I gårdagens Siljan Runt fanns det minst två liggister som cyklade längsta rundan, 16 mil. Det har är min historia.
Anders Sandkvist skulle cykla och på ning efterlysta han fler deltagare så jag nappade och bilade till Anders i Bollnäs dagen innan. Det var trevligt för oss två galna liggister att träffas första gången och prata cykel, vi var dock tvungen att hålla det kort för nästa dag skulle vi kliva upp kl.0400 för att hinna bila till Sollerön, och så blev det. Anders är ung och sugen på att köra om folk - en snabb startare, vi försöker hålla ihop men jag känner knappt nån fördel med att ligga tät bakom hans Fujin Sl med bakkåpa. Dessutom tyckte jag det gick för fort, 42 i motvind, så jag lät Anders glida bort. Och det var en för snabb start, fick genast ont i höger knäet, som lyckligvis höll sig på bakgrunden resten av loppet.
Efter två mil hittade jag en trevlig liten klunga på fyra som höll lagom högt tempo så jag hängde med dem. Vår lycka varade dock bara i två mil då vi blev slukade av en monsterklunga, långt över hundra cyklister som cyklade tävlingsfart, en bra bit över 40 i snitt på smala landsväger. Det var inget trevligt att cykla med dem, det går inte att leka med ett mönster... Helst hängde med bredvid klungan blev kallad för farlig av nån (går ej att se mig sa den mycket allvarliga cyklisten - de är han som cyklar blind tänkte jag) och la mig längst bak, en process som tar lång tid med så många, hundratals cyklister. Väl längst bak går det ryckigt och det blir hård körning båda uppför och när klungan tappar trossor med avhängda cyklister och man måste köra ikapp det krympande monstret. Sju mil in på loppet kör vi ikapp Anders, och vi cyklar någorlunda ihop i drygt två mil tills vi båda, tillsammans med många andra, blir avhängda efter Rättvik i de upprepade uppförsbakar. Resten av loppet cyklar jag ensam i eget tempo som är rätt skönt. Sista milen ser jag Anders i bakspegeln bakom en mindre klunga och sista halv milen kör han om mig och försvinner framför mig på horisonten. Han kommer i mål på 4:11 och jag två minuter efter, det är runt 38km/t i snittfart, över förväntan för båda oss.
Jag är mycket nöjd med tiden men inte helt med cyklandet. Egentligen gick det bra med maten och dryckandet utan depåstopp fast jag var dålig i magen redan innan loppet började och det var på varmt. Det som oroar för nästa veckans lopp är dock att jag fick värsta s.k. "recumbent butt", efter målgång hade jag nästan ohållbart ont i rumpan. Jag var tvungen att ligga på marken och stretcha och massera baken i nästan en halv timme innan jag kunde gå därifrån. Konstig nog har jag inte upplevt det som ett problem förr, men tar man i allt så kommer sånt fram. På så sätt är det bra, bättre nu än på Vättern. Det blir spännande att se om jag lyckas anpassa M5:ans sits tills nästa vecka så jag slipper lida i 20 mil...
Det var en kul dag och trots ett otrevligt kommentar var bemötandet i övrigt väldigt positivt. Och vi har nog visat en del människor att man kan cykla ganska snabbt "på en sån", minst halva nöjen för oss omkörningsglada människor... :-)
/Frederik