ibland mer till den än till kroppen. Jag gjorde så i somras och fick betala inte med onda knän utan med en hälseneinflammation.
Jag håller med Mats om att en liggcykel kräver mycket finjusterande för att man ska nå optimal nivå när det gäller komfort och effektivitet. En inställning är heller inte permanent utan behöver justeras mer än en gång. Som exempel kan nämnas att jag just nu upplever ett tryck från främre sitskant mot lårens undersida och det hämmar märkbart cirkulationen i benen. Det märks tydligast på att fötterna känns kalla liksom underdelen på låren. Så jag provar mig fram genom att bygga upp sitsen och göra skålningen lite flackare. Så där får man hålla på tror jag. Känsligheten i kroppens olika delar avtar eller ökar liksom antagligen även ens sätt att cykla förändras. I motsats till cykeln förändras vi människor hela tiden och bästa sättet att undvika skador är att vara uppmärksam och lyssna på sin kropp. Försöka ta även små varningssignaler på allvar. Det som känns lite obekvämt i dag kan göra ordentligt ont om ett par veckor.
Det är kanske ingen dum idé att ofta påminna sig om varför man överhuvudtaget har valt att cykla. Själv gör jag det för att må bra.
olaf